SANNINGEN DÖDADE INGVAR HEIMER

04.01.2015 17:06

Det kom ett mail. Han undrar varför jag inte är död. "Om allt du skriver är sant borde du vara död, mördad, för länge sedan." Med den logiken kan man komma fram till att det Ingvar Heimer skrev på sin hemsida var sant. Han hittades med svåra skador i huvudet på perrongen till Vårbergs tunnelbanestation i södra Stockholm den 27 januari. Som huvudkudde hade han sin gula sportväska innehållande Per Lindebergs epokgörande bok om styckmordet DÖDEN ÄR EN MAN. Ingvar Heimer hade tagit fram att de olika medlemmarna i familjen Palme ljög om vad de hade gjort på mordnatten.

 

Min käre brevskrivare är inte ute efter att argumentera. Han vill hota. Om jag inte slutar med att förfölja klanen Palme så kan det gå som med Heimer. Men det är för sent. Bollen är redan i rullning. Skribenten ägnar en hel sida åt rövslickeri, sådant som att jag är modig, innan han kommer fram till sitt ärende. Men även om inte regeringen Persson begriper att situationen är ohållbar så finns det tillräckligt många som är beredda att gå till aktion. Vad tänker Brita Leijon svara Birger Schlaug den 2 augusti? Vad har KU kommit fram till om Sydafrikaäventyret? Vad visar obduktionsprotokollen för Olof Palme och Ingvar Heimer, som man nu måste släppa? Skandalen kring Per Jörlin, vem tar itu med den? Vad händer med resningsansökan i styckmordsmålet? Är sista ordet verkligen sagt om Osmo Vallo?

 

Min brevskrivaren igen:

"De krafter du vågar utmana har ju egentligen inte så mycket att riskera. Vem skulle bli din efterföljare? Finns det någon? Och skulle någon verkligen rota i orsaken till din död? Knappast. Du avfärdas som en knäppgök och den person som vågade fortsätta i dina spår skulle säkerligen också bli betraktad som sådan av allmänheten. Om du skriver de sanna orden borde du ju utgöra ett hot mot vissa individer. Varför får du ändå fortsätta att leva?"

 

Det är möjligt att jag är en knäppgök, när nu både Jan Guillou och Robert Aschberg har sagt det offentligt, men jag tycker att den här skribenten är ett äckel. I ett refuserat inlägg i radions KLARSPRÅK tog jag nyligen upp begreppet abolition, som betyder att regeringen i förväg lovar straffrihet för vissa brott. Den tidigare Rikspolischefen Carl Persson har i sina memoarer upplyst om att Olof Palme gav abolition åt dem av polisens prickskyttar som dödade Clark Olofsson och Janne Olsson vid gisslandramat i banken vid Norrmalmstorg i Stockholm 1973. Är det flera som fått det? Hans egen mördare? Per Jörlin? Leif Tell och Thomas Piltz i fallet Rolf Machnow 1982? Ingvar Heimers mördare? Brevskrivaren räknar tydligen med att min baneman ska gå fri.

 

Papper som jag genom åren fått från Ingvar Heimer får en ny dignitet när de nu flyter upp från mina högar. Så här slutade Ingvar Heimer en lång, detaljerad artikel i PALMEBLADET i april 1997:

"Sammantagna innebär uppgifterna i denna artikel att polisen bör genomföra nya, grundliga förhör med i första hand Lisbet, Joakim, Mårten och Ingrid (hans dåvarande flickvän). Även Lena Östeman (sköterskan på Sabbatsberg, som tog hand om Lisbet) bör höras, liksom Janken Myrdal (Jan Myrdals son) och hans fru. Innan dessa frågetecken rätats ut går det inte att gå vidare."

 

Ingvar Heimer hade i sin artikel återgivit hur Mårten Palme när han hördes under ed som vittne i rättegången mot Christer Pettersson sagt att han och fästmön gick norrut på Sveavägen när de skilts från föräldrarna efter bion. I fästmöns lägenhet vid Vanadisvägen skulle de fått telefon från hans mor på sjukhuset om att de blivit beskjutna. De rusade då ned på gatan och tog en taxi till - Västerlånggatan. "När vi kommer fram dit så ser vi att dom inte är där, och då får vi skjuts till Sabbatsberg."

 

Skildringen är så knapphändig att den kan kallas lögnaktig. Taxifärden är inte dokumenterad. Mårten Palme borde höras också som misstänkt för mened. På något sätt kommer Mårten Palme och hans Ingrid till föräldrarnas bostad i Gamla Stan före midnatt. De ringer på hos Janken Myrdal och får låna blomvattningsnycklarna till lägenheten. Men de har redan sagt till Janken att föräldrarna blivit beskjutna och att fadern ligger på operation. Hur visste de det? De är i lägenheten till kl 00.18, då de går ned på gatan och får skjuts av en polisbil till Sabbatsberg. Den polisbilen hade kommit till bostaden kl 00.15

 

Observera att polisen sätter Palmes bostad under bevakning först 55 minuter efter mordet! Det är snabba ryck. Polisbilen fick order om att köra till Västerlånggatan 31 kl 00.13. "Bev bost" betydde bevakning bostaden. 5 minuter senare upphörde bevakningen, i och med att man körde till Sabbatsberg.

 

Mårten Palme ber Janken Myrdal tiga om vad som hänt. Nyligen, på våren 2000, har Janken Myrdal tagit kontakt med Sven Anér och sagt att det han berättat för Ingvar Heimer hade blivit missuppfattat. Ty än ska lögnen råda.

Hela berättelsen från Mårten och de andra familjemedlemmarna är full av motsägelser. Joakim Palme anländer till sjukhuset tillsammans med frun och spädbarnet i polisbil från Vällingby kl 00.30. Men Palmes äldre bror advokaten Claes Palme får besked om attentatet genom telefon från Joakim kl 00.25. Och Lisbet, som ringde hem till Mårtens fästmö Ingrid långt före midnatt har enligt sköterskan Östeman inte rört en telefon före 20 minuter över 12.

 

INGVAR HEIMER HADE FÖRVISSO RÄTT. DET EXISTERAR INGEN POLISUTREDNING OM MORDET PÅ OLOF PALME. DÄRFÖR MÅSTE BIRGER SCHLAUGS FRÅGA TILL REGERINGEN BESVARAS SERIÖST. OCH DESSUTOM MÅSTE VI FÅ FULL KLARHET OM INGVAR HEIMERS DÖD. DET FÅR INTE LÄNGRE VARA SÅ ATT DET ÄR MÖRDARNA SOM SÄTTER GRÄNSERNA FÖR VÅR NYHETSFÖRMEDLING OCH VÅR HISTORIESKRIVNING.

 

 

VEM VAR KÄRRING?

 

I samband med en TV-sändning med Siwert Öholm om Palmemordet träffade frilansaren Erik Amkoff åklagaren Anders Helin och uttalade sig kritiskt om Lisbet Palme.

 

…Helin lutar sig fram en smula och jag är beredd på en skarp markering om att jag nu verkligen trampat över gränsen. Men icke. I stället svarar han:

- Lisbet Palme är en jävla kärring, den hårdaste människa jag träffat. Hon styrde oss helt och hållet. Vi hade inget val - vi var helt enkelt tvungna att lyda henne!

 

Frågan är vem som var kärring, Lisbet Palme, som malde det svenska rättssystemet till snus genom att göra med juristerna vad hon ville eller chefsåklagaren Anders Helin, som lydde hennes minsta vink. Amkoff avrundade:

"Paff står jag kvar i TV-korridoren och försöker smälta dessa smått otroliga slutord. Den högste juridiskt ansvarige för Sveriges genom tiderna viktigaste mordutredning tillstår att han låter maskineriet gå på tomgång därför att Rikets Första Dam vill ha det så. Är det inte dags att göra ett verkligt förhör med Lisbeth Palme - med bandspelare och stenografblock för en gångs skull?"

 

Men man vet inte vad man ska tro. Efter min första bok om Palme ETT VERKLIGT DRAMA lät just Erik Amkoff höra av sig från Umeå, där han bodde då. Han ville komma med en fotograf och göra en TV-inspelning. Och det fick han ju. Han var en halv dag hemma hos mig och spelade in och spelade in. Men aldrig visades det nånstans. Han hade väl sin egen karriär att tänka på. Han hamnade visst på Utbildnings Radion.

 

Vad gjorde Helin? Vad gjorde Amkoff? Vad gjorde Heimer? Vad gjorde jag? Jag hittade detta papper i natt när jag letade efter något annat. Det låg i ett stort kuvert tillsammans med 17 andra papper, brev, tidningsklipp, protokoll, som Ingvar Heimer skickat till mig den 24 november 1993! Jag misstrodde alltid Ingvar Heimer. Helt enkelt därför att han var på den andra sidan och ständigt käftade emot. Han ville aldrig hålla med om att mordet ingick i ett många år i förväg planerat rollspel. Men han kom så långt att han fick fram att Olof Palme efter bion gick till ett avtalat möte i korsningen Sveavägen - Tunnelgatan.Han kallade det för mötesscenariot. En dag när vi diskuterade Lisbet Palmes icke dokumenterade skottskada sa han: - Men varför skulle man hitta på att hon hade blivit beskjuten? Var det för att hon inte skulle bli misstänkt? - Bravo, sa jag, och då skrattade Ingvar Heimer faktiskt. Han hade fallit på eget grepp. Plötsligt förstod han att det kunde förhålla sig så att Caesars hustru kunde misstänkas. Ändå lät vi det rulla, både han och jag. Fast inte riktigt ändå. Jag gjorde en formell anmälan till RÅ om att Lisbet Palme hade skjutit sin make. RÅ satte det i en pärm som det stod Ad acta på. Det betyder "Till handlingarna". Och där står det än.

 

Ett brev i Heimers tjocka kuvert är från Rikspolisstyrelsen den 4 augusti 1992. Heimer hade velat läsa förhörsprotokoll med polismännen Magnus Rudberg och Håkan Gillenskog, som förde Mårten Palme och hans Ingrid från Västerlånggatan till Sabbatsberg på mordnatten. Ingvar Heimer fick avslag med åberopande av förundersökningssekretess. Alltså rena dumheterna, eftersom förundersökningen var klar för länge sedan, och Christer Pettersson t o m frikänd.Heimer borde ha överklagat hemligstämpeln. Det hade en grävande journalist gjort, om det funnits någon.

 

Ett odaterat tidningsklipp ur DN är ett av de få inläggen som Jan Myrdal gjort i Palmesaken. Han tar upp den symbios som en längre tid rått mellan journalisten Thomas Kanger och åklagarna Jörgen Almblad och Solveigh Riberdahl . Det handlar tydligen om Christer Pettersson, som ännu, tre år efter mordet, får heta 42-åringen. Jan Myrdal påpekar att polisen ännu efter tre år inte hört den som med nycklar hade tillgång till Palmes lägenhet på Västerlånggatan, dvs hans egen son Janken. Thomas Kanger hade uppgifter om en annan person som kunde misstänkas, och han ingick ett avtal med åklagarna om att lämna dem personuppgifter om han blev först med nyheten.

 

Jan Myrdal:

"Man har en viktig namnuppgift i ett mordfall - då går man till polisen. Om man anser att polisen inte går att lita på - av politiska skäl eller för någon maffias skull - då finns sätt att gå förbi denna korrupta myndighet. Ett fördrag av det slag som journalisten och åklagarna i detta fall ingick är dock ett nesligt fördrag, ett pactum turpe. Oavsett "yrkesintresse".

"Nyss var det Dagens Nyheter som hade ett sådant förhållande till Holmér. Då och då berättas om vilka svenska journalister som byter tjänster med befattningshavare bland de varandra bekrigande polisgrupperna. Kanger hade tydligen handlat normalt."

 

Jan Myrdal åsyftade ett avtal som DN:s chefredaktör gjorde med länspolismästaren Hans Holmér i och med att en medarbetare Ann-Marie Åsheden i flera månader fick följa hans arbete utan att övriga redaktionen visste om någonting. Och utan att hon skrev. Chefredaktören Christina Jutterström blev sedan chefredaktör för Expressen och slutligen professor i journalistik vid Göteborgs Universitet.

 

Ett annat av Ingvar Heimers odaterade klipp är delar av förhöret med Mårten Palme i rätten. Han har kommit till den punkten då familjen kommit hem från sjukhuset på natten och gått och lagt sig. Anders Helin frågar och Mårten svarar:

AH: Jaha, och sen är det tydligen så att du hörs av polisen här, frampå morgonkulan?

MP: Ja, vi åker hem till min mor på Västerlånggatan och så plötsligt nån gång på natten så kom jag på att jag gjort de här iakttagelserna som jag berättat om, liksom det var en inre bild som kom fram.

AH: Ja, och sen då?

MP: Sen så rusade jag ner då, först till min bror och meddelade honom att jag hade kommit på det där att jag gjort de här iakttagelserna som jag berättat om, liksom det var en inre bild som kom fram. Och sen så rusar jag ner till poliserna som står utanför vår port. Och de ringer efter några andra poliser som kommer och hämtar mig och kör mig till kriminalen och där berättar jag mina iakttagelser och ger det här signalementet.

 

På så sätt snickrar Mårten Palme ihop en historia om en uppenbarelse han fått på natten att han sett en man utanför Grandbiografen. Lisbet och Mårten får den 14 december 1988 hos RÅ se en video med elva vältränade poliser i sin civila klädsel samt en ovårdad, kulmagad Christer Pettersson, som lufsar omkring framför kameran. De har tidigare fått reda på att polisen gripit en alkoholiserad man. Ingen bandupptagning görs, ingen advokat är närvarande. Endast åklagarna Solveigh Riberdahl och Jörgen Almblad. Enligt ett referat som fru Riberdahl gör efter två veckor har Lisbet Palme sagt att "det ser man ju vem som är alkoholist". På denna grund döms CP sedan till livstid för mord. Det hör till saken att Lisbet Palme vid en konfrontation i mars 1986 pekat ut två poliser som Palmes mördare.

 

Så småningom, när man efter två år har plockat fram Christer Pettersson utan någon som helst grund, så får Mårtens beskrivning av Grandmannen jämföras med Lisbet Palmes beskrivning av gärningsmannen och av detta drar polis och åklagare slutsatsen att Grandmannen och gärningsmannen är samma person. Det hela är ju en enda stor svindel, som familjen Palme nu i detta nya milennium måste ställas till svars för. Tillsammans med polis och åklagare, och ännu överlevande politiker. Andersson, Carlsson, Feldt, Leijon, Åström och allt vad de nu kan heta.

 

 

OCH SÅ PERSONNYTT

 

CHRISTIAN DALSGAARD. Den 59-årige poliskommissarien har enligt AB fått ett nytt jobb som säkerhetsansvarig för den statliga satsningen på kasinon i Sundsvall, Stockholm, Göteborg och Malmö. Det nya jobbet innebär ett lönelyft, som han säger är hemligt. Han tjänade i fjol 400 000 kronor. Christian Dahlsgaard väckte uppmärksamhet på mordnatten när han tillsammans med baseballpolisen Thomas Ekesäter utan att ha fått order någonstans ifrån åkte med sin radiobil till Malmskillnadsgatan för att fånga mördaren. Han namngavs i några vänstertidningar som JK med Polisförbundet och dess ordförande Gunno Gunmo i ryggen stämde. De fick liksom jag för min bok ETT VERKLIGT DRAMA punga ut med skadestånd till herrar poliser.

 

STAFFAN BURENSTAM-LINDER. Har avlidit 69 år gammal. Han var professor och rektor för Handelshögskolan samt moderat handelsminister och skulle ha blivit partiledare för moderaterna om inte Telubaffären kom emellan. Libyen köpte motortorpedbåtar i Sverige, som skulle användas mot Israel. Det vart en stor skandal och Burenstam-Linder fick skulden. Affären hade dock gjorts upp mellan Khadaffi och Olof Palme. Som satt och småskrattade, när moderaterna i stället utsåg den för sossarna ofarliga spelevinken Ulf Adelsohn till partiledare. Ett intrigspel i den högre skolan.

 

LEIF ZETTERLING. Fyller 60 år. Den geniale satirtecknare var nog först med att avslöja Lisbet Palme, i en teckning. Hon satt i en ballonggondol ovanför rådhuset och pekade ut Christer Pettersson. Och så sprack ballongen. 

 

Leif Zetterling var den förste som bekräftade för mig att Lisbet Palme kunde misstänkas för dödsskottet. Det hade han nämligen hört både av polisläkaren Nils Bejerot och av förbrytaren i regeringskretsarna Ebbe Carlsson när han gjorde bokomslag för Tidens förlag, där Ebbe var chef en tid. Leif gjorde omslag också till min bok SÅ SER VI PÅ TV. Ingvar Heimer utnyttjade honom när det gällde att få mig med på radions stora direktsända hearing om Palmemordet, som leddes av Eric Fichtelius, sedermera professor. Den gången gällde det att få bort mitt tjat om Lisbet och Heimer visste att jag kände Leif. Så han satte skickligt in stötarna och jag gick i fällan. Jag var med per telefon från Västkusten, och blev bortkopplad när det började brännas om obduktionsprotokollet. Jag vill understryka att det Leif gjorde, i god tro, var att han gick i god för Figge, som han kände väl. Men det där med Lisbet, det har han glömt i dag. Det är säkrast. Det fick Ingvar Heimer erfara.

 

Hälsningar

Lars Krantz

 

Källa: http://ribe.biz/nationalmordet.nu/0135.html

23 O7 2000

Ämne: SANNINGEN DÖDADE INGVAR HEIMER

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar