Traditionell media är ur fas med tiden och tappar sin legitimitet

21.08.2016 17:43

Avståndet ökar allt mer mellan väljarna och de styrande, där traditionell media är en pådrivande faktor i denna förändring. Vi ser det t ex i Europa gällande debatten om Brexit, men även rörande presidentvalet i USA och ett flertal frågor i Sverige.

 

Detta blir extra tydligt i mörkläggning av information rörande brottslighet och flyktingpolitik som följer den styrande maktens åsikter och speglas i det faktum att man till varje pris undviker en öppen och saklig debatt om dessa ämnen i traditionell media. Det innebär samtidigt också att traditionell media driver en kil mellan sig och sina läsare och tittare, vilket i förlängningen skadar trovärdigheten med minskat antal mottagare som resultat.

 

Genom internet och alternativ media inklusive sociala nätverk går det idag blixtsnabbt att sprida information utan mellanhänder. Trots detta lever traditionell media kvar i en tidsålder där man tror sig kunna styra sitt informationsskapande efter sin egen världsbild. Genom sitt agerande skapas därmed en misstro och misstänksamhet mot traditionell media, där de istället för att öppna för en friare dialog, driver en allt hårdare retorisk politisering som i sin tur bara ökar avståndet ytterligare till läsare, tittare men även väljare. Detta ställer i sin tur en fråga om traditionell medias roll i framtiden, då skattebetalarna till stor del betalar för deras verksamhet.

Mainstreammedia med TV, radio och tidningar försöker genom olika förklaringsmodeller för den oupplysta massan av potentiella mottagare, läs: väljare, berätta hur den ”rätta vägen” ser ut, utan att nå framgång, då åsiktshomogeniteten uppenbarligen ökar, snarare än minskar. Många ställer sig nu frågan hur det kommer sig att denna, åsiktsdivergens bara ökar och ökar, samtidigt som traditionell medias ambitioner allt hårdare driver upplysning och utbildning inom den tillrättalagda åsiktskorridoren.

Förvåningen inom traditionell media är som störst inom kultureliten som inte kan förstå hur och varför väljarströmningar sker från mitten ut till kanterna, gällande synen på samhällsliv och politik. De har ju i decennier på samma oförtröttliga sätt förklarat och upplyst medborgarna vilka ”de rätta” värderingarna är, något som historiskt också fungerat då åsiktshomogeniteten har varit stor bland väljare, styrande och media.

Genom den kulturpolitiska intellektuella diskussionen går det i framförallt morgontidningarna att läsa om historieperspektiv från en svunnen tid för att dra slutsatser och förklaringar, blandat med ledare som oförminskat styr läsaren mot de olika politiskt korrekta målen. I sin iver som moraliska väktare med korrekt rättspatos har de stora morgontidningarna tappat både kompassen och förmågan att driva en balanserad diskussion och det blir allt mer sällsynt att ta del av de egentliga åsiktsskillnaderna i politik och samhällsliv.

Det saknas allt som oftast också en intellektuell spets i flertalet artiklar för att belysa flera sidor med djupa nyanser, framförallt från det som ibland benämns som undersökande och grävande journalistik som bygger på fakta och kritisk analys. Detta ersätts allt för ofta av ett moraliserande tyckande med ett skrivande språk som framför allt uppskattas av en liten klick kulturkonnässörer och politiskt likasinnade.

Den allvarligaste kritiken rör dock den allt mer politiserade agendan som dessvärre lyser igenom och synliggör tidningarnas ställningstagande i fråga efter fråga, även om just de är mer sofistikerade än kvällspressen. Det blir framförallt tydligt när man okritiskt ekar politiska budskap utan att ställa de kritiska frågorna. Det är därför inte heller konstigt att man hela tiden tappar läsare och det svenska folket måste naturligtvis fråga sig om man kan fortsätta med att skicka statliga skattepengar till verksamheter som blöder och tappar läsare och som inte ligger i fas med tiden. Det normala försvaret från dessa tidningar går ut på att man har en samhällsroll i opinionsbildningen men också att digitaliseringen innebär stora förändringar varför man behöver tid för omställning.

I den andra ändan av skalan har vi våra kvällstidningar som fortfarande är kan stoltsera med stora läsargrupper i huvudsak på internet. Den allt mer politiska polarisering av nyheterna som sker i dessa media vinklas till den grad att de tappar värde. Detta är helt uppenbart för den normalbegåvade läsaren och där flertalet av de mer politiserade samhällsinläggen saknar all form av självkritisk journalism. Med sitt banala språkbruk och jakt på sensationsinformation jagar man antal klick på sin hemsida som ett bevis för sin existens, något som också ligger till grund för hela affärsmodellen. Desto fler klick på enskilda nyheter man kan uppvisa desto lättare blir det att ta betalt för annonsintäkterna som idag i huvudsak ser ut att komma från olika spelbolag.

Antalet pop-up-annonser är nu så många att de fungerar kontraproduktivt och läsaren orkar oftast bara snabbskumma igenom nyhetsflödet, vilket gör det ännu svårare att nå ut med relevant information. De lägger helt enkelt krokben på sig själva, genom en överkommersiell annonsering i kombination med vänstervinklade artiklar, varför läsaren inte blir mottaglig för informationen. Jakten på sensationsnyheter innebär att den minsta triviala händelse skruvas för att locka läsaren till artikeln, som i nästa stund inte tillåts att reflektera då det ständigt dyker upp ny reklam. De få artiklar som har journalistiska ambitioner är normalt sett tagna från andra seriösa nyhetsförmedlare men innehåller skribentens politiserade vinkling.

På SVT och radio och framförallt public service får tittare en kondenserad och tillrättalagd syn om inrikes och utrikes nyheter som följer något slags rättspatos som härstammar från socialdemokratin på 60-talet. Om nu dagstidningarna kan anses vara ur led med tiden så är våra kära SVT och public service snarare att beskriva som en dinosaurie i jämförelse. Det är mycket svårt att få en nyanserad bild av olika ämnen.

Den intresserade tittaren och lyssnaren måste helt enkelt komplettera innehållet från andra källor för att förstå över huvud taget vad som pågår i Sverige och världen. Det finns naturligtvis vissa undantag som dyker upp ibland, men man får normalt sett leta efter dessa eftersom de allt för oftast uppenbarar sig i form av olika inbjudna gäster till studion. Det är framförallt tillfällen då SVT på förhand dels inte bakgrundsgranskat personen tillräckligt eller kunnat styra agendan och svaren innehållsmässigt. Normalfallet är att dessa gäster inte är välkomna tillbaka då de inte följer den rådande SVT-ledningens agenda, men det kan stundtals ge en intressant inblick i verkligheten.

Denna likformighet och åsiktsmoral kan ses i allt från samhällsprogram till nyheter, debatter och barnprogram och blir stundtals så påfrestande att man kan ifrågasätta under vilka direktiv som ledningen driver verksamheten, då det påminner om en kvarleva från gamla DDR. Huruvida public service ska fortsätta vara skattefinansierad har varit upp till debatt vid ett flertal tillfällen, men det är nu dags att på allvar dels fundera över skattefinansieringens vara eller inte, men även inriktning och direktiv.

Med ett par knapptryckningar bort har konsumenter idag tillgång till information och nyheter från ett stort antal källor, något som stör traditionell mainstreammedias självbild som den missförstådda, men enda seriösa förmedlaren och folkbildaren. Att ett stort antal hushåll också har tillgång till internationella nyheter via parabol och kabel-TV gör att det är ganska enkelt att jämföra informationsinnehåll. Det blir därför extremt pinsamt och genomskinligt när media ohämmat förvränger och vinklar nyheter, där läsaren och tittaren ofta bara bereds ena sidans argument, eller där det helt enkelt framgår att den aktuella reportern eller nyhetsförmedlaren inte är objektiv i sin roll.

Att traditionell media överlag består av en självutnämnd kulturelit varvat med miljö- och vänsterfolk vet vi sedan tidigare, vilket naturligtvis är helt i sin ordning i vilket privat företag som helst, då det står dessa bolag fritt att anställa de man anser vara mest lämplig för sitt arbete. Att vi som skattebetalare skall finna oss i detta är dock högst tveksamt då det gravt påverkar informationsinnehållet till de medborgare som fortfarande lyssnar och tittar på traditionell media.

Om vi istället tar bort hela eller delar av det statliga presstödet inklusive public service-subventionerna kommer detta sannolikt lösas autonomt, då dessa aktörer som följd måste anpassa både innehåll och nyheter till den verklighet vi lever i, med en större öppenhet och transparens som resultat.

Allt fler medborgare vänder nu traditionell mainstreammedia ryggen då man anser att de tappat kontakten med läsare och tittare och söker istället samhällsinformation på annat sätt. Möjligheten för traditionell mainstreammedia att finnas kvar i nuvarande form minskar i rask takt och kommer marginaliseras ytterligare om man inte själva förstår att man måste ändra riktning och sluta såga av den gren man sitter på.

Sokrates

http://avpixlat.info/2016/08/13/traditionell-media-ar-ur-fas-med-tiden-och-tappar-sin-legitimitet/

Ämne: Traditionell media är ur fas med tiden och tappar sin legitimitet

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar