Två presidenter – världen sedan 9/11

09.03.2015 17:58
Oavsett vem man misstänker eller anser låg bakom 9/11så blev händelsen startskottet på en epok av krig och förlorade mänskliga rättigheter som ännu inte sett sitt slut.

 

Uppenbart är även att processen drivs av delar av etablissemangen inom framförallt USA men också länder som IsraelStorbritannien och Sverige.

Sverige har till exempel i Carl Bildt en svensk version av Storbritanniens krigsförbrytare Tony Blair
Israels krigsförbrytare Benjamin Netanyahu eller den amerikanske förrädaren John McCaine.

De snart fjorton år som förflutit sedan den 11:e december 2001 kan delas upp i två distinkta faser, baserat på vem som var president i USA:

  • George W. Bush: 2000-2008
  • Barack Obama: 2008-[2016]

Uppfattningen bland människor negativa till geopolitisk terrorism, förlorade mänskliga rättigheter och västerländska imperialistiska krig skulle nog teckna båda dessa herrars presidentskap i mörka färger.

Och de skulle ha helt rätt i att göra så.

Under Bush förvandlades USA till en polisstat som startade en rad med krig mot andra länder.

Under Obama fortsatte processen, om än med mindre entusiasm och i dag uppenbar friktion. Obama har under flera år motsatt sig traditionella militära äventyr, bland annat i Syrien och Ukraina.

Medan Bush gillade traditionell krigföring så har Obama hitills föredragit kirurgiska attacker medelst drönare.

Men hur upplevs dessa två presidenter av sina uppdragsgivare?

Vi menar inte den boskap som vart fjärde är vallas in i röstlokaler för att där postumt legitimera vad som redan beslutats – utan den egentliga maktens arkitekter: finansoligarkerna i London och på Wall Street.

Vi menar hur deras egentliga uppdragsgivare, de som under decennier fostrat och sponsrat dem till den punkt där de blev valbara – finansoligarkerna.

Hur effektiva har Bush och Obama varit i sina ansträngningar att implementera oligarkernas globaliseringsagenda?

Hur raskt har de mascherat mot slutmålet av destruktionen av suveräna länder och distinkta folk och avtäckandet av den internationella finansmaffian som planetens obestridda härskare?

 

George W. Bush

Vad som underlättare att besvara de här frågorna för Bush är att en av Pentagons tyngsta generaler blivit en visselblåsare och helt enkelt gett världen ett facit på vad Vice-Presidenten Dick Cheney hösten 2001 gav Pentagon för instruktioner för de kommande fem åren.

Det här var instruktionerna: krig och regimskifte för följande sju länder innan 2007.

 

  • Afghanistan
  • Irak
  • Syrien
  • Libanon
  • Libyen
  • Somalia
  • Sudan
  • Iran

Länder markerade med rött är de Bush-administrationen faktiskt lyckades starta krig mot innan den avgick 2008.

 

Det är inte svårt att ana den frustration som växte bland finansoligarkerna och deras infiltratörer i Bush-administrationen under president Bush andra mandatperiod 2004-2008.

I USA finns nämligen regeln att ingen person kan vara president mer än två mandatperioder – det vill säga i högst åtta år.

Under Bush första mandatperiod lyckades finansoligarkerna få igång två krig: Afghanistan på hösten 2001 och Irak på våren 2003.

Kriget mot Afghanistan var mycket lättare att starta än det mot Irak.

För att lyckas med det sista kriget var finansoligarkernas infiltratörer i Bush-administrationen tvungna att låta CIA förfalska bevis om massförstörelsevapen i Irak samt döda en brittisk specialist på Iraks icke-existerande program för massförstörelsevapen samt, till slut, neutralisera den avhoppade och djupt kritiska brittiska utrikesministern Robin Cook (Cooks avskedstal till höger).  



Det är inte svårt att föreställa sig den frustration finansoligarkernas agenter i Bush-administrationen upplevde under det slutet på deras andra mandatperiod närmade sig utan att till exempel Iran ännu anfallits.

Men hur djup var frustrationen?

Den var tillräckligt djup för att finansoligarkerna, efter att George W. Bush sagt nej till fler krig när frågad av sin videpresident Dick Cheney, sommaren 2007 arrangerade stölden av ett par amerikanska kärnvapen de sedan försökte smuggla ut ur USA för att använda någonstans i mellanöstern för att få igång fler krig i regionen.

Försöket misslyckades men kan följas genom en rad mystiska dödsfall som följde kärnvapnens färd genom nordamerika.

 


 

 

Barack Obama

Vi tror inte Barack Obama är en man driven av politiska visioner.

 

Hans flaggskepp Obamacare är inte hans eget utan globalisternas plan på att införa bland annat tvångsvaccinering av hela befolkningen.

Vi tror Obama är en realist i den meningen att han, till skillnad från till exempel presidenten John F, Kennedy, är akut medveten om de yttre gränserna för sin egen handlingsfrihet.

Obama vet att den roll han öronmärkts för sedan han för flera decennier sedan rekryterades av Zbigniew Brzezinski är galjonsfiguren och aktörens.

Den verkliga makten ligger inte hos presidenten utan hos prästerskapet i kulisserna.

Hos finansoligarkerna.

Obama äntrar ledigt podier där han följsamt reciterar från telepromptrar vad någon annan skrivit, samtidigt som han försöker se så genuin, engagerad och mänsklig ut han förmår.

För det mesta lyckas han.

Med snart åtta år i backspegeln går det dock att konstatera att killen faktiskt har något som liknar distinkta personliga preferenser.

 

Han har visat sig ointresserad av krig.

Åtminstone reguljära sådana.

Vid anfallskriget mot Libyen sommaren 2011 lät han Frankrike, Storbritannien och Kanada ta ledningen.

Därefter har han dragit benen efter sig när det kommit till att öppet anfalla Syrien, Ukraina och Iran.

Å andra sidan verkar Obama inte ha några problem med CIA:s färgrevolutioner och statskupper i främmande länder eller att inneha världsrekordet i antal döda civila via drönarattacker – så länge dessa inte resulterar i reguljära krig.

Vart är Obama egentligen på väg med sitt presidentskap?

Vad som skett sedan hösten 2001 är konsiliderandet av en motståndsrörelse mot finansoligarkernas planer på en bankirernas globala diktatur.

Inte bara bland allmänheten – utan inom den amerikanska statsförvaltningen.

Närmare bestämt militärhögkvarteret Pentagon varifrån man bland annat skickat meddelandet att om Israel anfaller Iran så kommer Iran inte behöva utveckla egna kärnvapen – andra kommer att ge sådana till dem.

Det här är bakgrunden till den desperata “statskupp” Israels premiärminister Benjamin Netanyahu nyligen genomförde i den amerikanska kongressen, där han på Obamas hemmaplan läxade upp honom.

I början på 2015 – d v s fjorton år efter att Dick Cheney överlämnade finansoligarkernas lista över länder som skall anfallas till Pentagon och åtta år efter att jobbet skulle vara avklarat så gissar vi att listan ser ut som nedan: finansoligarkerna har ännu inte lyckats knäcka huvudmålen Iran, Syrien och Libanon.

 

  • Afghanistan
  • Irak
  • Syrien
  • Libanon
  • Libyen
  • Somalia
  • Sudan
  • Iran

Baserat på undermålig och knapphändig medierapportering gissar vi att även om Somalia och Sudan inte helt omformats enligt finansoligarkernas vision så har krigen där i alla fall lett till att man kan förneka andra krafter fritt spelrum i regionen – varför vi ger också dessa länder färgen röd.

 

Det bästa sättet att i dag förstå USA:s president Barack Obama kan vara att se honom som lierad med den antikrigs-faktion hans mentor Zbigniew Brzezinski och delar av Pentagon liksom tankesmedjan RAND Corporation i dag verkar vara delar av.

Skiljelinjen mellan finansoligarkerna i framförallt London och motståndet inom den amerikanska administrationen synes vara att finansoligarkerna på ruinerna av ett förstört USA vill skapa sin egen FN-baserad globala diktatur, medan Pentagon-faktionen verkar ha insett att fred och samarbete för närvarande tjänar USA som land mycket bättre än krig och hellre lever i samma värld Rysslands president Putin efterlyser – en multipolär planet.

 

Det här gör början på 2015 till både den mest hoppfulla tid världen sett sedan den 11:e september 2001 samtidigt som den allra farligaste.

En milstople blir valet i Israel den 17:e mars 2015 – där Benjamin Netanyahu kan vara på väg ut ur leken följt av att mer sansade och konstruktiva krafter tar över rodret.

Vad som sker i världen de kommande veckorna och månaderna beror alltså på om den internationella finansmaffian anförd av klanen Rothschild kommer att acceptera fred i vår tid – eller hellre sätter världen i brand innan de ger upp tanken på en bankirernas globala diktatur baserad på FN.

 

 



 

Källa: http://blueshift.nu/tva-presidenter/

Ämne: Två presidenter – världen sedan 9/11

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar