Tig – eller få sparken: Så tystas visselblåsare

24.09.2016 17:21
FAKTA

68 kommuner utan lokal journalistik

 På tio år, 2004–2014, lades 94 lokalredaktioner ner. Under samma period förlorade var fjärde lokalreporter sitt jobb. Det är mer än 1 000 färre journalister, enligt en undersökning gjord av Södertörns högskola.

 Uppsägningarna har fortsatt. Liksom nedläggning av lokalredaktioner.

 I dag är det 68 kommuner i Sverige som inte har någon fast redaktion för bevakning av vad som händer lokalt.

Vi skryter gärna om vår yttrandefrihet, särskilt nu då den fyller 250 år. Vi fördömer med rätta länder långt borta som fängslar journalister. Men om vi bara krafsar lite på ytan i vår egen omedelbara närhet ser vi att vi också ”likviderar” journalister. Innanför den svenska tryckfrihetens fasad finns allt fler berättelser om hur samhällets makthavare tystar sina kritiker med sofistikerade vapen.

 

Första anhalten – Hässleholm. Tidningen heter Norra Skåne och har anor från slutet av 1800-talet. Här skryter man också. På hemsidan glittrar pr-texten om att Norra Skåne är ”den kompletta tidningen för familjehushållet”. Pukor och trumpeter stöter ut ett löfte om en journalistik som tjänar medborgarna. Inget annat.

Här jobbade reportern Berit Önell i ett kvarts sekel. Hon granskade sin kommun och avslöjade kommunalt fusk och mygel. Helt i pr-textens anda och för medborgarnas bästa. Men i kommunens ledning gillade inte moderaten Pär Palmgren och centerpartisten Lars-Göran Wiberg de kritiska artiklarna.

Norra Skåne är en centertidning och styrelseordförande är centerpolitikern Håkan Mattsson. Han ogillade också. Och en dag i maj för några år sedan tog Mattsson upp frågan om Berit Önells artiklar på ett möte med chefredaktören Mimmi Karlsson-Bernfalk.

 

Exakt vad som sades är höljt i dunkel. Men direkt efter mötet tågade chefredaktören till Berit Önell och meddelade att hon skulle omplaceras för att politikerna inte gillade det hon skrev. När operation tystnad blev riksbekant började sedan bevis försvinna och tidigare uttalanden från beslutsfattarna förnekades.

Sålunda har mejl mellan chefredaktören och några av kommunpolitikerna raderats. Och numera minns inte chefredaktören det hon sade till reportern och politikerna vill inte uttala sig. Berit Önell hade dock en bandinspelning av ett telefonsamtal där hennes chefredaktör bekräftar att det är kritiken från politikerna som ledde till omplaceringen. Bandet har spelats upp i radio.

Avrättningen var dock inte färdig med detta. I nästa steg erbjöds Berit Önell ny omplacering till Perstorp, en lokalredaktion som tidigare lagts ned. Ett slags Sibirien-placering med målet att tidningsledningen och ägaren sedan kunde lägga ner lokalredaktionen i Perstorp igen och då säga upp Berit Önell enligt lagen om anställningsskydd, Las. Hänger ni med i Kafka-karusellen?

I det här läget gav Berit Önell upp och fick igenom en förlikning och ett avgångsvederlag och har sedan dess inte satt sin fot på tidningen Norra Skåne. Hennes röst tystnade. Medborgarnas tidning Norra Skåne visade sig vara oförblommerat politikerstyrd, men det kan man förstås inte skriva i en pr-text på tidningens hemsida. Ett av kommunalråden hann dock författa en insändare i sin lokaltidning där han kallade Norra Skånesrapportering om kommunen ”destruktiv”.

 

Jag läser en färsk undersökning som Tidningsutgivarna, TU, gjort och inser att Hässleholms inställning till yttrandefriheten är allmänt spridd. TU har ställt frågor till närmare 240 kommunala toppolitiker. Man har listat ett antal förslag som inskränker yttrandefriheten. Så här blev politikernas reaktioner:

 Poliser ska inte få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar. 82 procent av politikerna svarade att de tycker ett sådant förbud vore bra.

 61 procent tycker att skadestånd i tryck- och yttrandefrihetsmål ska höjas kraftigt.

 58 procent vill ha en lag mot medierna om skydd för privatlivet.

Och så vidare. När liknande undersökningar gjorts bland riksdagspolitiker är trenden densamma. Majoriteten av de folkvalda vill på olika sätt inskränka det fria ordet. Alarmerande, men bara en del av den pågående attacken på  yttrandefriheten.

 

Andra anhalten – Göteborg. För drygt fem år sedan bestämde sig Karin Törnqvist för att berätta vad hon visste. Hon jobbade på Göteborg Energi där hennes projektledare fick bonus och gratisresor av det företag som levererade nya elmätare till kommunen. Totalt en jätteaffär på 700 miljoner kronor, kantad av korruption och maktmissbruk.

Men Karin Törnqvists larm mötte kompakt motstånd. Hennes konsultuppdrag upphörde. Och sedan stängdes alla dörrar i Göteborgs kommun. Karin Törnqvists namn fick pestflagg för att hon avslöjat att det fanns en informell maktstruktur där man höll ihop och höll tyst om gratisresorna och andra förmåner. Ingen skulle få veta, och den som bröt tystnaden frystes ut. En pervers uttolkning av yttrandefrihetens principer.

Den som mörklägger går fri och den som berättar sanningen straffas. Det vet många fler än Karin Törnqvist, som i likhet med henne slagit larm om missförhållanden på sina arbetsplatser.

Utstämplingen av de svenska visselblåsarna är en av den svenska yttrandefrihetens skamfläckar. Politikers attack på granskande journalister och deras förslag om hårdare tag mot det fria ordet förtjänar samma benämning. Det privata näringslivet bär dessutom daglig vittnesbörd om att man ogillar granskning.

Och om politiker skyddar sig genom murar av pressekreterare så gör direktörerna det i samma utsträckning. Makthavares rätt att vägra uttala sig är den frihet som växer snabbast. Samhällsklimatet driver mot ordets ofrihet. Det är bekymmersamt.

 

Om ni inte tror mig så läs JO:s årsrapporter där mängden ärenden om misstänkta brott mot yttrandefriheten bara ökar. Ta en titt i JK:s arkiv. Notera regeringens alla hemligstämplar, senast om Vattenfalls brunkolsaffär som nu är sekretessbelagd. Glöm inte attUtrikesdepartementet för några år sedan avslöjades med ett diarium i total oordning, vilket omöjliggjorde i princip all granskning.

Den svenska tryckfriheten är som sagt 250 år i år. Ett jubileumsår då hotbilden mot det fria ordet är allvarligare än på länge.

 Jan Scherman

http://www.aftonbladet.se/kultur/article23574533.ab

Ämne: Tig – eller få sparken: Så tystas visselblåsare

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar