Sossarna bör rannsaka den egna historien

22.10.2016 19:40

I riksdagens sista partiledardebatt före sommaruppehållet utmärkte sig vår statsminister, Stefan Löfven och vår vice statsminister, Åsa Romson. Man kan inte direkt säga att detta radarpar är någon gudsgåva till Sverige. Det finns snarare anledning att skämmas över dessa två högsta offentliga befattningshavare om vi bortser från kungen och talmannen.

 

I stället för att diskutera politik med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson anställde Löfven ett försök till karaktärsmord. Hans stab hade förberett honom väl med invektiv och han tog i från tårna för att spotta ut sin galla mot Åkesson. Varför hade Åkesson gått med i ett parti som hyste nazister och rasister? Det var den fråga som upprepades från statsministerns sida. Det var 20 år sedan Åkesson gick med i SD och han kom sedan att ta över som partiledare och har sedan dess rensat kraftfullt i rabatten. Vidare, Åkesson har på kort tid byggt upp ett parti som är det tredje största och där mycket talar för att partiet i en framtid kan komma att tävla med socialdemokraterna och moderaterna om att vara Sveriges största parti. En remarkabel prestation. Vad har Löfven åstadkommit? Man får tro att han var en bättre svetsare på verkstadsgolvet än han är ledare, ty en mer pinsamt dålig statsminister har vi väl aldrig haft?

De svenska politiska partierna har alla ett brunt och rasistiskt förflutet där riktiga rötägg tagit sig fram i partihierarkin. Jag tror inte att Löfven har så stora historiska kunskaper då han saknar bildning men han borde åtminstone känna till sitt eget partis historia även om myter och förljugenhet är dess följeslagare.

Om jag hade varit i Åkessons kläder hade jag slagit tillbaka med samma mynt med hjälp av talionprincipen, det vill säga; öga för öga, tand från tand!

SOCIALDEMOKRATEN Arthur Engberg var riksdagsman, landshövding och chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Arbetet. Engberg var en hängiven antisemit. I en famös ledare i tidningen Arbetet med rubriken ”Juden” uttalade Engberg att judar var parasiter som underminerade alla övriga raser. Han drog vidare paralleller till häst- och hundaveln för att understryka sin tes att vi måste bevara vår egen folkstam!

SOCIALDEMOKRATEN Ragnar Ericsson var en av grundarna till den fascistiska organisationen Förbundet Det Nya Sverige. Föga förvånande bytte denne Ragnar efternamn till det mer ädelt klingande Edenman varefter han gjorde en lysande karriär i det socialdemokratiska partiet.

SOCIALDEMOKRATEN Per Engdahl var under sin studietid i Uppsala djupt engagerad i antidemokratiska och rasistiska organisationer. Denna mörka bakgrund hindrade inte att Engdahl blev sakkunnig i regeringskansliet under Tage Erlanders tid som regeringschef samt senare ecklesiastikminister. Karriären kröntes med ordförandeskapet i en utredning angående polisens roll i samband med mordet på Olof Palme.

SOCIALDEMOKRATEN Ragnar Linnér var med i Sveriges Socialistiskt Parti och SNF och dessutom, uppseendeväckande nog, frivillig i Waffen SS! Denna förgripelse hindrade inte en framgångsrik facklig karriär som kröntes med kanslichefsjobbet för barnavårdsnämnden i Stockholm. En svart ironi i sammanhanget är att det var den judiske Hjalmar Mehr som utsåg denne ”nasse” till den fina posten.

SOCIALDEMOKRATEN Gunnar Myrdal – partiets och folkhemmets gunstling och akademiske hjälte – uttryckte bland annat att han i nazismen trodde sig se en ungdomlig rörelse och en förnyelse av socialismen!

Det finns mycket, mycket mer att säga om våra etablerade politiska partiers nazianstrykning och rasism. Endast några ytterligare korta påpekanden;

Vår nuvarande kungs mamma, prinsessan Sibylla, var dotter till hertigen av Sachsen-Koberg och Gotha, en av de tyska aristokrater som tidigt stödde Hitler. Den svenska diplomatin lade ned stora resurser efter kriget på att den nazistiske hertigens stora förmögenhet skulle kunna kvarbli i familjens ägo.

Folkhemmets fader, Per Albin Hansson, bildade under kriget en koalitionsministär där flera ministrar var nazianstrukna och antisemiter, bland andra justitieministern K.G. Westman och utrikesministern Christian Günther. Regeringen vägrade bland annat judar som fått uppehållstillstånd i England och annorstädes att resa via Sverige. Günther gjorde tappra försök att få Bonnier att sälja Dagens Nyheter som var Sveriges största tidning och dessutom mycket lönsam. Ledande medlemmar av den judiska Bonnierfamiljen samt Torgny Segerstedt stod högt på tyskarnas lista över vilka som skulle likvideras vid en eventuell invasion. Efter kriget förordnades Günther som svensk ambassadör i Köpenhamn. Pinsamt nog vägrade danskarna att ta emot honom så han fick nöja sig med Rom.

Försvaret var, liksom nu, i botten 1938-39 då de totala försvarsutgifterna endast uppgick till MSEK 200 p.a. När Tyskland angrep Polen 1939 med 2 000 plan förfogade det svenska försvaret över 30 jaktplan.

När socialdemokraterna gjort ett bra val 1940 kände sig Per Albin Hansson stark nog att införa sträng censur av tidningar, nyhetsbyråer och böcker. När två norska fackföreningsmän arkebuserades av tyskarna protesterade svenska LO och gick ut med pressinformation om händelsen. Per Albin Hansson gjorde allt som stod i hans makt för att stoppa att allmänheten skulle få vetskap om illdådet i Norge. En av de få modiga och rakryggade inom media var Torgny Segerstedt, chefredaktör för Göteborgs handels- och sjöfartstidning. Han vägrade att skriva några vänligheter om nazityskland och uttryckte att Hitler var en förolämpning. Per Albin Hansson var inte sen att dra in tidningens utgivningstillstånd. Segerstedt angreps av såväl regeringen som kungen och ”Segerstedtare” var ett skällsord 1940. 1945 var motsvarande epitet ett hedersbegrepp som många med glömskan som redskap instämde i. Regeringens justitieminister, K.G. Westman framförde den häpnadsväckande tesen att Segerstedts judiska älskarinna förvirrat Segerstedts själ och ersatt den med en ”judesjäl”!

Och så har vi den så kallade transiteringstrafiken som beskrevs som något ganska harmlöst där tyskarna skulle få ta hem skadade soldater från Norge. I praktiken var det fråga om gigantiska såväl järnvägs- som fartygstransporter av krigsmaterial och ammunition.

Sveriges regering fick i ett tidigt skede information om vad som var på gång i Nazityskland. Det var framför allt den svenske diplomaten Sven Grafström som försåg regeringen med korrekt information. Grafström stångade dock sin panna blodig då regeringen inte reagerade utan mörklade hans depescher. Grafström, sanningssägaren, blev en belastning för den räddhågsna Hanssonregeringen och man gjorde allt för smutskasta och misstänkliggöra honom. Bland annat att han var gift med en tyska som var dotter till en framstående tysk diplomat. Grafströms liv ändades då han iklädd pyjamas ”föll” ut från ett tågfönster på väg mellan Paris och Nice. Ett problem mindre!

Jag har skrivit om socialdemokratiska ikoner som Per-Albin och Gunnar Myrdal. En ytterligare ikon är naturligtvis Olof Palme. Palmes mor hette Elisabeth Sophie von Knierem och var född i Lettland på godset Skangal. Hennes släkt var tysk-lettisk lågadel. Mammans bror, Otto von Knierem, och således Palmes morbror var bankir och nazist och arbetade för Dresdner Bank. Han var bland annat instrumentell när nazisterna lade beslag på Tjeckoslovakiens nationella resurser. Morbrodern dömdes till 7 års fängelse i Nürnbergrättegångarna. Palmes syssling, juristen August von Knierem, stod också åtalad i Nürnberg men frikändes. Nazism genomsyrade således Olof Palmes släkt på mammans sida. Detta kan vara en förklaring till att USA var misstänksam mot Palme.

Löfven hårdkörde mot Åkesson med den ytterst tveksamma metoden; ”guilt by association”. Om nu denna metod ändå skall tillämpas måste den retoriska frågan ställas till Löfven; Hur kan Du vara medlem i ett politiskt parti med en så nazianfrätt och rasistisk bakgrund?

Åsa Romson visade i riksdagsdebatten den dåliga stil man kan förvänta sig från en ouppfostrad Neo-68. Hon vägrade att ta Åkesson i hans utsträckta hand efter deras replikskifte. Förtjänar vi inte bättre än duon Löfven – Romson?

Olof Hedengren, civilekonom (DHS), jur kand., fd bankir

https://samtiden.nu/17232/sossarna-bor-rannsaka-den-egna-historien/

Ämne: Sossarna bör rannsaka den egna historien

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar