Skattebetald välfärd och invandring …

09.08.2014 20:44

Anders Borg har vid flera tillfällen berättat att trots att sysselsättningen ökar så biter sig arbetslösheten i Sverige fast på oförändrat höga nivåer, vilket han förklarar beror på att tillflödet av nya utifrån kommande människor är så stort, vilket spär på antalet människor som räknas in i arbetskraften. En förklaring till att det kommer så relativt många människor till Sverige stavas NAIRU, en bokstavsförkortning uppfunnen av Chicagoskolans ekonomer. NAIRU innebär i korthet att arbetslösheten inte får bli för liten. Om arbetslösheten blir för liten, så stiger lönerna och inflationen skjuter fart och det är dåligt för ekonomin, enligt dessa ekonomer. Svenskt Näringsliv och den maktägande politikerklassen har anammat denna teori och har insett att de behöver en växande armé av arbetslösa som konkurrerar om de jobb som inte finns. På så sätt kan löner hållas nere och vinster hållas uppe. Det är bland annat mot den bakgrunden som man bör se regeringens generösa flykting- och invandringspolitik. Det är även mot den bakgrunden som Sverigedemokraternas (SD) frammarsch i väljaropinionen bör ses.

 

Idag inrättas flyktingförläggningar i redan invandrartäta områden och i landsbygdskommuner som har tomma lägenheter, hus och fastigheter av olika slag. På senare tid har även privata entreprenörer gått in i branschen eftersom det går att tjäna många miljoner på den. Många landsortskommuner har tomma bostäder och har därför möjlighet att upplåta dessa till de människor som kommer till oss utifrån. För detta får kommunerna och de privata entreprenörerna statliga bidrag, samtidigt som kommunerna kan vänta med att fatta beslut om att riva de tomma lägenhetsområden som byggdes under miljonprogrammets dagar.

 

Många som kommer hit är självklart välutbildade. Men de flesta har låg eller ingen utbildning alls och kommer därför att under överskådlig tid tillhöra en arbetslös underklass. Rumänska tiggare har fått stor medial uppmärksamhet, men utgör egentligen ett försumbart problem, eftersom de är så få. De syns dock tydlig på våra gator. Jag bor själv i Högdalen söder om Stockholm och några hundra meter från min bostad upprättade de rumänska romerna ett läger av fallfärdiga skjul och husvagnar. Kronofogden rensade området i våras, men nu återbefolkas området igen. Även om dessa tiggare är ett tecken på fattigdomen i Europa, så bör nog fenomenet som sådant ses som ett ganska litet problem i det stora hela.

 

Ett större problem är att när allt fler underprivilegierade och arbetslösa människor med skilda etniciteter trängs samman i ghetton på olika håll i landet, så växer självklart oron hos människor som är födda och uppvuxna här i Sverige. Många ”svennar”, jag räknar mig själv som svenne, känner inte riktigt igen sig och vet inte hur de ska förhålla sig till denna nya verklighet. Det är naturligtvis ingen slump att det finns ett klockrent samband mellan antalet immigranter i en kommun och SD:s opinionsstyrka i samma kommun. När människor som anser sig vara ”svennar” tycker att det tas emot alldeles för många invandrare i den kommun de bor i, så vänder de sig till det enda parti som kritiserar den förda invandringspolitiken. Jag anser inte att man generellt bör betrakta människor som är oroliga över vad som sker i deras närområde som ”rasister”. Jag anser inte heller att de generellt bör betraktas som ”främlingsfientliga”. De tycker helt enkelt att inslaget av flyktingar, asylsökande och anhöriginvandrare har blivit oproportionellt i förhållande till kommunens storlek och i förhållande till hur befolkningen i kommunen är sammansatt.

 

Det är givetvis i den växande nedre tredjedelen av samhällspyramiden som oron är som störst. Det beror på att de inte kan göra så mycket åt saken. Det är från denna underklass av oroliga och onödiggjorda ”svennar” som SD hämtar sin näring och sina röster. Majoriteten av dessa människor är inte rasister eller främlingsfientliga – de är oroliga. De tycker inte om vad de ser omkring sig i sin omedelbara närhet. Det var dock länge sedan som denna underklass hade något inflytande på de politiska partier som styr vårt land.

 

Medelklassen och överklassen i Sverige har däremot aldrig haft det bättre. De kan sitta på läktaren och se på när oron växer i underklassen. Det är den vita välbeställda medelklassen som avgör var den politiska majoriteten hamnar på valdagen. Därför kretsar all politik kring att hålla denna medelklass på gott humör.

 

Vad många kanske inte har ägnat många tankar är att det har pågått en ”etnisk rensning” under många år i Sverige. Den sker inte med våld, kulor och krut, utan med plånboken. Människor köper sig ifrån områden där de tycker att inslaget av invandrare har blivit för stort och flyttar till vita bostadsrätts-, villa- eller radhusområden. Det kostar visserligen en slant, men det anser de att det uppenbarligen är värt. Tack vare den unikt låga kostnaden för att låna flera miljoner på banken, så anser sig många ha råd att flytta och gör det.

 

I välbeställda och moderatstyrda kommuner är invandringen försumbar. I dessa kommuner finns det följaktligen ingen anledning för kommuninvånarna att lägga sin röst på SD. Om vi däremot skulle göra tankeexperimentet att staten skulle tvinga även moderatstyrda och välbeställda kommuner att ”i solidaritetens namn” inrätta flyktingförläggningar och ta emot tusentals asylsökande och anhöriginvandrare, så skulle jag inte bli förvånad om kommuninvånarna i dessa kommuner skulle göra revolt. Att få sin etniskt rensade idyll slagen i spillror, samtidigt som värdet på bostadsrätten, villan eller radhuset faller i pris, är inget som den välbeställda medel- och överklassen skulle acceptera. Det vet naturligtvis politikerna i dessa kommuner och handlar därefter. I dessa kommuner har följaktligen ett parti som SD inget att hämta, eftersom de etablerade partierna sköter ”renhållningen” på ett för kommuninvånarna adekvat sätt.

 

Att formulera en folkligt förankrad ”vänsterståndpunkt” kring dessa frågor tycks för närvarande vara omöjligt. Okvädingsorden och anklagelserna haglar mellan människor som alla anser sig vara både pålästa och radikala. Trots att Sverige aldrig har varit ett bättre land att leva i, så sliter tidigare vänstervänner varandra i stycken på Facebook och på andra digitala plattformar.

 

De flesta gamla Fibbare till exempel är 30- och 40-talister och många av dem deltog med liv och lust i den politiska rörelse som växte fram åren efter 1968. De har under hela sin levnad haft förmånen att skörda frukterna av rekordåren mellan 1945 och 75. Historiskt är de vår nations mest ”bortskämda” generationer.

 

Att vara vänsterintellektuell är att vara ”snäll och god”. Tyvärr bidrar denna snällhet och godhet paradoxalt nog till att driva den svenska underklassen rakt i armarna på SD. Dessa personers godhjärtade vänsterintellektualism ser jag som den bästa present som SD någonsin har kunnat drömma om att få. Invandringen är visserligen inte fri till Sverige. Den är dock mycket generös och många snälla vänsterintellektuella tycker att den av principiella och mänskliga rättighetsskäl bör vara helt fri.

 

Det går dock inte att förena ett välfärdssamhälle med ”fri invandring”. Om fem promille av jordens fem miljarder fattiga skulle få fritt fram att komma till oss för att åtnjuta fri sjukvård och övriga sociala förmåner, skulle vårt redan krackelerande välfärdsbygge rasa samman som ett korthus. Den liberale ekonomen Tino Sanandaji har formulera detta väldigt väl. Tino Sanandaji är ingen ”svenne”. Han är kurd och liberal ekonom av Chicagoskolan. Men jag tycker att han säger saker som baseras på både kunskap och värderingar. Vi som anser att vi befinner oss på någon slags folkligt demokratisk vänsterkant bör lyssna på vad denne liberale ekonom säger. Är han ute och cyklar? Ger han uttryck för rasism och fascism?

 

Här är två Youtube-klipp i vilka han examinerar två frågeställningar. Det första klippet handlar om multikulturalismens död och är från 2011. I slutet av det diskuterar han eliternas ointresse av den nationella frågan. Den svenska eliten anser sig nämligen ha mer gemensamt med eliterna i andra länder än vad den har gemensamt med det svenska folket och nationen.

 

Tino Sanandaji sågar massinvandringen

Det andra klippet handlar bland annat om omöjligheten att kombinera ett välfärdssamhälle med ”fri invandring”. Det tar även upp den principiellt viktiga motsättningen mellan privat och kollektivt ägande å ena sidan och en fri eller generös invandring å den andra. Staket, dörrar och portkoder är till för att begränsa den fria rörligheten.
 

Ekonomen Tino Sanandaji - Immigration och utmaningen mot välfärdsstaten

Det brukar sägas att Sverige är väldigt dåligt på integration. De invandrare som av olika skäl har kommit till Sverige de senaste åren har förtvivlat svårt att bli integrerade i det svenska samhället. Ett enkelt sätt att underlätta integreringen vore att förbjuda fackföreningarnas rätt att teckna kollektivavtal med motparten om lönernas storlek. Ett annat sätt vore att avskaffa regeln om “sist in, först ut”. Det skulle leda till lägre löner och större flexibilitet, vilket skulle underlätta integreringen av våra invandrare högst avsevärt, eftersom de självklart skulle godta att jobba till lägre löner än vi ”svennar”, något som faktiskt till viss del sker redan idag. Jag undrar stillsamt hur en ”god och snäll” vänsterradikal skulle ställa sig till dylika förändringar av svensk arbetsmarknad?

 


 • 

2014-08-03

 http://www.lindelof.nu/skattebetald-valfard-och-invandring/#comments