Valdajtalet: Putins klarspråk om världsläget

15.11.2014 15:56

På ryska Valdajklubbens slutmöte på temat "Världsordningen: Nya regler eller ett spel utan regler?" tog sig Rysslands president Vladimir Putin an världsläget i odiplomatiska, sanningsenliga ordalag. Valdajklubben gästades i år av 108 experter, historiker och statsvetare från 25 länder, innefattat 62 utländska deltagare. Följande är ett utdrag ur Putins tal:

"En del av det jag säger kanske verkar lite väl bryskt men om vi inte talar öppet och ärligt om vad vi på riktigt tycker är det rätt liten mening att vi träffas så här. Det vore i så fall bättre att hålla oss till diplomatiska sammankomster där ingen säger något av egentlig innebörd. För att minnas en berömd diplomats ord: Diplomater har tungor för att inte tala sanning.

För det första har förändringar i världsordningen vanligtvis åtföljts av, om inte globala krig och konflikter så av en serie intensiva konflikter på lokal nivå. För det andra handlar global politik framför allt om ekonomiskt ledarskap, frågor om krig och fred samt den humanitära aspekten, inklusive mänskliga rättigheter.

Tyvärr finns inga garantier och ingen visshet om att det rådande systemet för global och regional trygghet förmår skydda oss från omvälvningar. Systemet har allvarligt försvagats, fragmenterats och vanställts.

Kalla kriget tog slut men slutade inte med undertecknandet av ett fredsfördrag med klara och tydliga avtal om respekt för befintliga regler eller skapandet av nya regler och standarder. Detta gav intrycket av att kalla krigets så kallade segermakter beslutat sätta press på händelser och omforma världen för att passa deras egna behov och intressen.

Folkrätten har gång på gång tvingats ge vika för rättsnihilismens framfart. Objektivitet och rättvisa har offrats på den politiska egennyttans altar, godtyckliga tolkningar och förutfattade meningar har ersatt rättsnormer. Samtidigt har den fullständiga kontroll som globala massmedier utövar gjort det möjligt att vid behov framställa vitt som svart och svart som vitt.

I ett läge där ett enda land och dess allierade, eller snarare satelliter, innehade herraväldet förvandlades sökandet efter globala lösningar till försök att införa sina egna mirakelkurer. Gruppens strävanden blev så omfattande att de började framställa den politik de satt samman i maktens korridorer som hela världssamfundets syn. Men så är icke fallet.

Själva föreställningen om nationell suveränitet blev för de flesta länder ett relativt värde. I grund och botten föreslog man följande formel: Ju större lojalitet gentemot världens enda maktcentrum, desto större legitimitet innehar den ena eller andra regimen.

Åtgärderna som vidtas mot de, som vägrar underkasta sig, är välkända och har utprovats och testats flera gånger. De innefattar att bruka våld, ekonomisk och propagandapress, inblandning i inrikespolitiska angelägenheter och åberopande av någon slags överrättslig legitimitet, när de måste rättfärdiga illegala interventioner i den ena eller andra konflikten eller störta obekväma regimer. På sistone ser vi även tilltagande bevis för att ren utpressning använts vad gäller ett antal ledare. Det är inte för intet Storebror spenderar miljarder dollar på att övervaka hela världen, inklusive sina närmsta allierade.

Låt oss fråga oss själva: Hur bekväma är vi med detta, hur säkra är vi, hur lyckliga är vi i denna världen och hur rättvis och rationell har den blivit? Har vi kanske ingen egentlig anledning att oroa oss, protestera eller ställa konstiga frågor? Är kanske USA:s särställning och sättet på vilket de utövar sitt ledarskap egentligen en välsignelse för oss alla och skapar deras inblandning i händelser världen över kanske fred, välstånd, tillväxt och demokrati och borde vi kanske bara slappna av och njuta av det hela?

Låt mig svara att så inte är fallet, absolut inte.

Ensidiga diktat och påtvinganden av ens egna modeller skapar motsatt resultat. I stället för att lösa konflikter leder det till deras upptrappning, i stället för suveräna och stabila stater ser vi tilltagande kaos och i stället för demokrati ser vi ökat stöd till en mycket tvivelaktig uppställning av krafter från rena nyfascister till radikala islamister.

Varför stöder de sådant folk? De gör det för att de beslutat utnyttja dem som instrument för att uppnå sina mål men bränner sig och blir rädda. Jag upphör aldrig att förvånas över sättet på vilket våra partners fortsätter kliva på samma kratta, som man säger här i Ryssland, begå samma misstag om och om igen.

De sponsrade en gång islamistiska extremiströrelser för att kämpa mot Sovjetunionen. Dessa grupper fick stridserfarenhet i Afghanistan och gav senare upphov till talibanerna och al-Qaida. Om inte västvärlden stödde dem direkt så blundade de för och, skulle jag vilja påstå, gav information, politiskt och finansiellt stöd till terroristers invasion av Ryssland (vi har inte glömt) och de centralasiatiska länderna. Endast efter att fruktansvärda terrorattacker begåtts på amerikansk mark vaknade USA till det gemensamma hot terrorismen utgör.

Endast Egyptens nuvarande ledarskaps beslutsamhet och klokhet räddade arablandet från kaos och att extremister får härja fritt. I Syrien, liksom tidigare, började USA och deras allierade direkt finansiera och beväpna rebeller och lät dem fylla leden med legosoldater från olika länder. Låt mig fråga varifrån rebellerna får sina pengar, vapen och militärspecialister? Varifrån kommer allt detta? Hur lyckades de ökända IS bli en så mäktig grupp, i själva verket en riktig armé?

Vad gäller finansieringskällor kommer pengarna idag inte bara från narkotikan, vars produktion ökat med, inte några procent, utan mångdubblats medan de internationella koalitionsstyrkorna funnits på plats i Afghanistan. Detta känner ni redan till. Terroristerna får också pengar från att sälja olja. Olja producerad

i områden kontrollerade av terrorister som säljer den till underpris, producerar och transporterar den. Men någon köper den också, säljer vidare och gör vinst på det, utan att tänka på att de sålunda finansierar terrorister som förr eller senare

kan komma till deras mark och sprida förödelse i deras länder.

Ryssland varnade upprepat för farorna med att agera ensidigt militärt, intervenera i suveräna staters angelägenheter och flirta med extremister och radikala. Vi insisterade på att sätta grupperna som kämpar mot syriska regeringen på listan över terrororganisationer men såg vi några resultat? Vi varnade förgäves.

Den unipolära världen är i själva verket endast ett medel för att rättfärdiga diktatur över folk och länder. Den unipolära världen visade sig vara en alltför obekväm, tung och svårhanterlig börda, till och med för dess självutnämnde ledare.

Gemensamma ekonomiska projekt och ömsesidiga investeringar för länder närmare varandra och hjälper till att lindra rådande problem i relationer stater emellan.

Jag tror våra amerikanska vänner helt enkelt sågar i den gren de sitter på.

Vår aktiva politik i stillahavsregionen började inte igår och inte som svar på sanktioner, utan är en politik vi nu fört i bra många år. Liksom flera andra länder, även västländer, såg vi att Asien spelar en allt större roll i världen, i ekonomin och politiken, och vi har helt enkelt inte råd att strunta i den utvecklingen.

Att knyta ekonomiska band till dessa länder och genomföra gemensamma integrationsprojekt skapar också stora incitament för vår inhemska utveckling. Dagens demografiska, ekonomiska och kulturella trender tyder alla på att beroendet av en ensam supermakt objektivt kommer avta. Detta är något europeiska och amerikanska experter också talar och skriver om.

Så, vad väntar oss om vi väljer att inte efterleva reglerna, utan i stället leva utan några regler alls? Det scenariot är fullt möjligt; det kan med tanke på spänningarna i världsläget inte uteslutas. Många förutsägelser kan redan göras med nuvarande trender i beaktande och tyvärr är de inte så optimistiska. Såvida vi inte upprättar ett tydligt system av ömsesidiga skyldigheter och överenskommelser, om vi inte bygger mekanismer för att hantera och lösa krislägen kommer symptomen på global anarki obönhörligen tillta.

Ryssland har gjort sitt val - vi vill utveckla vår ekonomi och utveckla demokratiska värderingar. Vi jobbar med våra partner i Shanghaiorganisationen (SCO) och exempelvis BRICS-unionen. Vi vill att våra åsikter likaledes respekteras. Vi måste alla akta oss för att ta förhastade och farliga steg. Vissa spelare på den globala fronten har glömt behovet av detta."

 

Läs Lyndon LaRouches uttalande om "hur världen är närmare kärnvapenkrig än nånsin", där han sätter in Putins Valdajtal i sitt sammanhang:http://larouchepac.com/node/31974
Hela Valdajtalet, som är viktigt att läsa, finns här att se och läsa på engelska:http://valdaiclub.com/valdai_club/73300.html

Källa: 30okt 2014

http://www.larouche.se/nyheter/2014/10/30/valdajtalet-putins-klarsprak-om-varldslaget