Trump trampade i Syrien-fällan: Vilken roll hade Storbritannien?

04.05.2017 17:31

Lyndon LaRouche
http://www.larouche.se/svenska/media/Monitorapr17A4_0.pdf

 

 

Den 6 och 7 april i Florida träffade USA:s president Donald Trump den kinesiske presidenten Xi Jinping, och kort dessförinnan meddelades att USA:s utrikesminister Rex Tillerson reser till Moskva den 11 och 12 april. Detta visar att potentialen för en historisk omläggning av världsordningen, som sätter punkt för den imperiala geopolitiken och inleder ett nytt paradigm präglat av fred genom ekonomisk utveckling, aldrig har varit större än i detta ögonblick i historien. 

I den engelskspråkiga utgåvan av Sputnik intervjuades Helga Zepp-LaRouche med anledning av det förestående kinesiska statsbesöket. På frågan hur hon trodde att tonen skulle vara under toppmötet svarade hon: ”Jag tror att den faktiskt kommer att vara hjärtlig. Västmedierna har vanligtvis fel när de försöker reducera hela frågan till en geopolitisk konflikt. Jag tror att man från båda sidor har förberett det här mötet väldigt noga.” 

 

Med tanke på de goda utsikterna för att toppmötet skulle bli framgångsrikt borde ingen vara förvånad över att det görs dramatiska försök att dra in USA i ett nytt kolonialt krig i Syrien, som tidigare skett i Vietnam, i Irak och i Libyen. Avsikten är inte bara att slå sönder ännu ett land i Sydvästasien, utan framför allt att förhindra att USA, som finansimperiet med säte i Londons City och Wall Street fortfarande betraktar som sin viktigaste koloni, bryter sig loss ur detta imperiums grepp och istället lierar sig med Ryssland och Kina. Då skulle nämligen den imperiala uppdelningen av världen i öst och väst vara bruten – och utan denna uppdelning kan imperiet inte behålla sin makt.
 

Detta är bakgrunden till det som hände i Khan Sheikhoun i Syrien, där giftig gas läcktes ut, antingen direkt av al-Qaidaterrorister eller, som den ryska militärens bedömning pekar på, genom att det syriska flygvapnet i ett legitimt angrepp mot en av terroristernas vapendepåer också råkade slå ut en byggnad där den syriska grenen av al-Qaida framställde kemiska vapen. Konsekvensen var hur som helt att gas läcktes ut som dödade dussintals människor, däribland också barn.
 

Denna bedömning av det inträffade delas av amerikanska militära underrättelseexperter med källor på plats i Syrien. Omedelbart därefter lade Storbritannien, Frankrike och beklagligt nog också USA fram ett förslag till resolution i FN:s säkerhetsråd, där de pekade ut den syriska regeringen som ensamt ansvarig för användning av kemiska vapen och krävde ytterligare sanktioner mot Syrien – som vanligt utan att presentera några bevis till stöd för dessa krav och innan någon utredning av det inträffade gjorts.
 

Här bör man påminna sig att 2013, då kemiska vapen sattes in mot Damaskusstadsdelen Ghouta, som vid den tiden löd under rebellerna, så lades skulden genast på president Bashar al-Assad, vilket president Obama tog som förevändning för att förbereda ett omfattande angrepp på Syrien, för att tvinga fram ett regimskifte. Detta skulle ha förvandlat Syrien till en ruinhög och en icke-fungerande stat i händerna på terroristerna, precis som Irak och Libyen.
 

Ett amerikanskt militärt angrepp, som kunde ha lett till ett världskrig mellan USA och Ryssland, undveks endast tack vare den dåvarande amerikanske generalstabschefen general Martin Dempseys bestämda avrådan. Rysslands president Vladimir Putin ombesörjde sedan att Syriens innehav av kemiska vapen oskadliggjordes på ett ordnat sätt, under överinseende av FN och Organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW.
 

Utredningen som gjordes då visade att de stridande i alQaida och IS hade både tillgång till kemiska vapen och möjlighet att framställa dem – och också hade använt dem. Även den senaste händelsen i Khan Sheikhoun utreds nu av OPCW; 

 

Till krigspartiets stora förtret blockerade Ryssland och Kina, med stöd av Bolivia, det ensidigt anti-syriska resolutionsförslaget och tillbakavisade de lögnaktiga påståenden som gjordes av särskilt den brittiske FN-ambassadören. USAadministrationen reagerade på snubban i säkerhetsrådet med att angripa en syrisk flygbas med kryssningsmissiler, vilket ISterroristerna utnyttjade till att återta förlorat territorium i västra Palmyra.

 

Lyndon och Helga Zepp-LaRouche fördömde det amerikanska bombangreppet mot den syriska militären i skarpa ordalag. De förklarade att det var uppenbart att president Trump var felinformerad när han hävdade att Bashar al-Assad hade använt kemiska vapen mot sitt eget folk. Den amerikanska militären på plats i Syrien visste att gasen kom från en al-Qaida-bas, vilket också Ryssland och Syrien hade förklarat. President Trump var uppenbarligen förd bakom ljuset av personer i hans egna säkerhets- och underrättelsetjänster.

Påståendet att Syrien låg bakom gasattacken byggde enbart på brittiska källor – samma nätverk som styr den internationella kampanjen mot Trumps presidentskap, för att förhindra att USA bygger positiva relationer med Ryssland och Kina. Trump blev lurad. ”Britterna drog igång det här mot hela mänskligheten”, konstaterade LaRouche.

Trump måste omgående ta reda på vilka som fört honom bakom ljuset och avskeda dem. FN måste omgående inleda en utredning av det inträffade, kanske finns fog för åtal för krigsbrott. Paret LaRouche avslutade sitt uttalande med rådet: ”Presidenten ska aldrig lyssna på britterna. Det är ingen slump att denna fälla gillrades samtidigt som presidenten träffade Kinas president Xi Jinping – ett möte som får britterna och deras lierade på Wall Street att skumma av vrede, ett möte som skulle kunna bli början till ett nytt och fredligt paradigm för ekonomiskt och vetenskapligt framåtskridande.”

Faktum är att de brittiska fotavtrycken i denna iscensatta kampanj för att förmå Trump att flygbomba den syriska militä- ren är hur tydliga som helst, eftersom britterna älskar att skylta med sin roll: 

 

1) De enda uppgifterna inifrån Syrien som åberopas för att styrka en gasattack från den syriska militärens sida kommer från ”Vita hjälmarna”, en grupp som bildades av britterna, som idag finansieras av det brittiska försvarsministeriet och som i Syrien är totalt sammanflätade med terroristerna i al-Qaida. ”Vita hjälmarna” har upprepade gånger pekats ut som en frontorganisation för terroristerna, av bl.a. det ryska utrikesministeriet, av delstatssenatorn i Virginia Richard Black och av flera veteraner i de amerikanska underrättelsetjänsterna. 

 

2) Den enda övriga källan till ”bevis” för att den syriska militären skulle ha använt kemiska vapen är det s.k. Syriska människorättsobservatoriet, en ”organisation” bestående av en enda person som sitter i London och är ökänd för att sprida falsk information. 

3) Den brittiske försvarsministern Michael Fallon sa till BBC: ”Den amerikanske försvarsministern Jim Mattis konsulterade mig tidigt igår kväll om vår bedömning av [Assad-]regimens ansvar för gasattacken, och vi talade om behovet av att göra klart för oss och hantera de troliga ryska reaktionerna på attacken.” Lite senare hade Mattis ringt upp honom och berättat om presidentens beslut att attackera Syrien; den brittiska premiärministern hölls fortlöpande informerad. Fallon gjorde klart att den amerikanska attacken hade den brittiska regeringens fulla stöd. 

4) BBC kunde inte dölja sin förtjusning över den lyckade brittiska manipulationen. När beskedet kom om att Trump beordrat en attack på Syrien twittrade BBC:s nyhetsankare Katty Kay: ”I förbigående bara: Hur man undergräver ett viktigt toppmöte med Kina.” 

5) The Economist, den brittiska imperialismens språkrör par excellence, jublade: ”Efter attacken är Rysslands romans med Donald Trump död. Ett sekundärt offer för den amerikanska attacken var illusionen om ett återupptagande av vänskapliga förbindelser.”

 

Mötet mellan Trump och Xi förlöpte dock försiktigt positivt. Trots att Trump fattade sitt beslut om attacken på Syrien mellan två sittningar med den kinesiske presidenten nämndes ingenting om detta i den gemensamma deklarationen efter mötet; tvärtom lovordades resultatet av mötet och uttrycktes en förvissning om starka band och nya positiva utvecklingar mellan USA och Kina.

Trump sa att de båda teamen hade gjort ”kolossala framsteg i våra relationer” och att ”vi kommer att göra många ytterligare framsteg”. Han betecknade den personliga relation som hade byggts upp som ”enastående”; han såg fram emot att ”ses många gånger framöver”, och att ”mängder med potentiellt mycket svåra problem kommer att försvinna”.

President Xi sa för sin del enligt Xinhua att det finns ”tusen skäl att få de kinesisk-amerikanska förbindelserna att fungera, och inget skäl att bryta dem”. Xi bjöd in Trump till ett statsbesök i Kina. Trump tackade ja och sa att han hoppades att besö- ket snart skulle bli av.

Vi befinner oss vid ett vägskäl i historien. Kommer USA att återigen, som i Irak 2003, låta sig drivas in i ett krig på grund av obevisade lögner? Kommer den enorma potentialen för fred och ekonomisk utveckling i ett globalt samarbete om de nya sidenvägsprojekten att återigen stoppas på grund av brittiska manipulationer, som ska hålla kvar USA i den brittiska geopolitikens fålla? Eller kommer USA att genomskåda manipulationerna och bryta sig loss från imperieinflytandet, för att skapa ett nytt paradigm tillsammans med Kina och Ryssland?

 

 

Ämne: Trump trampade i Syrien-fällan: Vilken roll hade Storbritannien?

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar