PSYKOPATEN FÅR MAKT GENOM HJÄRNTVÄTT.

29.03.2016 21:31

 

 av 

http://psykopatupplysningen.blogspot.se/





KAN HAN HITTA PÅ VÄLDIGT ROLIGA LEKAR. Alla hans barn blir så ivriga, vill leka indian eller krig och fånga in ett byte. Alla barnen ställer sig i kö, för att bli bundna, gömda och upphittade. Sen ställer de sig i kö för att leka spejare som hittar den de gömt.
Den gömde skall sitta helt stilla och knappast andas, då blir det mer spännande.
SEN KAN DET BLI BRÅTTOM.
"Oj, har klockan blivit så mycket? Spring till bilen, mor väntar!" eller "Spring till bilen, så vi inte får parkeringsbot!"
"Men lillebror då?"
"Han har säkert gått till bilen, för här är han inte." säger far.
"Pip-pip-" viskar lillebror. Väldigt stilla för han är fem år och har fått besked om att vara helt stilla som en mus.
Och hör att far och syskon springer bort genom skogen. Han är för tillfället bunden, som fångar skall när leken är på riktigt.
"MEN VAR ÄR MINSTEMAN?" ropar far vid bilen. "Han skulle ju varit här!"
"Han är ju fånge," säger syskonen.
"Vi får resa utan honom, så kör jag sen tillbaka och letar."
"Vi kan ju ropa på honom?"
Och barnen ropar och far ropar än högre. Minsteman svarar men gråter så han mist rösten. Stora-syskonet säger:"Jag hörde honom, däråt det hållet!"
"Nej, vi letar här," säger far och leder rakt motsatt. Minsteman ropar, Ju mer han ropar ju längre borta letar far med alla syskonen med sig.
Sen går ett tag. Far säger: "Jag tror han gått hem, vi sätter oss i bilen och kör efter."
Och alla sätter sig i bilen, far kör.
Väl hemma säger mor: "Var är Minsteman?"
"Han gick hem före," säger far.
"Han är inte här." Så spänner hon ögonen i sina stora-barn: "Var har ni gömt honom?"
"På det spännande stället där far sa --"
"Vid ravinen."
Mor blir vit av rädsla, far till bilen, har en unge med, en stigfinnare. En som minns var de gömde lilleman.

Så kommer de till skogen. Står helt stilla, lyssnar. Inte ett ljud. De ropar. Inte ett ljud till svar. Mor och syskonet börjar gå.
"Jag hör han gråter. Han gråter i sömnen." Så går de dit där far gömt lillebror.
Inne i skogen, i en ihålig stubbe.. Han är våt av tårar, sover och gråter i sömnen. Och de bär honom till bilen.

Väl hemma: "Nu vill jag inte att ni leker så här mer," säger mor. "Det är förbjudet! Barnen blir ju förstörda av rädsla!"
"Skall vi inte få har roligt mer?" säger far förnärmat
"Detta är väl inte roligt," säger mor strängt. "Varför hittar du på såna lekar?"
"För att få tiden att gå. Det är ju inget liv i ungarnan, då får man hitta på nåt själv."
Detta är psykopat-logik.
Den skördar alltid offer.


När psykopaten skriver böcker


ÄR HUVUDPERSONEN ALLTID EN HJÄLTE, ENSAM, BEGÅVAD BLAND DUMSNUTAR.

Denna bok utkom på Bonniers 1971..

Författaren beskriver sina storartade meriter, och sitt svåra liv där han blir missförstådd, misshandlad, felbedömd, baktalad, uthängd, gjord till åtlöje och hatobjekt.

Kring honom finns ett antal personer som är missnöjda, korkade, insnöade, bondjävlar, religiösa hysteriker, grymma förnekare av hans storhet.
De är hans fiender.
Han är en krigare.
Stridshingst.

Han vill ha krig. Nedkämpa dumheten i landet. Nedkämpa de sovande - de undermåliga som inte kan försvara sig. De är ju slöa.

Folk måste vakna och skaffa sig framförhållning, aktivera sig.
Inte bara naivt plaska ut i bluff efter bluff = minfält, utlagda för att bluffa en - hemligt.
De måste härdas och få livserfarenhet. Gå på rejäla smällar, gärna gå under, bara de vaknar och blir förmögna att leva vaket som honom.

Mannen i denna boken vill återta sin förlorade plats som ledare. I självförsvar. Slå först. Som smädade geniet som formar om samhället och ger de tomhjärnade kulisserna utan själ - de han ser kring sig - ett innehåll.
Han skall skänka de korkade sin förmåga: den att utrota alla hans fiender och upprätta Paradis på jord, så snart alla som blivit kloka, så som han lärt ut, blivit hans lakejer, skapade i hans avbild, har hjälpt honom ta kål på allt motstånd.

BOKEN HAR ETT BITEMA:

Hur han använder andras pengar till deras eget bästa - nämligen till att upphöja honom och ge honom en dräglig tillvaro. Och uppfylla hans mål: att med andras pengar genomföra revolutionen mot dem. Så de blir levande människor som honom.  - Alltså de han trixat till sig pengarna från. Räcker det inte med det goda, måste motståndarna acceptera att de utsätts för våld. Han måste vinna, då han är enda verkliga geniet.


HÄR ÄR OMSLAGET TILL EN MERA BOK AV HONOM: Den ensamme mot de många.
Geniet mot de dumma.
Ett hårt liv. En utsatt position.
En god man - en uppfinnare - ensam mot ondskan som vill förgöra honom och stjäla från honom hans patent: Receptet på en bättre värld.


DENNA GÅNG: EN MÅLARRULLE, (som visserligen uppfunnits förut).

Alla är imponerade, men sen, när de utnyttjat hans geni, stjäl de hans gloria och genistatus. Medan han förkastas och görs till åtlöje. Det är Jantelagen som inhämtar honom. De småsinta, dumma, missnöjda som inte kan tänka själva, blir hans förföljare. Medan han blir det oskyldiga offret, på Kannibalernas bord.



DE MISSNÖJDA FROSSAR I HANS ÖDE.

Förskjuter honom. Deras grymhet är total. Han har skapat en bättre värld åt dem, men de förstår det inte, för de är "från utom tullarna" som man brukar säga på svenska. (Betyder Stockholm i Sverige, men kan vara var som helst. Hela världen är full med missnöjda som är innerligt trötta på sin despotiska, krävande, ego-uppblåsta, högaggressiva psykopat.)


SOM TYCKER SYND OM SIG SJÄLV. Han är känslig. Mer känslig än andra. Översätts: Världsledande i självmedömkan. Vredgad över orättvisorna i världen: att han är den missförstådde. Den enda begåvade på planeten. Ett offer för underbegåvade bondlurkar. Nu lämnad - borta ur glansen av folkets beundran. Han som var dess ledare. Han som bringade läkedom till Folket:


DE KORKADE, OBEGÅVADE, OMSORGSKRÄVANDE VÄLFÄRDSNARKOMANERNA.

I denna boken är huvudpersonen, som i enastående narcissistisk projicering av sig själv, kallar sig Notting, (Nothing) ledare för en grupp ohjälpliga, beundrande, lydiga undersåtar som gladeligen genomför hans planer och i stor begejstring följer hans exempel. Han ger dem specialnamn enligt Lyteskomiken och har stor underhållning av dem. De är alla lite speciella, utanpå. Som kulisser. Inuti är de, som en bokförläggare sa då han refuserade manuset: Själlösa. Pappfigurer det kommer ljud ur.

FIENDEN I BOKEN, ÄR DE SOM VILL HA ORDNING OCH REDA PÅ HOSPITALET.

Hospitalet är rent symboliskt, som en bild av det sjuka samhället som bjuder patienterna på läkemedel, istället för att krossa deras samhälle, så de kan bygga ett nytt.

Enligt Nottings förordning.
I boken sätts hospitalets ledning ur spel, hängs ut som bombade idioter, medan de som vaknat till hälsa, med hjälp av Den Store Ledaren, Notting, byter ut alla "de sovande anställda" och deras förslöade anhängare, med helt nya invånare.
Han byter ut "folket" mot grisar.
Han gör om "landet" till en grisfarm, där de nyuppvaknade Patienterna blir grisuppfödare, grismatkokare, bygger om hospitalet till grishus, uppvaktar grisarna, kelar för dem, behandlar dem som små ensamma hjärtebarn, och den snällaste kulisspersonen utan själ, läspar rörande: "Jag gillar grisar."
Snipp snapp. Så gick det lyckligt på slutet.

MEN - I ALLA ONDA VÄRLDAR, FINNS FÖRRÄDARE.


MISSNÖJDA FINNS ÖVERALLT.

Och förföljer den ädle som offrat sitt liv, på att göra om ett fungerande hospital till en svinstia.


De pekar ut honom.

Se - där går hin håle. Psykopaten. Han som sålde de sina för pengar. Sålde ut dem, som lättsinniga, horor, som rånoffer, fast de bara låtsades, så nån skulle tycka synd om dem, då de var missnöjda med sina egon som blev flacka och betydelselösa jämfört med hans.

Och sen kallade de honom för tjuv, för hallicken åt de våldtagna som han tog pengarna från - det var ju hans pengar, skatterna han förtjänat för alla gåvor han skänkt dem: sitt geni, sig själv som deras självlysande karismatiska förebild. En man med hjärta. Stort hjärta, en humanist, en räddare åt de nödlidande.
Han var den som skapat om det hjärndöda hospitalet till ett storhetsprojekt.

Och nu står han som SYNDABOCKEN!
De svekfulla nidingarna. De gnidna girigbukarna. De undermåliga förrädarna av hans land och verk - skall han hämnas på.
Han skall skriva dem ner i smutsen. Hata dem. Han, den godhjärtade har fått överdos - av folkförakt = folket som föraktar honom.

Han skall klämma åt dem. Vrida skiten ur dem, så de aldrig mera reser sig.
Han skall skänka deras land åt huvudjägare, KZ-vakter, syfilitiska monster med bölder, löss, obotliga sjukdomar, kackerlackor, parasiter, torterare - han skall se på när de pinas. Se på, när de väntar på sin tur in i eldhavet. Se på när de vrider sig i vånda.

Han skall kosta på sig hämndens ljuvliga tillfredsställelse.
De skall gå under.
Så bygger den geniala samhällsingenjören sitt samhälle.
När han fötts utan vissa avgörande hjärnceller - de som känner skam, och de som känner kärlek.

BÖCKERNA OVAN ÄR SKRIVNA SOM REVANSCH.
Författaren var så kallad bråkstake, även småkriminell genom sin barndom. Drev det lite vidare med rån, bedrägerier, stöldturnéer, utnyttjande, halickverksamhet o d genom sin ungdom. Han togs om hand av rättspsykiatrin, fick diagnos, motsvarande psykopat.


 
(Skamlös, samvetslös, extrem känslokyla, utan ansvar för egna handlingar, manipulerande, bedragare, lögnare, onormalt aggressiv, våldsam, påträngande, despotisk, överdrivna föreställningar om eget geni, narcissistiskt störningssyndrom, brist på konsekvensanalys, rigid i sin tankegång, immun mot fakta som inte passade honom, aversion mot andras auktoritet, djupt folkförakt, där han såg alla sina medmänniskor som vrickade, underbegåvade, oupplysta, medvetslösa, parasiterande, fobiska i sitt hat mot honom, hämndgiriga, redo att mörda honom, hänga honom, med mera. IQ-test 110. Vilket han tolkade som geni.)

HAN SKREV SIN DEBUTROMAN "PSYKOPATEN" FÖR ATT AVSLÖJA KOMPLOTTEN MOT HONOM.

Den rättspsykiatriska, där en livfull, oskuldsfull yngling kördes över av maktfullkomliga representanter för de missunnsamma - de som hatade livet - hatade hans dynamiska verbalitet, hans begåvning, hans karisma.
 
HAN VAR DEN ENDA LEVANDE MÄNNISKAN 
 
bland robotliknande kannibaler = moralisterna, de trista, missnöjda typerna.
Han var den humoristiska utan tvångsneuroser, masochism, eller ångest och fobi. Han var exemplet på den fullkomlige. Så fullkomlig så han till och med erkände sina fel. Små skönhetsplättar som stärkte hans fullkomlighet. Han var Livet Självt.
Alla övriga var döda - fast de rörde på sig. Och deras mål var att hindra hans framfart, då han ju överglänste alla och väckte besinningslös avundsjuka.
 
HAN LEVDE UTAN SKAM PÅ ANDRA. 
 
Avgjorde på egen hand sitt värde och tog ut sin lön.
Morro är norska för roligt.
Leendet på bilden ovan kopierade han, från en som brukade le varmt och starkt. Han tränade in det framför spegeln, drog i sina mungipor, rynkade sina ögonvrår, knep i hop ögonen, så de skulle likna de strålande spefulla han imiterade.

Han ansåg själv att han oavbrutet kränkts och utsatts för förföljelse på grund av sitt universalgeni, sin förmåga att genomskåda, hitta andras ömma tår och trampa på dem.
De olagliga handlingarna såg han som bagateller, nödvärn, för att främja sin plan : att bli ledare för förändring av mänskligheten och befria den från förtrycket utövat av de mindre begåvade, ignorant brutala, gnälliga, bortskämda, livsodugliga sömngångarna i landet - folket.

DENNE FÖRFATTARE GJORDE SOM PSYKOPATER BRUKAR:
hakade på ett redan godkänt koncept på väg uppåt, slog sig fram inom kåren, med hjälp av sin aggressiva energiska utstrålning, sin förmåga att utnyttja andras arbete och begåvning, sin verbalitet, faktiska intelligens och omgivningens jubelrop, när de föll på knä, något som är rätt vanligt inom rörelser som är på gång framåt, och innehåller mått av frälsningslära.
Författaren blev bejublad inom nya militanta vänsterrörelsen, kommunismen, anarkismen, med sin dröm om Paradiset. På jorden.
 
 


Han gjorde viss karriär, men efterhand blev han ödeläggande, han saknade anpassningsförmåga, och miste bit för bit sin beundrarskara.

Många i beundrarskaran hamnade i neurotiskt tillstånd, då han som psykopater gör, bedrev professionell mobbning. Fick med sig hela flocken - av beundrare, som mobbar-drev. Både för nöjet och för att golva en opponent. Och leka med beundrarna, så de blev som clowner, härmare, miste sitt jag och blev handlingsförlamade bleka kopior på honom. Förstörda. Hans förlängda arm in i framtiden. Utan eget ego. Utskämda, spratteldockor på hans dockteater. Sen han fått ge sig av.



HAN GLÖMDES BORT EFTER BOKEN "SYNDABOCKEN".

Hans dödsruna är sen länge skriven. Några hyllade honom som frälsare till sista slutet, andra uttryckte att han varit rätt mycket av en olycka och orkan, en man gärna miste kontakten med.
Det finns många som han.
Några med diagnos. De flesta utan.
I deras spår ser man alltid förstörelse, olyckliga människor, ödelagda liv, ibland också destruerade samhällen. Även krig.
Denna typen personer släpper inte gärna taget i sina offer, utan fortsätter anklaga dem - plåga, göra sig påmint, förnya sin makt över dem. Enda sättet att bli av med såna, är att stänga dörren, slänga nyckeln och aldrig någonsin försvara sig eller försöka vrida ur honom en ursäkt för allt ont han gjort.
Han ber aldrig om ursäkt.
Han ångrar inget.
Han har inte hjärnan att veta hur det görs.
Man måste bara stänga av honom. Stänga. Enda sättet att ta ifrån honom makten över ens sårade, pinade själ.
INNEHÅLLET I HANS BÖCKER har jag snabbt gått genom. Hans lidande som psykopatförklarad, spelar han här ut på duk, fortfarande kultfilm bland gammalvänstern.


OCH HÄR SOM FILM MED REGI LARS MOLIN: Fläskfarmen, (Patienterna) (Hospitalet som blev svinstia.)


https://sv.wikipedia.org/wiki/Fl%C3%A4skfarmen
OCH I NORSKA FILMEN LASSE&GEIR, OMBADS HAN ATT BARA VARA SIG SJÄLV. Att spela var onödigt, då äkta vara alltid gör sig bäst.
https://youtu.be/63N2wDl_qHc

 

Bara så ingen tror att detta handlar om annan än just denne person.
Med  just hans permafrost till ögon, tjusning av att stå på scen, spela ut sig. I all sin aggressiva självnjutning.
Helt utan det man brukar kalla "människa" - medömkan. Och skam och ånger inför allt man gjort ont.
Hela gruppen med samma hjärndefekt har alla dessa kännetecken.
Men förövrigt har de olika namn. Olika personnummer.
Alla vill ha makt. Förändra det fungerande till dysfunktionellt. Som honom.
Många återfinns inom politiken.
Högt uppe i hierarkin.
Deras framfart utgör sammantaget deras diagnos.
Mutationen som gick fel.
Landet som förstördes.
 
 
 




BILDEN VISAR DEFEKTER I PSYKOPATENS HJÄRNA. Det röda fläckarna är områden med reducerad mängd  GM = grå massa = hjärnceller.
Undersökningen har gjorts med skanning med Magnet Resonance Imaging - MRI - magnetkamera.
Bilderna kommer fram skiva för skiva genom skanningen. De fyra delarna ovanför, är en serie, som tillsammans utgör ett fält av röda fläckar utan grå massa, i pannloben, frontalloben i hjärnan.
I denna delen skapas vår personlighet, förmågan att skämmas samt visa medkänsla - grunden för vår sociala kompetens.

Studien visar att flera grundläggande områden i hjärnan har reducerad mängd grå massa.
Att sätta in resurser för att reparera skadan är bortkastat. Hjärncellerna kan inte ersättas, och psykopaten kan aldrig bli normal.

Studiens titel var:
THE ANTISOCIAL BRAIN: Psychopathy Matters.
A Structural MRI Investigation of Antisocial Male Violent Offenders.

http://archpsyc.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1149316

66 män deltog.
44 var sen gammalt fängelsekunder. De fick alla ekonomisk ersättning för sin medverkan.

17 var våldsmän med antisocial störning=  Anitsocial Personality Disorder och kliniskt diagnostiserad Psykopati = ASPD+P
(Kliniskt innebar intervju och undersökning/observation genom längre tid, samt journaler. )
27 var antisociala våldsmän utan psykopati ASPD-P.
22 var vanliga friska män som inte begått brott eller visat våldsmentalitet.

De "normala" våldsmännen, ASP-D var känslomässigt labila, impulsiva, med humör-och ångeststörningar, reagerade med aggressioner och kroniskt våldsbeteende.

De antisociala Utan psykopati = ASPD-P och de friska männen hade alla normalt utvecklad hjärna.

De antisociala MED psykopati, =ASPD+P hade reducerad mängd grå massa i främre pannloben, tinningloben, samt två mera områden, där även vit massa saknas.

Detta pekar ut psykopaten som en egen grupp, med helt speciella egenskaper.
 
DET RÖDA OCH DET ROSA OMRÅDET FRAMME I PANNAN, Pre-frontale cortex, (hjärnbarken) och orbifrontala cortex, = främre pannloben, samt det blå fältet, anterior temporal cortex = tinningloben, är helt avgörande för människans förmåga att bete sig ansvarigt, socialt, ha en levande själ, och vara en fullvärdig medlem av vår skara.

I de kulörta områden, visade MRI-skanning brist på grå massa = hjärnceller.

Bristerna förklarar den sociala oförmåga psykopaten har, och varför han beter sig så skamlöst och svinaktigt.
Han ångrar inget.

Skäms man inte för det man gjort, kan man inte ångra. Känner man ingen ånger, finns ingen orsak att be om ursäkt eller känna medlidande, anser psykopaten.

Medkänsla ser han som utslag av förljugen sentimentalitet, då han själv inte kan känna igen äkta medlidande inom sig. - Han kan dock låtsas och spela teater. Vilket han tror är vad vi alla gör, när vi tycker synd om någon.

"Ni bara ljuger och leker Florence Nightingale för att få komma till himmelen och hyckla och sjunga frälsningssånger och tillbe gråtande barn, så ni får tårar i ögonen och ögonfransen ni fått i ögat rinner ur. Det hela är nåt ni hittar på, för ni tjänar på det."
Just det spelet känner han igen inom sig själv, eftersom han använder det effektivt, när han vill uppnå förmåner.

Den som lipar och ber psykopaten ångra, är en lipsill. - Då den bara inbillar sig, för han har ju inget galet gjort, eftersom han inte känner ånger. Och spela teater och hyckla medkänsla vill han inte, han önskar inte korrumpera sig själv. Den som vill tvinga en annan att bli korrupt, är en manipulatör, som spelar tårevåt. Följaktligen är offret enbart värt förakt. För allt psykopaten vet, är det bara en hycklande psykopat som sitter där och bölar.
Så fungerar psykopat-logiken. Den som har egna erfarenheter, känner igen mönstret.
 
HÄR SYNS MRI-SKANNADE BILDER PÅ DET BLÅ FÄLTET PÅ TECKNINGEN AV TINNINGLOBEN.

Loberna arbetar tillsammans. Tinningloberna (Blå fältet) spar minnen, är central för närminnet, och "växlings-station" för lagring av långtidsminnet.
Minnet av en erfarenhet, far till främre pannloben (Röda och Rosa fältet) för att sätta i gång "själens" verksamhet: den känslomässiga reaktionen på intrycket närminnet just behandlat.

Exempel: En person har just pinat en hund. Ägaren skriker upp: "Sluta! Skäms! FY!"
Pinaren förstår inget. Leken har varit rätt rolig. Han har fått ett djur att skrika, fara i ring för att bli fri, försöka bita, men klarade inte, för pinaren var snabb och vig och släppte inte taget.

Det syns i pinarens ansikte att detta är kul, för det händer något påtagligt, utanför hans egen kropp.
Pinaren ser med förakt på den förtvivlade hundägaren som tröstar sitt djur. Vad den gör till sig. 
 
Nu skriker den kärringajäveln:
"SKÄMS!"

Det kan inte pinaren.
Hjärncellerna fattas. Personen föddes utan "de små grå" där skam, ånger, skuld skapas.
Signalen från loben som registrerar vad pinaren gjort: pinat en hund, fungerar. Minnesfunktionen i tinningloben är det inga fel på.
Dock - signalen som går till främre pannloben (röda fältet på teckningen) kan inte landa i de hjärnceller som skulle känt skam och sedan väckt medkänsla med den torterade hunden.
För hjärncellerna finns inte.
Det är stendött, ingen hjärnmassa, där den känslomässiga reaktionen på ens ondska skulle väckt ånger, skam, skuld, ångest.
Cellerna finns inte.
Det är blått och kallt som rena döden.
Noll trafik - inga neuroner, inga signalsubstanser som möts.
 
Personen kommer ihåg vad den gjort, rent kognitivt - som inlärning. Men kan inte koppla sin handling till en själslig konflikt inom sig, något som skulle skett längst framme - där man ser på SPECT-kamerabild, att det är blått, dött - ingen trafik mellan neuroner och signalsubstans. Hjärncellerna saknas. Bilden visar tydligt, att hjärnan har mindre volym, där framme i pannloberna. Hjärnan är sen den bildades i moderlivet, inte fullständig, går ej ett utveckla.
Han kan därför inte lära bli en bättre människa.

Han kan bli bestraffad, men straffen har inte fostrande effekt, eftersom hjärncellerna som skulle lärt sig skämmas och bli ledsen och sen passa sig för att upprepa brottet - de cellerna har psykopaten inte.

Han är känslokall.

Bara torr ökensand - nattfrost över öknen - vinter i öknen - iskristaller - där en normal människa känner ånger, känner hjärtat ränna över av medkänsla för det plågade djuret, gråter över sin onda handling och intalar sig att aldrig göra det mer. Där de normala känner värme, medkänsla, ser djurets plågade ögon, som i en mardröm i djupaste ånger, där ser psykopaten:

Jag fick ju djuret att hoppa. Skälla. Pipa. Se på mig med ögon som lös av skräck. Och jag hade makten att få detta att hända.
Bra man har lite kul nån gång, får se grimaser.

LAGEN FÖRUTSÄTTER FÖRMÅGAN ATT KÄNNA SKULD.
 
DE SOM DÖMER, FÖRUTSÄTTER ATT MAN LÄRT BASALA, MORALISKA REGLER.
Ånger, skam, skuld är funktionerna som bygger en frisk människa, bygger ett friskt samhälle.
De normala upplever sin ånger som en klangbotten i sig själv.
"Fy sjutton, vad jag skämdes. Fy f - det där gör jag aldrig igen. Jag skäms så jag går i bitar. Jag måste göra någon glad nu, visa medkänsla, trösta någon som lider, bara så jag inte går sönder av skam. - Vilken skuldkänsla jag har! Hur skall jag kunna leva med den? Hur?"

STRAFFET FÖR ONDA GÄRNINGAR, bygger den goda viljan i de normala människorna.
Utan straffet förstår inte ens den snällaste unge att den gjort något galet.

Vår moral byggs genom växelverkan mellan straff, ånger och botgöring - att göra gott mot någon, när man betett sig illa. Ens goda gärning, och den uppmuntran man får, lär en hur man skall bete sig.

MORAL BYGGER PÅ ANTAGANDEN, på intryck man får redan som mycket liten.  Ens handlingar och konsekvenserna av dem, samt utvecklingen av förmågan till skuldkänsla, ånger och bot, bygger vår ryggrad, vårt ansvariga väsen, vår förmåga att bygga ett fungerande samhälle.
Saknas den moraliska klangbotten i en brottsling, förstår den inte straffet den fått. Förstår t x inte allvaret i ett milt straff, som har syftet att påpeka fel och ge brottslingen en chans att förbättra sig.

BRISTEN PÅ HJÄRNMASSA I HJÄRNANS SOCIALA OMRÅDEN, förklarar varför psykopaten saknar moral, varför den hånar moral, varför den inte lär sig av straff, inte lär av sina erfarenheter.
Utan skamkänsla, finns ingen mekanik som reglerar ens beteende inifrån.
Hot om frihetsberövning, minnet om fängelsevistelse, kan rent intellektuellt bromsa psykopatens omoraliska framfart. Men av känslomässig orsak, skulle psykopaten inte drömma om att avstå från övergrepp, brott eller skada på andras själ eller kropp. Han vet inte vad "känslomässig orsak" är.
Varje försök att vädja till honom, varje försök att bygga honom till inkännande och moralisk, upplever han som oförrätter begångna mot honom, då han ständigt upplever tjat: Skäms för vad du gjort!

EN PSYKOPAT BESKRIVER SIN BARNDOM:
"Kärringarna var efter mig överallt! Skrek som galna hysteriker: gör inte så! Skäms! Lär dig skämmas! När skall du lära dig skämmas! När skall du lära dig skämmas! Du skall känna skuld! Du skall känna skuld! - Hela livet har de varit efter mig, som blodtörstiga vampyrer, för att vrida ur mig skuldkänslor. Jag vill för fan inte ha den skiten! De förföljer mig ännu, jävla moraltanterna! Överallt skriker de: Känn skuld! Ångra! Skäms!"
 
I denna bok, beskriver en yngre man sig själv, som offer för moraltanter, lagens orättvisor, straff som döms ut, bara för att mannen varit sig själv och en fri människa. Han "döms" också som psykopat, med varaktigt försvagad själsförmåga, överdriven tro på egen storhet, extrem känslokyla, sadistisk böjelse, saknar ansvar för egna handlingar. - Han ser sig själv som offer och ger mycket god inblick i hur psykopaten resonerar = felfritt offer för de sjukas begär att moralisera och förfölja och förstöra den frihetsälskande som inte tål vara inspärrad. - En del av boken utspelar sig i fängelse. Utkom i Sverige 1971. Sägs vara en självbiografi. Är tyvärr utgallrad från biblioteken.
Många ser för sig psykopater som giriga vargar med galna ögon.
Den bilden är fel. Psykopater kan se helt normala ut. Därför blir man så lätt lurad.
Beskriver de dock sig själva, som i texten under, inser man att något är speciellt.

EN PSYKOPAT BESKRIVER SIG SJÄLV:
"Jag vill vara en fri människa! Jag vill för fan inte kräla på marken, piskad av de där förbannade skuldkrävande moralisterna! -- Samvete -- samvete -- du måste sona din skuld och ha SAMVETE! Jag är för fan inte en självplågande psyk-patient!"
(Han kan orden, vet de innehåller krav. - Vilka är störande element och utslag av sjuklighet hos den som ställer kraven.
Han anser att krav är "utpressning",  då han själv använder tekniker som ställer krav på andra, enligt "de svaga, sjuka punkterna" han upptäckt folk har. Genom att manipulera dem, kan han regera. Han pressar  på folks samvete och trampar deras skuldkomplex på tårna.
Han upplever själv kraven på skuld som utpressning, då eftergifter = skuldkänslor, enligt honom är en "bluff-faktura", för att hindra hans frihet att överleva på alla villkor. - Den som ställer upp på hans villkor - får skylla sig själv. Han har inte tvingat någon. Han rår inte för att folk är sjuka i huvudet, sover eller går med på sånt de borde haft vettet att förstå, skulle skada dem.

HAN ÄR HELT OFÖRSTÅENDE, HELT INVALID, VAD GÄLLER ANSVAR OCH SKULDKÄNSLA. Han förstår helt enkelt inte vad det handlar om, då han inte kan relatera till sig själv.
De "små grå" fattas. Hjärncentra för medkänsla och samvete är ej skapta bakom hans panna.
Om han biktar sig, gör avbön, ner på knä, så är det för att uppnå fördelar. Han vill ju överleva och må bra.

DET ÄR MAKT I DE KNÄPPTA HÄNDER: Och många går på dessa, tror han förbättrat sig och inser sin skuld.
 
PSYKOPATEN OM SKULD:
"Oavsett hur mycket jag gräver inne i min hjärna, hittar jag inte det där ni snackar om - skam och sånt. Jag känner det inte. Jag har inte era neuroser. Jag är ingen självplågare, som piskar mig själv med -- nåt -- vad är det ni piskar er med? Det ni kallar ånger? - Ni är för fan psyksjuka! Masochister! Far kring som idioter och ber om ursäkta mig hit, jag skäms dit - vilka jävla ritualer ni håller på med! Ni är ju inte friska nån stans! - Fy fan, vad ni stinker ångestsvett. Fy jävlar, vilka sjuka individer som lever här på jorden."

MED SÅ BRISTFÄLLIG FÖRMÅGA ATT FÖRSTÅ MEDMÄNNISKAN, upphöjer psykopaten sig till bättre än andra. Han är ju den ende friska. Och hans förakt för "den sjuka majoriteten" växer till skyhöga isberg.
Om han lever på "de sjuka" "sovande", gör han en god gärning. Han sprider sin friskhet. Så flera kan få bli som honom - han väcker dem ur sin dvala, så att säga. Ur Sömnen, där De Goda Robotarna går på led som dra-upp-leksaker. Pinar han dem länge nog, börjar de skrika, som den plågade hunden.
Då kan de bli som honom.
Börja pina varann. Sen bitas, så som hunden försökte då psykopaten plågade den.
Då kan de sovande äntligen bli friska. Kanske kriga. Livet är krig. Utan krig blir det för tråkigt. - Va f- sysslar folk med - där de går nu och lipar -. Har de ont nån stans?
"Jag känner inget," säger psykopaten. "Gör det mer ont nu? Få se några grimaser!"

GENOM MÅNGA ÅRS UNDERÖKNING AV MÄNNISKANS HJÄRNA, som sjuk, som frisk, och som död via obduktion, vet neurologer och neuropsykiatriker ganska mycket om hur varje del av hjärnan fungerar.

PERSONER KAN PLÖTSLIGT VISA SVIKT I HJÄRNAN, ofta vid skada eller demens. De kan personlighetsförändras - få "känslomässig stumhet" avtrubbning, brist på empati. Skadan hittar man i tinningloberna, i det område jag färglagt med blått på teckningen av hjärnan.
Skada i främre pannloberna, de jag färgat i rött och rosa, kan få ens förmåga att skämmas att helt bli borta.
Iaktagelser som dessa, har gjort neuro-psykiatriker i stånd att förstå psykopatens hjärndefekt och hur den påverkar personen.

BRIST PÅ HJÄRNMASSA I ANTERIOR INSULA:
 
Under cortex, det veckade grå höljet ytterst på hjärnan, Hjärnbarken - hittar man Anterior Insula - en "sula" - ett mellanrum mellan grå massa och inre vita massan.
"Sulan" är en kontaktyta, som tar emot kroppens fysiska signal, och talar om hur man mår som kropp och person. Omedvetet förvandlas till medvetet och ingår i ens känslomässiga erfarenhetsgrundlag och används till att fatta avgöranden, uppfatta känslor och ge uttryck för sin person, sin "utstrålning", "karisma".
Psykopaterna har en hög förmåga att verka skrämmande, obehagliga - och vända om till att spela på charmerande strängar.
Utan samvete, blir kroppen ett instrument han använder till samvetslösa manipulationer.

ORSAKEN TILL PSYKOPATENS NÄRMAST ELEKTRISKT LADDADE AGGRESSIVA KARISMA, påvisar inte undersökningen.
Rapporten talar dock om de typiska dragen: Psykopaten svarar blixtsnabbt med vrede, vid minsta lilla påverkan = reaktiv aggression. Så man går ju på tårna, för att inte väcka upp vulkanen.
Minsta lilla motstånd, eller konkurrens upplever psykopaten som ett angrepp på sig själv, blir kolsvart i ögonen, vit om tinningarna - man känner hur skräcken sätter sig i en, för vreden är ut över det normala.
Även som medel för att uppnå något, använder psykopaten sin onormalt höga aggression. Oprovocerade angrepp, eller våld, utgör ett av psykopatens instrument för att sätta skräck, röja undan hinder och därvid nå ett mål.
Både muntligt, med kroppsspråk och med nävarna eller vapen, tar psykopaten sin onormala vrede i bruk.
Han ligger alltid en hästlängd före - har räknat ut ett komplott eller en metod att skaffa fördelar. Han tar en där man är utan självförsvar. En normal människa räknar inte dagligen ut vilka angrepp hon kan bli utsatt för, så hon har inte byggt upp något fort kring sig och sina ägodelar.
EFTER angreppet har hon lärt sig, men då är det för sent.
Givetvis bygger hon fortet kring just den svaga punkten hos sig. Men psykopaten har redan räknat ut en annan. Och gör överraskningsangrepp.
Det handlar om makt, om kontroll - över offren.
Själv kallar han det "självförsvar" - överlevnadsstrategi.
En teknik för att leva på andra och förbruka deras energi för egen vinning.

PSYKOPATEN ANSER SIG SJÄLV ÖVERKÄNSLIG.
Han har upplevt oerhörd motgång - varenda gång någon försökt tvinga i honom samvete och skuld. Han är sårad, förorättad, ett offer.
Hans självmedömkan tolkar han som djupaste form för känslighet. Hans självmedömkan är så enorm, så den överstiger normalen flera gånger om. Vanligt folk tycker inte så synd om sig själva, upplever inte "angreppen på sig" så grundläggande. Det ser han och får beviset på att han är mer känslig än andra.
Att andra har samvete, tolkar han som hycklerier. Sådant sysslar han inte med, varför han står över andra i moral, och därför borde vara befriad från reaktion på hans övergrepp på andra.
Han får dock vissa straff i livet. Och förolämpas än djupare, medan han ser att andra (de normala) ser sitt straff som rimligt svar. Psykopaten anser därmed att vanligt folk är känslokalla, medan hans överreaktion tolkas som hypersensitivitet. Beskrivs han ovanpå detta som känslokall, är han så kränkt att han strängt taget har rätten att mörda. Om han gör detta, är det den andres skuld, då den trampade ett hypersensitivt offer på tårna.
Psykopatens överkänslighet har en mera dimension:
Rent kognitivt, med förståndet, kan han tolka sin omgivning, läsa av dess reaktioner. Han kan läsa rädsla och utmattning i andras ansikten och kroppsspråk. Han kan avläsa alla känslor som ger sig yttre uttryck. De flesta gör det.
Han kan själv inte tolka dessa känslor inom sig, då han inte har dem. Inte ens sorg och saknad, kan han känna. Men han ser utanpå andra att många känslor gör ont.
Sätter man järnklacken mitt i känslans smärtpunkt, får man se de yttre reaktionerna hos medmänniskan.
"Det är som att vara på cirkus och se clownerna," som en psykopat sa.
Andras smärta blir psykopatens underhållning. För det händer så mycket i den som pinas. Detta är sadism, men det vet inte psykopaten. Han bara känner sån underbar frid, nästan som en orgasm, när han får så starka reaktioner utifrån. Nästan så han kan känna själv att han är levande.
Samvete äger han inte.
Hans fröjd över reaktionerna hos offren, tolkar han som känslighet. Eftersom han så ofta sätter igång dessa plågo-ritual, och ständigt på nya sätt, så han får förändring och nya stimulanser, och har lärt sig tolka uttryck, som t x förtvivlan och uppleva detta starkt, medan andra vänder sig bort - inser han snabbt att han är ensam om att uppleva så intensivt. Varför han är än mer enastående och hypersensitiv.

Han är ju en krympling. Tyvärr gör han stor skada, då han är så pågående och "socialt lagd" - behöver andra att spegla sig i, då hans inre jag är dött. Den som saknar medkänsla, saknar inre värme. Han lever med sig själv, en utsläckt vulkan en öken av vulkanstenar. Han har stora problem med att vara ensam. Hans eget sällskap är inte nog stimulerande för honom.
Han samlar på sig många i sitt umgänge. Byter ständigt, när de gamla är förbrukade.

SOM MAN SER, är brist på de sociala hjärncellerna en oerhört omfattande defekt. Hela världsbilden blir förvrängd.

HANS ENORMA SJÄLVMEDÖMKAN väcker ofta medlidande hos andra. Vilket han samvetslöst utnyttjar.
En psykopat brukar ha många offer.
Hans iver efter att se folk bli utmattade, att se dem ge allt, för att uppfylla hans önskningar, får honom att ösa på extra. När offren tydligt inte klarar mer, hittar han nya.

Är han ledare över ett företag, över ett land, över makt, brukar resultatet av hans framfart bli kaos. Överansträngda personer, som ständigt utsätts för nya attacker, går på knäna. De får strama halssenor, neurotiska munnar, irrar med blicken, är synligt förvirrade, har mist tankekraften. - Men han eldar på dem. Bara så de fortsätter som hans lydiga slavar, så han - på åskådarplats, - kanske utslängd, ändå kan se skådespelet, när de kör skutan i sänk. På hans order, medan de väntar på hans klapp på axeln och hans applåder.
När katastrofen är faktum och hans neurotiska "anställda" förväntar sig den slutgiltiga rosen, får de räkna med - kalla handen.
Ni följde ju inte order. Ni gjorde fel. Ni saknar kunskap, intelligens, kunde inte tolka kartan jag gav er.
Ni förtjänar sjunka till botten ombord i er skuta som ni kört hål i.

Beroende på omständigheterna, kan manskapet gå helt omkull, eller bli burna i land och satt på vänt till uppryckning uppåt på plats där de kan vila upp sig, återfå sin heder eller bli glömda. 

PSYKOPATI VISAR SIG TIDIGT - redan i barnaåren vid extraordinärt kallsinnigt, känslostumt och våldsbenäget beteende.
Skadan är genetiskt betingad, ärftlig, enligt den forskning som finns.
Vid ingifte, där man genom längre tid, i generationer gifter sig inom släkten, tills alla blir kusiner, nästkusiner - anar man att ett psykopat-gen, kan ärvas till hela folkgrupper. Detta är en teori, som jag tyvärr inte kan återfinna länk till.

Att undersöka med MRI-skanning och intervjuer och uppsikt över beteende, kräver sannolikt resurser man inte har och inte kommer kunna skaffa inom mätbar framtid.

Ett kan man dock önska:
Att MRI-skanning blir standard vid anställning av personer i hög befattning.

Gäller även för kvinnor.
Deras psykopati är mera " moderlig" än mannens, men precis lika utmattande och plågsam som den manlige.
 
 
 

SÖKER DEN ETT HJÄLPLÖST, FÖRSVARSLÖST OFFER.
Genom förtroendeskapande samtal, där psykopaten är snäll, samlar den in upplysningar om vad som mest pinar den hjälplösa. Vad den tycker mest illa om, vad som höjer dess smärta.

Den hjälplösa livas upp: De sitter vid kaffebordet, den sjuka är så glad för besök. Tycker väninnan är så kul, anade inte att väninnan hade så stort hjärta och gillade en liten sjuk människa så mycket.
"Haha - jag skrev kontaktannons en gång för länge sedan," berättar den sjuka glatt, älskar att ha en lyssnare. Och samariten lyssnar så gärna.
"Du - vilka typer som finns: En kar gillade hitta på hyss. - Vilka då? frågade jag. - Ja - HYSS - som att gömma varandras kläder! DU! Vad ger du mig! Skall det vara Roligt? Att springa naken kring på morgonen, ha brått till jobbet också sitter nån bombad idiot och lurpassar och tycker det är roligt, -- har gömt fruns strumpor och brallor och det är svinkallt och bussen går om fem minuter! Ska det vara kul?!!? frågade jag. Och vet du! JA - sa han. Så roligt så man skrattar på sig, sa han. -- Ja den kontakten blev det inget av -- jusses vilka dårar som finns!"
Den sjuka blir varm om kinderna, ögonen strålar - så dråplig självupplevd berättelse blir man på gott humör av.
"OH, VAD BRA DU ÄR PÅ ATT BERÄTTA!" jublar den barmhärtige samariten, och ögonen lyser.
FULLT ÖS PÅ DAMEN.
"Om någon -HAHAHAHA- gömt dina kläder och saker och grejer nu, då skulle du dött, va? Så sjuk som du är! Du kan ju knappast se, inte gå, du vacklar fram och tar stöd och jämrar dig! OOOOHHHHH," säger Samariten.
Den sjuka har överansträngt sig, börjar skaka, har svårt att andas. Samaritens OOHH skär som en cirkelsåg genom skallen.
Sjukdomen är mycket allvarlig, hon tål överhuvudtaget inte stress. Hon har en svår infektion inne i hjärnan, och inget i kroppen fungerar normalt. Inte en nervcell i kroppen er frisk.
"Jag har så ont," säger hon stilla. "Jag har så grymma smärtor. Blir jag skärrad, brinner huden som ett solstyng - kom inte nära mig."
"NU GÅR JAG KÖPER IN MAT TILL DIG," säger den barmhärtige. "Ligg du på soffan, vila dig, så lagar jag middag. - Har du nyckel, så du kan sova, så bara låser jag in mig när jag kommer tillbaka?"
"Ja - det hänger två reservnycklar i det lilla gröna skåpet bak dörren!"
 
KVINNAN PÅ SOFFAN ÄR I HJÄLPLÖST TILLSTÅND. 
 
Hon kan själv inte köpa in mat, hon har nyligen fått Hemtjänst som handlar in en gång i veckan. Hon kan inte gå mer än 50 - 100 meter. Hon blir i perioder totalförlamad.

Hon tål inga påfrestningar, tål inte ljus, inte ljud. Klarar inte höra radio, inte se tv, då intrycken överanstränger den medtagna hjärnan. Hon har mist  den förmåga en frisk hjärna har = att sortera bort intryck, så man inte blir överbelastad.
(Merparten av våra intryck stoppas innan de når vårt medvetna. Om inte skulle hjärnan sluta fungera, då den bara kan behandla begränsad information. Får den för mycket får den sammanbrott.) (Man kan dö av det. Eller förlora förståndet ett tag. Få svåra psykiska plågor. Hjärnan är en elektro-kemisk "fabrik" med miljontals processer. Överbelastas de vid sjukdom, går processerna snett. Man slutar fungera. Kan i värsta fall dö.)

(Hjärntvätt handlar om just detta: att överbelasta hjärnan med attacker på ens känsloliv - i främre delen av hjärnan, pannloben. Vanlig psykopat-strategi. )

NU LÅSER SAMARITEN IN I SIG I LÄGENHETEN. 
 
Det skramlar på byrån i hallen -- hörs som hon lägger nycklarna.
Sen skramlar det vid nyckelskåpet. Skramla, skramla - mycket - som en nyckeldans.
Den sjuka stönar.
Kan inte ingripa, rösten har blivit svag, av nervförlamning i struphuvudet.
Sluta - tänker hon. Du vet ju att jag inte tål ljud. SKRAMLA-SKRAMLA.
Tål inte ens ljudet av smör som fräser i pannan.
Hon är sorgsen. Tårarna börjar rinna nerför tinningarna. Hon orkar inte ens torka dem. Ljudet överbelastar hela systemet. Hon vill resa på sig, men har mist kraften.
 
"NU! SKALL HÄR BLI MAT!"
"NU! SKALL HÄR BLI MAT!"
 
Samariten baxar och slår med skåpdörrar, smäller pannan i plattan, sprakar och sprakar med plastpåsen. Slänger upp smör och salt och rödspättor och en massa saker som skall fräsas.
Den sjuka skådar det hela i skräck.
"Jag tål inte salt," viskar hon. "För blodtrycket. Jag kan få stroke. Tål inte smör som fräser. Jag tål inte högt tempo. Jag måste lägga mig lite på sängen." Hela kroppen darrar.
"NEJ, NU SOM JAG ÄR HÄR! Jag skulle ju kunna känna mig sårad! Jag som tagit mig 5 mil för att rå om dig och ge dig sällskap!"
Hon sätter blicken rakt i den sjuka, som en kommando-general.
 
SKRÄCKEN OCH SAMVETET SLÅR SOM ETT SVÄRD I PATIENTEN. Det är som om blicken kedjar henne till soffan.
Helt stilla ligger hon, försöker koncentrera ljuden bort. Samariten slår som en galen med skåpdörrar. "Var har du tallrikar!" Hon skriker över bullret av köksfläkten.
Det låter för den sjuka som atomkriget brutit ut. Hon gråter, helt stilla, kan inte hejda det. Försöker resa sig, men kroppen viker. Hon är fånge.
I en ljudtotyrmaskin.
Och fångvaktaren skickar henne plötsligt en öm blick: "OOOHHH - jag GLÖMDE att du inte tål ljud!" Också börjar hon viska, medan fingrarna trummar mot matbordet, leker galopperande häst. "Åh - nej, fy mig -" Hon slår på sin hand. "Fy hand, du glömde bort dig!"
Blicken hon ger den sjuka får plötsligt rullgardin och blir helt utan uttryck, som döda ögonen på ett torskhuvud.
"HAHA, se här, en bild jag tagit! Här skulle du inte orka ligga begraven. I all evighet, på centrala busshållplatsen vid Gamla kyrkogården! Där är det verkligen trafikbuller!" Och hon slår upp ett skrällande skratt - och hugger av det med en chockvåg.

JO, DEN SJUKA VET ATT LIDANDET HON HAR ÄR DÖDLIGT. Bilden tonar fram likt dödshymner ur likkällaren med en lapp med namn och personnummer om tån. - Håll tillbaka gråten, tänker hon, grå av inre sorg.


DEN LÄSARE SOM ANAR ATT SAMARITEN ÄR PSYKOPAT OCH NU FROSSAR I SADISM, den läsaren anar rätt.
Sadism är en viktig del av psykopatens inre liv.
Många av typen dras till slutna områden, som fängelse, sluten psykiatrisk vård o liknande, där lagar inte följs upp, offren är instängda, utan försvar. Som i detta fallet: för sjuk för att kunna försvara sitt eget liv.
Och lämnad ensam i sin hjälplöshet, så ingen annan heller, är där till försvar för den hjälplöse.
Åldringsbrotten i vår tid, är ett exempel, där man hänsynslöst utnyttjar andras underläge.

Det jag berättar om nu, "vårdande om sjuk person" är ett annat, rätt vanligt exempel.

Eftersom psykopaten inte kan känna värme eller kärlek, måste den fylla sitt liv med andra upplevelser. Att tortera ingår i psykopaternas form för sällskapsnöje.
Beroende på yttre omständigheter, hittar den offer. Inom fängelse i totalitära skräckregimer, får den fritt utlopp för all ondska. (Obs: jämför IS.)
I ett vanligt vardagsliv i Sverige, blir psykisk tortyr enda lösning.
Har man tur, som denne Samariten, hittar man ett offer med en nervsjukdom som har smärta som ett av huvudsymptomen - Bingo - tortyr mot både själ och kropp.
Samariten vet vilken sjukdomen är, vet vad som stärker smärtan, vet att smärtan kan stiga till outhärdlig. Vet att den sjuka kan mista kontrollen över sin hjärna. Vet att den kan dö av stress.
 
"BÄTTRE VÄN ÄN DIG, HAR JAG ALDRIG HAFT," säger Samariten. "Har du sett Hitchcocks Psycho? HAHA!"
" -- Ohhh - vad jag gillar skräckfilmer. Så oerhört lärorikt att se hur man gör, för att skapa rädsla. Så intressant att lära, vilket som utlöser pina." Hon säger det i akademisk ton. "Hur känns din smärta nu?" Rösten klingar som härdat stål, vadderad av utantillärd strof av medkänsla.
"Som att bli bränd på bål," viskar den sjuka.
Maten står på bordet. Plötsligt öses peppar och salt och curry över rödspättorna - också stannar Samaritens hand i luften -- "OHH - jag glömde! Fy skäms mig! Jag glömde att du har skada på smaknerven och inte tål kryddor! - Men - det är bra mat! Ät nu! Det blev inte mer än man tål! Hur mår du nu?"

"Det är som jag inte kan tänka en tanke färdigt," säger den sjuka. "Det är som om tanken börjar, men sen försvinner den in i ett töcken av dimma. Blir borta. Som om hjärnan inte orkar -- som om signaltrafiken där inne stannat upp. Det kallas brainfog, är vanligt vid denna sjukdomen."
"Så rysligt intressant! Det skall jag lägga mig på minnet! - Om jag gör något som förbryllar dig nu, kan du då tänka klart, så du förstår allt?"
"Nej. Tankarna försvinner."
"Så RYSLIGT intressant! Du är helt hjälplös, även om någon skulle göra dig riktigt illa? Eftersom du inte kan genomskåda det?"
"JA. OCH ÄVEN OM -- SÅ ÄR JAG JU FYSISKT INTE FÖRMÖGEN ATT RÄDDA MIG, åtminstone inte nu. Jag kan ju knappast ta mig fram inomhus. Måste ta stöd. Och golvet svajar. Av yrsel."
"Tänk --- att du är HELT hjälplös!" Samaritens röst darrar. Den sjuka märker det, men det är som om intrycket blir borta i en säck.

DET ÄR KVÄLL.
Mörker över nejden. Trampande fötter från andra våningar börjar mattas av.
Äntligen stilla. Snart skall jag sova. Tack, läkare, som gav mig något att sova på. Något som svimlar bort mig från smärtan och ger några timmars vila.

I BADRUMMET.
"Var är tandborsten?" tänker den sjuka. "Jag ställde den här, i glaset i morse. Men -- den är borta. Var har jag gjort av den? Vad har jag gjort nu? Snurrat bort den? I minnesförlust?" Hon börjar leta, där i papperskorgen - rummet blir som gelé, hon kan inte se klart, rummet snurrar - stoppade jag tandborsten i fickan på badkappan? Var är badkappan? Den hängde ju där? Har jag blivit än sjukare? Närminnesförlust?
Skräcken griper likt en klo i henne. Hon står helt hjälplös i badrummet, armarna hänger, går knappast att lyfta. Smärtan glöder likt bränder ur ögon, mun, hela huden, spasmer myllrar i magen, det verkar som hjärtat skall sprängas. - Gud - hjälp mig till sängen innan jag dör.
Något är förändrat i mitt sovrum, tänker hon. Vad stod där på byrån -- jag kan inte tänka. Jag bryr mig inte.
Kan inte.
Telefonen ringer.
Hon tar stöd mot sängen, griper luren, lägger sig ner. Klarar inte hålla i den, lägger den på kudden. Så förfärligt mycket ljud mot örat.
Det kvittrar som en glad lärka i telefonen, det är Samariten. "Jag hoppas allt är bra med dig! Har du borstat tänderna och lagt dig? HAHA - kan du denna visan: Borsta borsta liten tand -- Nej, nu skall jag inte störa, men du jag har så fruktansvärda problem. Kan du låna mig ditt öra?" Samariten verkar vara gråtfärdig. "Du är min enda vän, den enda som är så djupsinnig, full av erfarenhet, förståelse och empati. Du är enastående. Får jag lov att lätta mitt hjärta?"
"Ja, så klart." Så klart - om någon behöver en sjuk som blivit helt ensam, eftersom ingen behöver sjuka till något, så är det som om hjärtat sprängs av lycka över att vara behövd.
"JAG GER DIG MITT HJÄRTA," säger den sjuka. Hon ser som i en Uppenbarelse det enda som kan ge hennes liv en mening, nu när hon är helt och hållet fysiskt och tankemässigt invalidiserad. - Jag är fysiskt invalid, men min godhet är levande, tänker hon. Min förmåga till medkänsla har inte dött. Tack, Gud, att mitt inre jag ännu lever. Tack, att jag ändå är människa och har kvar all inre värme, fast kroppen knappast går att använda. Tack att själen inte dött. Jag är sjuk, men mitt Jag är ännu det friska det alltid varit.
- Borsta liten tand - minnet snuddar vid, sen försvinner allt i säcken av dimma. Brainfog.

Vad är förändrat på byrån? Vad hade jag där? Nåt jag skulle ställa undan -- ja -- så var det. Har jag gjort det? Var? När? -- Nån dag då jag är stark nog, skall jag försöka minnas vad det var och var det hamnade.

"Du har hittat nycklarna jag la ifrån mig på byrån i hallen?" kvittrar Samariten.
"Jadå." Den sjuka har inte sett några nycklar. Trodde de hängts in i lilla gröna skåpet. -- Den skåpdörren slängde löst, öppen. Det var inga nycklar där. -- Jag har blivit helt förvirrad. -- Jag orkar inte tänka. Jag har dimma i hela hjärnan och kroppen är som glödande eld och jag skakar. Så nu lyssnar jag bara till  min väninnas problem. Tack Gud, att hon ringer. Jag tål inte ljudet, men än värre har varit att vara helt utan människor sen jag blev så här sjuk.

EFTERORD: Att bedra, förleda, lura, pina en sjuk och hjälplös, är en enkel match. En normal människa gör inte sådant. Normala känner moraliskt ansvar för sina handlingar.
De har samvete.
Psykopaterna har inget samvete.
Har inga problem med moralen.
De vet mycket väl skillnaden på rett och fel, men dessa "krumelurer" i samhället har inte med psykopaterna att göra.
Krumelurerna är till för att vanligt folk skall kunna fara kring som idioter och ta hänsyn till idiotgrejer, kallade regler, gränser, moral, ansvar - "medmänsklighet" - haha. Folk i allmän saknar intelligens, saknar insikt, saknar förmågan att försvara sig mot illa menade attacker. HAHA. Så den dumme får faktiskt skylla sig själv.
Folk är allmänt obegåvade.
De är trygghetsnarkomaner och far kring för att trygga varandra. Vilka idiotsysslor. - Välfärd -- haha - saknar Liverfarenhet. Haha. Utför rutschkanan med er, lära er livets hårda villkor - förtjänar ni - välfärdsnarkomaner - haha - såna idiotier.
Så tycker och tänker psykopaterna.
Själv är denne -- enligt egen åsikt, den ende friske, för den tar för sig. Ger fan i andra. Har lite roligt.

Så fungerar den friska människan - som jag, tänker psykopaten. Alla den ser runt sig, anser den vara sjuka, för de hindrar sin egen utlevelse med sina begränsningar, som de kallar "moral". Skitsnack, anser psykopaten.

ONDSKAN FINNS. OCH URSÄKTAR SIG SJÄLV.
Bilden visar : Irma Greese. En av Hitlers fångvaktare. Hennes sexuella behov uppfylldes genom att hon piskade fångar i koncentrationslägret.
 

Den bor i de förkrympta människorna med varaktig underutvecklad själsförmåga. Underutvecklad främre pannlob.
Underutvecklad hjärna.

Detta får vi inte glömma, i vår värld av hopp om att livet skall vara en dröm i skärt.
4% anses ha denna hjärnskada. Många menar siffran är för lågt ställd. --Kvittar vilket. Det är OFFREN som är de intressanta. OFFREN som skall ha vår medkänsla. De har varit så länge förutan ---.

Nästa gång ämnar jag berätta mer om vad en sadist kan göra med en sjuk och försvarslös.

Det sägs att psykopaterna blivit flera.
4% av 7,2 miljarder människor, är rätt många.
 

 

 


 
 
DEN SOM ÄR TRÄNAD OCH ERFAREN ÄLDRE, KÄND FÖR SIN VÄNLIGHET och medkänsla, har ofta gruvliga minnen av trevliga, charmerande, intagande, betydelsefulla,  karismatiska personligheter som påfört en stort lidande och lämnat i en outplånliga minnen --- .

DENNA BLOGGPOST är en beskrivning av några få av psykopatens grepp om sin omgivning -- samt en beskrivning av en sida om psykopatoffret.
Jag kommer att presentera olika sidor av denna personlighetstyp i kommande bloggposter, och även vad som är helt unikt för just typen. Sjukdomen i sig.
Det kommer att handla både om enkla vardagsmöten med psykopaten, och om de fruktansvärda konsekvenser dessa möten kan ha, både på samhället och på den enskilde personen.
Jag benämner psykopaten HAN nu.
Några hävdar att det främst är män som har denna tydligen fysiska själsliga och Obotliga skada.
Andra hävdar att det är jämnt mellan män och kvinnor.
Jag har mött totalt empatibefriade av båda könen. Kvinnorna jag mött, har ett sätt som skiljer en del från männens. Män som varit gifta med sådana, vet att de finns och hur orimligt livet med dem är/har varit.
Vi har nog alla råkat ut för dessa obegripliga personer av båda könen och vägrat tro våra ögon. -- Men -- när man som allra mest vägrar tro -- då brukar man ha den allra klaraste blicken. Ändå vågar många av oss inte lita på den. Och då sitter vi i klistret. 
 
VID FÖRSTA MÖTET MED PSYKOPATEN, BLIR MAN ALLTID CHARMAD, om nu psykopaten tycker man är värd mödan.
 
Hon/han lägger inget kol på de mera ego-exponerande, de självsäkra, de ointagliga eller samvetslösa. De går inte att använda för psykopatens syfte:
Nämligen : Att få oinskränkt makt, söndra, härska, leka med öden, få sina fysiska behov tillfredsställda, samt upphöja sig till övermänniska - gud.
 
SAMT FRÄMST:
fly från sin inre känsla av att ha outsägligt tråkigt och med sanslös avundsjuka begära något andra har - förmågan att -- vad då - tänker psykopaten -- vad är det de andra har, som jag saknar?Jag vill ha det. Det de kallar kärlek. Ge mig kärlek. Gör mig stor.
Uppfyll mig.
Pumpa upp mig, så jag blir större än alla idioter som går där kring och daltar och fjantar och har sig och säger "älskar dig" - va - vad är det för sliskigt snack. Älskar - vad är det? Finns inte.
Ge mig allt. Ge mig hela ditt liv. Bevisa för mig att kärlek finns.
ÄLSKA MIG TILLS JAG FYLLS AV KÄRLEK.
Detta är psykopatens mest livsfarliga vardagsgrepp om människan.
Spring, när någon tigger att du skall älska den full av kärlek. -- Det går nämligen inte. Det finns ingen bägare att lägga kärleken i, där inne i psykopaten.
Finns ingen.
I vår tid är vi så rädda för ondskan så vi förnekar att den finns. Också bor du kanske granne med den och har kämpat i åratal för att älska den full av kärlek, tills du själv bara är en trasa.
 
DET ÄR DE GODA MÄNNISKORNA, de med offervilja och stort blödande hjärta för alla som farit illa, som är psykopatens kelgrisar. Alla som är villiga att offra tid, möda, samt förnödenheter, de är intressanta. Ju mera samvete och ömhet en människa äger, ju bättre passar den för psykopatens behov. Du blir enkel att spela på. Det är nämligen grundläggande synd om psykopaten, den har haft taskigt värre, och behöver därför hela din själs medömkan plus alla dina övriga tillgångar, fysiska som psykiska. Han behöver faktiskt hela ditt jag och hela ditt liv. Som vore du hans ägodel. Som han lovar fullkomligöra, om du gör honom lycksalig.
BIG DEAL. ÄLSKA HONOM TILLS HAN LÄR SIG ÄLSKA. (Så blir du felfri, är hans underförstådda löfte.)
Projektet är omöjligt, skadorna du påförs kan stjälpa dig totalt. - Men -- du är en normal människa och räknar inte med att ondskan -- själssjukan faktiskt vandrar kring på jorden och ser ut som människa - som du och jag. Så du gör ditt bästa.
 
OCH VÅR CHARMKNUTTE PLOCKAR FRAM SINA BEHAG OCH BEMÖDAR SIG. Du kommer att känna dig utvald direkt. Det är hans första hållhake på dig. Och samtidigt, på nåt konstigt sätt verkar du befinna dig på ett gungfly. Du märker att hon/han är mycket intresserad av dig och gillar dig skarpt, visar det tydligt, samtidigt som du på något förunderligt sätt tvingas av outtalade undertoner att anstränga dig, för att leva upp till din nya bekantas förväntningar.
Du anar att han tänker lyfta dig till höjder du aldrig visst du kunde nå. Du får känslan av att äga förmåga bortom allt du trott dig mäktig. - Ja, tänker du -- upphöja mig -- tag fram det bästa i mig --.Jag är den som skall älska dig så du blir full av kärlek.
Det är jag som skall göra honom lycksalig.
Jag har fått en uppgift på jorden.
När han trixat in den märkliga känslan i dig, att du är större än du anade, då har han redan klappat igen rävsaxen. Du tror du är något stort.
Sen släpper han ner dig i dyn.
Och du är inte ens skiten under hans skosulor. Du har gjort honom besviken.
MEN: om du anstränger dig, kan du bli stor igen. Fast denna gången måste du kämpa lite hårdare.
För nu har han visat dig hur mindervärdig du är -- Med hans ord, så som han säger till dig: "Du visade mig ju att du inte var så god (- eller snäll - eller intelligent - eller rödhårig eller vad som helst- ) som jag trodde. Du gjorde mig besviken."
Nu har han börjat angreppen på dina känslor av att inte duga. Han har börjat gräva bland dina känslor av mindervärd.

ALLA NORMALA MÄNNISKOR HAR MINDERVÄRDSKOMPLEX.
Vi använder oavbrutet våra självförsvarsmekanismer, för att trösta oss själva, bygga ett försvar mot känslan att inte duga, såpass att vi kan manövrera i livet, samhället och vardagen.
I normala människors umgänge, ingår att intuitivt upptäcka varandras ömma tår och med försiktighet gå utan om dem. Och låtsas om att vi inte ens vet, vilka de ömma tårna är. Detta är friskt och får samhället att fungera.

PSYKOPATEN HAR SAMMA OERHÖRT FINA NÄSA FÖR ÖMMA TÅR.
Med avsikten att trampa på dem.
Riva ner det själsliga försvar du har, få dig att skrika i smärta över alla fel och brister i ditt jag och ditt liv. Han håller upp felen framför dig, så de blir självlysande. Du stirrar in i den spegelbild han gör av dig och känner att du inte orkar mer.
Vad som helst, kan du göra, för att slippa se ditt monster-jag i spegeln.
Och grymmaste bilden av dig, den borrar han som en syl in i ditt hjärta:
DU ÄGER INGEN KÄRLEK. Ditt hjärta är som is. Du älskar mig inte.

SEN BÖRJAR CIRKUSEN. Han ställer förväntningar på dig. Du uppfyller en -- men då var det egentligen en annan -- sen var det inte rätta, utan en på högre nivå - sen är du ju helt oduglig ändå, ner i soptunnan med dig -- men där gör du ingen nytta, så upp med dig igen.
Också får du ros och är sån en fin typ och precis den han önskat sig, hurra.

DU FÅR ALDRIG VILA. Du får aldrig känna dig tillräckligt duglig. Du förbättrar dig och förbättrar dig, och drar kamulflaschdräkt over dina fel, som skulle du ut i kriget -- men han ser rakt genom.
Du är i kriget. Det är du som är både soldaten, fienden och hans käraste leksak. Han är krigsherren. Från alla håll angriper han dig.
Han leker JOJO-lek med dig. Upp på fullkomlighetens topp, lyfter han dig, sen ner igen. Upp-ner - i rivande fart. Rena vattenåkningen, ner under isen, så du inte kan andas - upp - få luft - du hinner inte vila - ner igen - Det är tortyr. Används som tortyr, ingår i hjärntvätt, kallad Liftons Brainwash Process, listad näst högst på FNs lista över tortyrmetoder.
Han vet att du pinas. Det är själva syftet. Det är hans sätt att fördriva tiden, samt nå ett mål --

ATT INTE KÄNNA SIG MINDREVÄRD.
I denna charmiga, karismatiska person, finns längst inne, som en rutten nötkärna, en stark känsla av att vara utan värde. Av att sakna det som gör en människa till en levande, rik individ.
Och han har ju rätt.
Han är ingen fullvärdig människa.
Han kan inte känna kärlek.
OBS. Varning utgår än en gång: Försök inte älska honom frisk.
Hans ensamhet som mannen utan kärlek är obotlig. Den är hans inre.
Han går på jorden, ser ut som oss andra men inom sig bär han själva istiden. Extrem känslokyla.

CIRKA 4% AV MÄNSKLIGHETEN räknar man med, har denna obotliga själsliga underutveckling.
De brukar ha stor energi, när det gäller hitta medmänniskor med kvalitéer de själva saknar, för att knycka kvalitéerna och själva bli så som de ser vi andra är. I praktiken önskar de utföra själs-transplantation. Det går ju inte. Är tekniskt ogenomförbart.
Men hans metoder, sätter spår i offren. "Det är som om jag känner mig helt tom. Som jag förlorat min själ. Vem är jag? Kan någon säga mig vem jag är? Ge mig mitt jag och min heder tillbaka - upprätta mig -- " - Så brukar de vilset tigga, alla de sargade som fått sitt inre - och yttre liv skuret i bitar  i spåren av Ismannens färd på jord.

Nästa gång, tänker jag visa lite vardag i all enkelhet med en psykopat.
 
 

RUNT -RUNT - PÅ CENTRIFUG-PROGRAMMET I HJÄRNTVÄTTMASKINEN. -- Du är så trött. Så till döden utmattad. Har levt upp till alla förväntningar -- och aldrig var det just så det skulle vara, utan du förväntas uppfylla nästa förväntning också.
Total uppmärksamhet -- alla ögon på MIG! dundrar psykopaten -- "Ligg inte där och låtsas om att du är sjuk! Du stjäl uppmärksamheten bort från mig."
"Du är inte döende. Din hypokonder. Du vill bara ta uppmärksamheten JAG skall ha. Det är JAG som är JAG."
Verkligheten överstiger vår förmåga att tro den är sann.

HYPOTESER FINNS:

ATT PSYKOPATI ÄR EN FYSISK DEFEKT I HJÄRNAN. Mätningar av de elektrokemiska strömmarna från hjärnbarken, i främre loberna - alltså främre delar av hjärnan -- har visat lägre aktivitet i signalsubstansernas kemi, samt i nervcellernas elektriska laddningar i just området där SJÄLEN, empatin, omsorgen om andra, finns.
Just denna förmåga till omsorg, är grundläggande hos flockdjur.

Den höjer oss från EGO-BALLONGER till Medmänniskor.
Låg aktivitet i detta center, kan alltså vara orsaken till psykopatens anti-sociala framfärd, där han allena räknas som fullvärdig människa. -  Eftersom han inte kan uppleva empati, och därför inte kan uppleva medmänniskor som fullvärdiga personer. Han har ingen själ, och kan inte uppleva vår. Han vet inte att själ finns. I hans värld är medmänniskor figurer. Kunde lika gärna varit kinesiska porslinsdockor - dubbelvikta revisionister böjda i avbön framför Mao.

 

NEDSATT IMPULSKONTROLL ÄR TYPISKT FÖR PSYKOPATEN.

OM UPPMÄRKSAMHET RIKTAS MOT ANNAT ÄN HONOM : då:
Plötsligt flammar vreden upp. ("Du skall se på MIG! SE på MIG!" - som han vrålar just på denna bild.)

Vreden kan handla om vad som helst, oftast med ett hat så våldsamt att det blir obegripligt för oss vanliga. - Men har man levt med en psykopat, inser man: Hatobjektet utmanar psykopatens ensamrätt till uppmärksamhet, revir, territorium.
Bredvid psykopaten finns inte plats för andra. Han allena lyser. Övriga är hans brickor, spelpjäser. Han förstår inte att omgivningen består av människor. Han ser bara figurer som agerar oförståeligt. Varför gråter de? Har mist hustrun? Va - Lipsill. Odlar Sorgen som ideologi. - Livet är att leva - sorgen är döden. Sorg är SJÄL - VA? Var har du själen? Har du målat den på dig, under tröjan? Få se! -- Detta är citat av en psykopat som mötte en rödgråten man som mist sin hustru just i dagarna, i en fruktansvärd olycka. -- Sådan upplever psykopaten "själ". - Sörja, snor, svullna ögon. - Ska väl i väg och skaffa plasthink att samla tårarna i. -- Citat av psykopat med diagnos.

"Varaktigt underutvecklade själsförmågor",var vanlig psykopat-diagnos på 1950-70-talet.

PSYKOPATEN KAN VERKA HELT NORMAL OCH RIMLIG, till och med mer intelligent än andra. Han har oftast rika gåvor att leda samtal -- så att de vilseleds. Säg han är ledare för företag, eller inom politik, eller familjeöverhuvud eller kulturpersonlighet eller vad som helst -  och en svår fråga bör granskas, diskuteras, vägas hit och dit noggrant och grundligt - debatteras - Då kan det bli problem.
Samvetsgranna utredningar är inte något för en psykopat. Han har sin egen väg klar. Har redan bestämt sig. Och vilseleder både granskning och debatt med en utsago som visserligen stämmer, men inte täcker hela problemet.
"Man förlorar målet, om man börjar leta i detaljer," är en typisk psykopat-formulering. "Det måste vara övergripande." Eller: "Det skall komma från hjärtat!" "Det enkla är det sanna." Eller: "Det handlar om förnuft." -- Att din kärlek till husdjur, eller barnen eller familjen enligt honom är oförnuft, kommer inte upp på dagordningen. För den har han satt. "Det handlar om förnuft." Och det är ju en positiv sak. Man fastnar för argumentet, utan att få en chans att diskutera konsekvenserna.

 

FULLSTÄNDIGT TOMMA KLYSCHOR, är vanligt ord-gods.
Ofta är vår psykopat elegant och verbal, samt utstrålar starkt den ytterst farliga vreden -- den vi normala inte förstår -- och då kammar han hem segern med dessa tomma ord. Och det kan gå oss riktigt illa.

JUST AVSAKNADEN AV IMPULSKONTROLL hos psykopaten, är för oss normala oerhört skrämmande och obegripligt. Vi kan inte beräkna psykopaten. För den bryr sig inte om konsekvenserna av sina handlingar. Den är faktiskt oförmögen att dra en konsekvensanalys. -- Det är ett intellektuellt problem. Man tror att en till synes skärpt person har räknat ut konsekvenserna av sina handlingar.
Men det har han inte.
VI är utsedda att bära konsekvenserna. Vi är ju hans spelpjäser.
VI DARRAR AV SKRÄCK, INFÖR HANS VREDE, vi opponerar oss inte. För vi tror inte våra egna ögon.
LEVER MAN MED, ELLER NÄRA EN PERSON SOM MAN LITAR PÅ, för det kravet ställer han LITA PÅ MIG!! -- och man är som en frostnatt av skräck inuti -- då skall man kolla psykopatdiagnoserna på nätet och bli väldigt misstänksam.

VAD KOMMER HAN GÖRA NÄSTA GÅNG? Hur bestraffar han mig om jag inte lyder order? Vilka synder har jag begått, som han kan nåla dit mig för? Kommer han att missbruka ett förtroende - än en gång  - har jag klarat hålla tyst om allt han kan bruka emot mig så jag står med skammen -- vet ej -- vet ej. Så rädd knut jag har magen -.
Räcker jag till? Syns skräcken utanpå mig, när jag offentligt framför vad han krävt av mig?

DET ÄR MÄNNISKORNA RUNT PSYKOPATEN, som tydligast visar vem han är. De måste vara starka personer, med förmågan att bära den stora börda han lägger på sin omgivning: ständigt stigande krav. Sen måste de vara fogliga nog att bli hans redskap. De måste tro på honom.
De bör vara medvetna om sin kärva position, gärna ha haft svåra motgånger och ber om nåd och stöd att ta sig ur misären och få nytt liv och lösning.
Och man blir övertygade om hans recept på att ordna upp i det svåra.
Man kan gilla psykopatens idéer, eftersom många kan vara bra just där och då -- men sen stiger kraven och man tror inte längre, man bara utför order, skakande av skräck.
Annan människotyp som ofta faller för psykopatens charm, är den som bländas av hans utstrålning, verbalitet och mundiarré: En som upphöjs av psykopaten till att känna sig rent gudomlig, som tackar för rosen och underdånigt, med stor förtjusning torgför hans ständigt mer absurda föreställningar och ser upp till psykopaten som HUSGUD.
Såna blir psykopaten snabbt trött på.
Typen är ju tråkig.
Verkar dum. Lättlurad. Och plötsligt kan man för öppen ridå bli vittne till hur den underdånigt tjänande anden bara kläs naken i all sin vilja att lyda, krypa, fjäska, ställa in sig. --- Det är grymt att se. Det är själslig tortyr inför storpublik.

DET FÖRFÄRLIGA ÄR ATT DENNA PERSON blir till allmänt löje. För vi i publiken har länge sett hur korkat den betett sig. Och nu är vi med på psykopatens kalas och -- innan vi tänkt oss före, är vi med på gatloppet för att mobba och pina ett psykopatoffer. För vi hatar ju offren. De är normala människor som komprometterat sig. Och svikit oss. Och fuskat med fakta -- ja ofta deltagit i rena rofferier i våra liv och vår ekonomi. Så vi stenar offret. Medan psykopaten helt kylslaget kikar på.
Så fult är psykopatspelet. Och vi alla blir med på det, för vi begriper inte att vi har låtit oss ledas av rena ondskan. -- Det syns ju inte utanpå. --- Om man inte har speciellt tränad blick.

PSYKOPATEN KÄNNER INTE  ÅNGEST. Saknar förmågan.  Psykopaten anses ha nedsatt funktion i hjärnans centra för normala känslor.
Om du ser din chef eller ledare som orubbligt trygg, med ett ansikte som aldrig visar ångest, aldrig visar svaghet, aldrig ger efter för ömhet - aldrig verkar gråtfärdig -- då kan du få för dig att personen är stabil. 100 % pålitlig.
Aldrig ett nervöst fladdrande ögonbryn där. Aldrig en svettig hand och nervösa ryckningar vid munnen. - Nej, han är trygg -- i alla väder. År efter år, trygg som en stenstod -- då är det dags att tänka : litar jag på en fullfjädrad psykopat, helt enkelt för att ögonen aldrig skiftar uttryck? Ansiktet aldrig visar oro? -- Visar det någonsin obändig vrede? En rigid, helt kompromisslös vrede? Ja -- han blev ju rena kulsprutan, ögonen svarta - Jag skall ta den där! Den skall inte överleva!
 -- Då är det rimligen en psykopat du har framför dig.
Börja fundera på hur han styrt skutan. Och hur han driver debatter, granskningar, diskussioner. Och hur hans närmsta mår. Ser näst-chefen förskrämd ut, med svettiga händer och direkt löjeväckande? Har omgivningen tagit skada? Har psykopaten tömt din plånbok, eller skrämt bort alla dina vänner, genom att hota så med det ena, så med det andra? Känns det som han för krig mot allt?
Omger han sig med ständigt mer obegåvade människor, så att han själv enbart verkar ha något under skallbenet?
Har han skapat rena anarkin och kaos? Undanröjt fakta och infört klyschor? Känseltänk i stället för förnuft, fast han kallar allt det motsatta av vad det är? Har han skapat förvirring och rädsla?

PSYKOPATER ÄR INTE DUMMA. En hel del har IQ-testats. De låg alla över normalen. De testade var kriminella, som blivit diagnostiserade och undersökta vid stor rättspsykiatrisk genomgång.
Merparten av psykopaterna är inte kriminella. De har varit skärpta nog att ge f-- i alla vanliga mänskliga regler, samt komma undan med det.
Vi gillar skärpta personer.
Psykopaterna har stort mod, eftersom de inte bryr sig om konsekvenserna. Vi gillar de modiga.
De har vanligen stora verbala gåvor. -- Men kolla innehållet: efter 7 år brukar man ha hört allt stort ur psykopatens mun så många gånger, så man upptäckt att han står kvar på samma fläcken, med samma samhälls/företags/ideologi/filosofi/idé/yrkes-recept nu som då vi möttes första gången.
Vi själva har vidgat vyerna, tagit till oss nya tankar. Medan psykopaten står kvar i sina gamla, och hans enkla lösningar på alla problem, verkar ständigt mer livlösa, förkalkade, rigida.
Han börjar tappa greppet om oss.
Och då går vi vidare, med en börda av smärta. För det har man som psykopatoffer. Se vad Hitler och hans medpsykopater åstadkom: ett sönderbombat Europa.
Kikar man baklänges i historien ser man psykopaternas diktatur som flammande krig ur alla sidor i boken. Förstörelse och krig. Igen och igen.
4 % av befolkningen är psykopater. --. Hur många offren blir, vet ingen.

VARFÖR KRIGAR PSYKOPATER? - En av de tydligaste egenskaperna är just den krigiska - angrepps-vinkeln psykopaten har. "Jag vill ha krig, krig, krig," som en sa, en jag kände, som satte alla människor i ett fredligt samhälle upp emot varann, så aggressioner man inte anade, löstes ut och rena anarkin utbröt. Alla kastade loss - gav efter - slutade lyssna till sina normala impulskontroll-mekanismer.
Att leka med människor, få dem att agera med häftiga känslor, är ett vanligt psykopatnöje. - Gör vardagen lite mindre tråkig. Roligt att se ansikten och utbrott hos de som agerar. Psykopatens clowner - så att säga.
 
LIVET ÄR KRIG, sa en. Man måste nedkämpa motståndaren. Om den så var en sängliggande äldre dam på dödsbädden. KRIG är överlevnad, sa en. "Jag är en kamphund. En stridshingst, en krigare."

MÄNNISKAN HAR FLERA AGGRESSIONS-IMPULSER från hjärnbarken till hjärnstammen, än djuren. Människan är den mest aggressiva av alla djurarter. Mätningar/forskning gjord på senare tid, visar att undersökta psykopater, har högre mängd aggressionsutlösande hormoner och signalsubstanser än övriga befolkningen.
Med god intelligens och hög aggression, lämpar psykopaten sig som samhällsbyggare där människan upplevs som en spelpjäs, att i krigiskt syfte förändra världen och ta total kontroll.
Människan är enda djurart som kunnat uppfinna hjärntvätt, koncentrationsläger och allehanda tortyrmetoder och dessutom ha visionen att kontrollera ALLT.
ALLT.
Vi normala, lever gärna fredligt tillsammans, kontrollerar våra gräl, bygger samhället för att ta hand om varann.
PSYKOPATEN HAR MERA ROLIGT.  HAN KAN RIVA DET VI ANDRA BYGGT. För då händer det något.
Psykopaten har nämligen kroniskt tråkigt.
Varför? Det berättar jag om nästa gång.
OCH TILL SIST: BILD GJORD 1991. Titel MANNEN SOM VAR EN EGO-BALLONG. Och kysste en kvinna så nu är det över för hennes del.
 
 

HON KAN MÖTA DIG FÖRSTA GÅNGEN MED ÖPPNASTE, VARMASTE FAMNEN.
Hon är Moderkvinnan som tar dig till sina bröst -- såsom kvinnor är ämnade, enligt naturens lag.

Att vårda och ömma för, är kvinnliga sidan. Att gå ut i krig och konfrontera fienden, är manliga sidan. En manlig psykopat, kan man på något sätt begripa. Han är ondskan. Han är förstöraren, han är kärlekslös, oansvarig, en unge -- som han ofta kallar sig själv - ja - underutvecklade själsförmågor. Och det kan man trots allt ta till sig.
Med välvilja från omgivningen och deras förståelse, kan man även hämta sig ur dessa fasansfulla möten.

DEN KVINNLIGA PSYKOPATEN ÄR OMVÅRDANDE MODERN. När den kärleken kommer loss, då läks aldrig såren.
Hon lockar dig med öm och frodig omsorg.
OCH SEN BÖRJAR HON PINA. Det är en chock, så helt obegriplig.

HENNES MAKTMEDEL ÄR INTE LIKA TYDLIGA SOM MANNENS. Vi lever  på olika sätt. Män har oftast mer makt i samhället, mer tid att skaffa den synliga och imponerande makten, nån sorts "gräddfil". Kvinnan har inte det. Vi skall vara mödrar också. Det kan ej könskvoteras bort. Kan ej försvinna genom att könsneutralisera samhället.

Kärleken, omsorgen, den kvinnliga sidan, blir kvinnans vapen för oinskränkt makt. Med den kan hon gå ut i livet med en kniv mellan tänderna -- för att döda. Pina i vällust.
Som ett sjukt grönt svavelspöke. HAHA! Där ljuder hennes triumfvrål.
Hennes hat är iskallt, som härdat stål.
Hon är kvinnan som väcker allas förfäran. Som skriver manifest för massmord på män, barn, kvinnor, djur -- långsamma, utdragna plågsamma massmord. Och vissa utför dem också.

Kvinnan räknar vi med som älskande  - ja - stabila mamman. - Men psykopaten - se -- hon är fullständigt oberäknelig. Lynnig, idéspruta för ondska, mamman som äger.
 "Har jag ingen pappa? Är min pappa död? Kommer han aldrig?" kan hennes lille barn fråga. Psykopaten kniper ihop läpparna och fröjdas inuti. Inget svar till hennes ägodel, barnet - Ondskan är den navelsträng hon aldrig klipper av dem emellan. MAKT. Över en helt försvarslös. Kan inte bli bättre. Ett liv hon skapat, då tillhör det henne, för henne att forma som en klump lera till hennes - Gudens - avbild. En klump att stampa på när humöret växlar neråt. Lyfta UPP - när hon lyfter. "Cirkusmamman", vars uppfostran är karusell och pariserhjul och berg och dalbana. upp ner. Varför är du arg på mig mamma -- huhuuu, jag gråter, för jag et inte varför mamma är arg på mig ----Åh, så rolig du är mamma -- ahh nu blev jag rädd -- Mamma --
HAHAHA.
Makt.
Det är hon som i sjuk fröjd, når sin högsta glädje när hon pinar barnafadern. -- Du får inte se ditt barn. Nu skall du lyda mig och krypa på knäna -- kanske får du se barnet en timme -- eller också bestämmer jag om och pinar dig tills du slår mig. Och då går jag till polisen och anmäler att du är farlig. Och då måste du tigga mig på knäna och vara min lille hund.
Ge mig pengar. Så får du se ditt barn. -- Nej, det räckte inte. Ge mig mer. -- Mer. -- Nej, det var inte nog. Du får inte se ditt barn.

HON ÄR DEN VERKLIGE "ANTIKRIST" - kärleken dömd till döden.

HON ÄR SJÄLVASTE SATAN.
HON ÄR GULLIGA MAMMAN VARS ENDA LIVSLUSTA ligger i att pina - sina barn - sin omgivning.
Hon är SADISTEN, den utspekulerade torteraren.
Hon är jävligaste fångvaktaren i KZ-lägret, på fängelset, på slutna vårdavdelningar. Hon skaffar makt genom att välja ut de hjälplösa, sjuka, svaga, gamla,ensamma, isolerade -- och barnen.

OM DU VILL SLIPPA MÖTA HENNE I ALL EVIGHET, så bliv en kristen, för till Himmelen kommer hon inte.
Hon kommer ner dit hon kom från: Rakt i kitteln i glödande helvetet.

KOLLA BILDEN IGEN. Se de ögonen. De är stela som på en robot som söker ett offer att slita i bitar. I all hemlighet. För hennes feghet är total. Hon äger ingen själ, hon är inte modig, för hon är fysiskt underlägsen mannen och måste hitta de lömska metoderna att utöva makt. Hon är det uslaste kräk jorden nånsin fått slösa bort liv och näring på.

HÄR ÄR HON --- HÄXAN I HANS OCH GRETA.
HON HAR NU FÖRTROLLAT de små, irrat bort dem och lovat kakor och sagor och kramar. Och sen in i buren. Mamma kommer aldrig att släppa ut er igen. Mamma skall kolla vart steg ni går. Mamma skall snurra er runt i skallen och ta er till psykologen och göra er sjuka så ni aldrig blir lyckliga en enda dag. - Krama nu mamma, annars sticker jag ut ögonen på er. HAHA.

SÅDAN ÄLSKAR DEN KVINNLIGA PSYKOPATEN. Får ni ont i magen när ni läser? Den kvinnliga psykopaten är snudd på sinnessjuk. Sadismen är förhärskande draget. Sadism är ingen psykiatrisk diagnos. Så är ej heller psykopati.  --- Det är en fysisk sjukdom. De kvinnliga psykopaterna finns det horror-legender om. Skulle inte förvåna mig, om vissa av de som brändes på bål, faktiskt hörde hemma i helvetets eldar ändå.
FÖR DESSA - DE ÄR HÄXORNA. De riktiga. Ragator och annat smått är normala kvinnor. Men dessa maktsjuka "bakvägs-häxorna" som döljer sina spår, som lurar bak knuten, som lockar barn med söta kakor -de är de riktiga häxorna. Robotar med vampyrtänder. Tant Dracula.

NU SKALL SNÄLLA SVÄRDOTTERN BESÖKA  SVÄRMODER PÅ ÅLDERDOMSHEMMET. "Det var ju så angeläget för mig att få min "moder" hit. Hon betyder så mycket för mig. Hon ville vara kvar i sitt hem, men hon kunde ju inte sköta sig själv. Hon planterade ju penséerna på parketten. HAHA. Som en zigenare. HAHA."
Hur det gick till? "- Det -- sa häxans make -- det -- " sen tårades ögonen. Han var stor, sin häxas trygghet, hennes jättelika burfågel. "Min mamma kom med krukor. Men då var redan penséerna på parketten. Med en hel påse jord och vattnet flöt.-Se vad din mor har gjort, skrattade min hustru. - Jag var ju inte där. Mamma säger en sak, min hustru en annan." Och han blev tyst. För burfåglar har yttrandeförbud. Och det är en knut i halsen. Den löses inte upp hur lätt som. Och särskilt inte hos en man, som ju skall vara herre på täppan, enligt sagorna.

"Sen försvann mammas räkningar, så de gick till inkasso, och hon hittade inte sina kläder, där hon trodde hon lagt dem -- och sen efter nån dag, låg de där igen, så hon trodde inte längre sina ögon och att hon haft minnesförlust eller demens, också blev det bara till att ta in på hemmet. -- Jag skulle så gärna ha tid att gå dit och vara där -- passa på."
Och där tystnade han åter. År med psykopater ger självcensur, rent som om stämbanden förlamats. Ångest, heter det. Darrande oupphörlig ångest som ett spännbälte om kroppen och längst in djupet i själen. - Förbjudet att röja psykopaters illdåd. Man måste ju vara solidarisk -- med sin fångvaktare.

"På Hemmet är de förvånade. Mamma verkar ju helt klar. Och sen, när min hustru kommit och kramat och lagat kaffe och bakat, så är mamma så darrig att hon inte ens kan hålla en gaffel. Och hon spiller på sig.Och talar sluddrigt. De tror hon haft små slag --"
Och den store, starke mannen som bär ansvaret för att förhindra psykopatens planerade katastrofer - händelser -- är gråblek. Trött till utmatning. Trofast till döden. Skamfull för sin förnedring. Och vad som händer när de tu är ensamma -- vet man inte. Psykopater äger ingen förmåga till kärleksfull sex. Några gitter inte. Andra vill ha förändring, andra måste ha ut sina sadistiska drifter. -- Att vara psykopatoffer och stor, stark, kärleksfull man -- det är en smärta man inte förstår, en tyst uppgivenhet och en panisk räddande ängel på vakt - ingen fattar hans värde. - Så tråkig han är -- grå bredvid henne. Och överallt hindrar han att kalaset blir roligt.
Glädjedödare. Just när den galna spefulla glansen börjat skina feberaktig i psykopatkvinnans ögon -- och det skulle bli festens höjdpunkt -- då griper han in. Tar flaskorna. De hon viftar med, öppnade, komna ur barskåpet. Och han ersätter med oöppnad sockerdricka.
Livräddare.
"Hahaha," skrattar hon övergivet. "En gång föll en gäst ner trappan och höll på att bryta nacken! Hahaha!" Alla är glada och dricker sockerdricka och Burfågeln är stel och grå. Och tråkig. Och förstör allt som är kul.

DETTA SÄTT - ATT LEKA MED DÖDEN -- SÅ EN ANNAN HELA TIDEN MÅSTE RÄDDA DEN HOTADE - DET ÄR PSYKOPATKVINNANS LYCKLIGA STUNDER.
Hon skulle troligtvis inte döda, eftersom psykopater är särskilt rädda för att förlora sin frihet - och mord ger fängelse.
Detta vet psykopatn. Men -- om det händer "en olycka" - då ställer sig saken annorlunda. Den möjligheten kan hon hålla öppen alltid, så hennes räddande riddare alltid är totalt på hugget.
Jobbigt värre.
Kul för henne. Hon förbrukar hans liv, så han inte skall skaffa ett eget.
Känner hon små barn? Ja - då gräver hon djupa gropar i trädgården, så barnen kan falla i. Öppnar brunnslocket. Ställer fram ogräsmedlen. Sätter frätande vätskor på bordet när barnet skall äta och är törstig. Kollar att Riddaren ser detta och springer som en tätting och räddar alla situationer. "Vad du bekymrar dig," skrattar hon övergivet. "Jag leker ju bara med döden. HAHA. Jag passar barn. HAHA."

PSYKOPATMAMMANS ÖMHET:
"MAMMA - MAMMA - ÄLSKA MIG. Se, jag skär mig själv!"
"Oh vad hemskt, älsk,älsk,älsk, räcker det nu?"
"Mamma, älska mig på riktigt! Mamma! Jag hänger mig!"
"Jaja. Egentligen ville jag inte ha dig. HAHA." Sen skär hon lite lök så ögonen blir röda och kastar sig ut för att uppsöka psykolog, för samtal, för tröst för hennes dotter har självskadebeteende. Psykopatmamman är strålande upphetsad, medelpunkt, alla hon nånsin känt får telefonsamtal. "Det händer nu igen! OOOOHHH! Vad HEEEEMSKT! Hon krossade köksfönstret med sitt huvud -ooooh -- och har hängt ett rep i badrummet --oooooh!" Så synd om psykopaten. -- Dottern -- varför gör hon så? "Ohh -- det är jag som gjort henne så." Och psykopaten skiner i triumf. Makten att förstöra är störst när man kan förstöra ett liv.
Att det är egna barnet, är utan betydelse.
Det finns inte kärleksband i psykopat-världen. Kärlek är pling-plong, ding-dong, något som Hollywood hittat på, för att tjäna storkovan på B-filmer. - (Citat av en diagnostiserad psykopat.)
Band till barnet som ägodel och statist i moderns pling-plong-drama om hennes ego, de finns. Men psykopater gör inga riskbedömningar.
De är gränslösa.
De gör inga konsekvensanalyser, då varje tanke på konsekvens utgör hot mot psykopatens totala frihet. De för krig mot ramar, regler, inskränkningar, moral, lag. De ser sig som hjältar i en befrielserörelse. En anti-lag-rörelse. Om alla var lika fria som jag, skulle inga neuroser finnas, säger psykopaten.
Den är oförmögen att få neuros. Det är över-jaget - ens inre moraliska väsen, som skapar de otillräcklighetskänslor som ger upphov till neuros.
Psykopaten har inget över-jag. Det har inte utvecklats. Förmågan finns inte. Det är stumt i hjärnan, där medmänsklighet och ansvar skulle funnits.
De vet skillnad på rätt och fel, men är ju helt friska, så de har befriat sig från de neurotiska moralistiska masochistiska hyllningarna till 10 Guds buden och hela världsliga lagverket.
Deras liv är ämnade åt STORVERK: att bevisa att människan är född FRI och kan leva i FRIHET när hon bara är frisk i sinnena och använder sitt intellekt och sina förfinade känslospröt. -- De som känner av andras ömma tår. Så hon kan sätta stålklacken på. Och starta centrifugen i hjärntvättmaskinen.

TILLS OFFREN LÄRT SIG LÄXAN: människan är född god. Psykopater är födda goda. - Älska mig tills jag känner mig full av kärlek. -- Ja - tänker offren. Älska ett kalhygge varmt och frodigt. -- Det är en gudasänd  uppgift. Kan göra offret till helgon -- så kör hårt.  ---
Går ej att genomföra. Men offren älskar, älskar, tröstar, tröstar - gör allt vad där står i deras makt. För att smälta glaciären som är psykopatens hjärta. Älska 10.000 års istid varm? Nix. Går inte. Inte ens i helvetets eld smälter dessa förstenade ismonster.

Offren brukar ha över-jag över det normala. Ansvarskänsla över det normala. Empati över det normala. Och bli darrande nervknippen på randen av undergång. För de skyller alla psykopatens brister på sig själva. De räcker ju inte till för allt psykopaten förväntar sig. De hinner inte avvärja alla olyckorna. De hinner inte ta kärleksfullt hand om alla de älskar.
De räddar bara liv. Så gott det går.
Tyngda av svart samvete, skuldkänslor och självförakt.

DENNA SORTEN MODER som driver sina nära till självmord, stjäl sen hela begravningen genom att kasta sig på kistan och skrika så kyrkan skakar, vild av "smärta" -- begrav mig med!! I svarta flor och sorgeband som ett spöke ur Draculas borg i Transsylvanien.
DIAGNOS: SJÄLVDRAMATISERANDE, narcissistisk personlighetsstörning, storhetsvansinne, extrem känslokyla, helt gränslös, hel avsaknad av empatisk förmåga. Underutvecklade själsförmågor. Uppfyller alla kriterier på fullblods satan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykopati

DET ÄR DIAGNOSEN.
Dessa förkrympta varelser brukar vara väldigt stolta över den smärta de klarar påföra andra. De tror de är större, bättre, starkare, smartare, friskare och mera livsdugliga än sina offer.
De äger ju makten att pina, att få offren att bryta samman, läggas in till psykiatrisk vård, ta sitt liv.
I psykopatens värld är detta ett Framgångsrecept.
Maktrecept.
Tro inte att jag är svagare bara för jag är kvinna!
Jag kan döda genom löften om kärlek.

NEJ, PSYKOPATEN FÖR INTE VÄRLDEN FRAMÖVER. Den kan skapa tumult ett tag. Den kan till och med rasera halva världen, döda miljontals både av egna folket och andras. Men så ser inte framgång ut.

Framgång är att förbättra - inte att förstöra.

Om en psykopatkvinna skulle råka läsa detta, skulle hon känna sig stolt. Hon läser svart på vitt att hon är en jävel. Hurra.
Så fungerar den kvinnliga psykopaten.
Männen vill inte bli diagnostiserade. De förlorar ju makt då.
Kvinnorna kan i vissa fall jaga hemska diagnoser, bara för att få läsa att de har vunnit i kampen över männen och världen och sina egna barn - de är stolta, när de konstaterar: Kvinnliga psykopater är djävlar, värre än någon annan! HAHAHA.
De kan bli fast gäst hos psykologer, bara för att lära sig vad man inte skall göra, då det sårar andra. - Bra - fin lektion. Nu går jag hem och praktiserar. Oh vad roligt det skall bli -- om han börjar lipa - så ont jag kan göra honom! Jag tror jag vill ha med honom ut i bil. På motorvägen, så han inte kan stanna. Eller komma undan. Så börjar jag smärtprovet. OH, vad roligt detta skall bli.

Alla vet att tjejer mobbar elakare än killar. Sniket, lömskt, förrädiskt. Bakom ryggen, luras vilja vara vän, sen HAHA, ville bara sparka dig i ändan så alla ser det. HAHA.
Denna sadistiska läggning finns i kvinnor, ett sätt att hämnas att man saknar fysisk kraft att slåss på bara nävarna.
OCH PSYKOPATKVINNAN DRIVER DENNA STIL TILL YTTERSTA FINESS.

DAMEN MED HUNDEN.

Det lyser grönt som krysolit ur psykopatens ögon.
Maken står som en skyddsvägg mellan hustrun och bekanten. "Så lätt det hade varit att knuffa dig ner på spåret, just när tåget kommer," skrattar psykopatkvinnan lystet. Maken blir gråvit.
Hunden gnyr - jämrar sig - med bandage kring framtassarna. Blodiga. Bit för bit kapas de av hos veterinären. Canceroperation, säger kvinnan. Med storslagen sorgeröst. "Jag kunde ge mitt liv för den hunden. Imorgon skall vi till veterinären för cancern verkar sprida sig."
Maken ser sjuk ut. Stelt trygg, håller kroppen spänd som en sträng, andas knappast. Hon ler omsorgsfullt, kniper ihop läpparna så man undrar -- vad menar hon? Vilka budskap är detta?
"Ska vi gå närmre spåret? Tåget kommer snart."
"NEJ!" säger maken. Tar et steg, ställer sig framför gästen. Hustrun fnissar upphetsat.
"Så - gå kissa!" Damen knuffar till hunden. Den gnyr, haltar, går med tassarna i vädret,  - jämrar sig för varje steg.
"Cancern har spritt sig till båda tassar nu. Det började i ena. Sen över till andra. Och nu verkar bakbenen sjuka också."
Blicken njuter. Sen slocknar den. Som uttråkad. Och makens mun är som ett pinat sträck. Ögonen blanka. Han är som på gränsen att bryta samman. Efter 30 år som fånge. Ibland som husdjur, ibland som förskjuten, ibland som pinad lyssnare till alla hennes utläggningar om dugligare älskare - och sen plötsligt kommer hon med resväskan och flyttar in. "Nu är jag här. Gå hämta mina grejer i bilen."

PSYKOPATER KAN KÄNNA SMÄRTA. Och smärta, den fysiska, är de rädda för - för egen del. Att påföra andra smärtan, till exempel ett hjälplöst djur, höjer hennes livskvalité. Ett tag. Sen kissar ju hunden inomhus och blir allmänt plågsam. Så då är det inte längre så viktigt att bedyra sin kärlek och kapa bort cancer. En enkel spruta över till hundhimmelen -- och färdigt med det. Skaffa ny hund och se vad man kan göra åt den.
Hon vill ju vara mäktig. Hon leder gamet. Det är Powerplay.

Det låter sinnessjukt. Osannolikt. -- Det är finessen vid psykopati överlag: Den verkar helt sjuk. Förstör ju allt den börjar bygga upp.
Det finns ingen vinst.
Finns ingen normal logik.
Det handlar om psykopati.

Kolla hur det såg ut i Europa efter Hitler byggt sitt Tredje Rike. Grushögar där förr varit städer. Kolla hur Stalin byggde idealsamhället: 50 miljoner döda i Sibirien i Gulag. Gillar du inte samhällsarkitekturen, får du dö. För här gäller Chefspsykopatens vilja.
Kolla "Det vackra odjuret", Irma Greese - fångvaktare i Auswitch. 3.700 kvinnor styrde över KZ-lägrens fångar. Bödlar fick sin orgasm av att piska fångar till döds.
http://varldenshistoria.se/krig/2a-varldskriget/hitlers-kvinnliga-bodlar

MÄNNISKAN UTAN EMPATI ÄR den eviga fasa som sätter världen i brand. Bara för nöjet. Bara så något händer. På den scen som är vår planet. Med de pjäser som är spelbrickor som kan jämra sig.

Psykopaterna vill glänsa, vill bli något stort, vill bli enorma.
Kan dra i gång stora projekt.
Sen räcker inte förmågan till. Utan själ, kan man inte bli stor. Projekt utan själ, saknar dynamik, saknar kraften att kämpa med glöd genom motgång.
Psykopaterna vill ha lagrarna gratis, med andras hjälp, genom att manipulera, tjata, hota, fjäska, spela, luras. Med sådana insatser bliver inga genialiska verk till. -- Kanske något mediokert nån gång, men sen är det slut. Utan själ kan man inget stort utföra.
Man kan klara sig länge som diktator, som Stalin, genom att döda alla opponenter och mörda alla som tänker själva.
Men storverk blir det ju inte.

PSYKOPATKVINNAN ÄR SOM MAN SER SJÄLVA GRYMHETEN.
Sen finns det grader. Några har drag av psykopati, några har tämligen utvecklad. Och vissa är fullständigt gränslösa.
Ju trofastare riddare psykopaten har, ju längre kan den driva sitt sjuka spel. Riddarens räddningsaktioner gör att psykopaten kan släppa loss hela sin destruktiva ånga, helt utan hämningar. För riddaren tar ansvaret. Och när spelet kommit upp på högvarv och omgivningen kokar av vrede - då får riddaren stryk, av oss offren, för den har ju tagit ansvaret.
4% av befolkningen räknar man med är psykopater.
Hur man skall hejda deras framfart, har ännu ingen hittat recept på. Så är det.

Försök känna igen den. säger jag. Försök isolera den, innan den isolerar dig. En psykopat har inga gamla vänner, de är förbrukade offer som flytt. Om den inte får nya vänner, utan lämnas ensam - då kan man hejda den. Kanske.

HÄR AVSLUTAS DENNA POST MED ETT PSYKOPATOFFER. Ge dem kärlek. Om de inte korrumperat sig så illa att straff är enda möjliga reaktion.

MAN ÄR SNÄRJD I ETT NÄT - VET INTE VILKET. Kedjad till ödet, vet inte hur. Har dimmor och moln och förvanskningstaktiker i hjärnan. Vet inte ens om man äger sin hjärna eller om man har stulit den från honom.
Så säger hon, lilla hjärntvätt-bruden. Sista rundan tog allt jag hade. Nu är jag fri. Så här ser min frihet ut:

DEN HETER ENSAMHETEN. Ett jag som mist sig själv. Inte ens mina barn har jag kvar. Inte mitt hem. Inte en möbel. Inte en enda ägodel. - Då han kom in i mitt liv, sa han: Trevlig kåk, för många saker. - Nu har jag inga.
Han lovade sätta mig fri.
Frihet som min skulle ingen behöva ha.
"Men varför lämnade du inte? Fy! Du borde ju lämnat! Fy - du lämnade ju inte - du var ju fri!!!"
Ovanpå skulden till skulden jag inte visste jag hade - jo den att jag föddes - det hade nog inte spelat någon roll egentligen, hur jag föddes eller inte. Alla människor är skyldiga i och med att de finns - ovanpå skulden till att jag tar upp en skostorlek på jorden, haglar förebråelserna - att jag inte lämnade - kroppen var ju fri -- ja -- men skall man lämna utan hjärna? Den var ju bunden av troskapslöftet till en man det var synd om!
Det är psykopaten - fan - ormen i Paradiset, som är djävulen. Ser ut som en människa, ber om din troskapsed, det är ju synd om den arme människan - på nåt sätt. Sorg och förtvivlan, skänk ditt hjärta till den som inte fäller tårar, för smärtan i hans inre är för stor. - Vilken svinabock, den djävulen.

ATT VECKLA UT NÄTEN SOM SNÄRJT DIN SJÄL, KAN TA LÅNG TID. Han lämnar ju inte. Han hittar nytt liv, ny dam, ny försörjning eller offervilja hos nytt offer. Men lämna - nix. Yxhugg som hugger rakt in där du började lappa samman såren, slår dem öppna igen. En skuldbeläggning på telefon, en på brev - och där - där dyker han upp - du skakar i rädsla. Han säger nåt elakt så du såras, mister det lilla du klarat bygga upp " - du har lagt på dig -- du har mist din utstrålning -- du gjorde bättre saker förr - då jag var din mästare. Du är ingenting utan mig. Du är inte nåt jag skulle drömma om att ta i ens idag -.

 

PANG - DÄR LIGGER DU - SÖNDRAD. Så enkelt är det att slå upp ett sår. Räcker med en enda mening. Orden gör mest ont. Se - hela själen sönder - så ser de riktiga blåmärkena ut.

DET TAR LÅNG TID ATT KOMMA TILLBAKA TILL LIVET, för den som fått yxhuggen genom sin själ.
Ber du någon om hjälp? - Inte många vet hur man läker detta. Ingen har något recept på genväg tillbaka till inre frihet hos den som varit genom centrifugprogrammet på dubbla turer i Brainwash-process.

 

HJÄRNTVÄTT, 8 steg mot undergång.
Steg 1: ANGREPP PÅ ENS IDENTITET.
En normal människa tillkännager sina hållningar, om någon frågar på uppmuntrande sätt och vill vara ens kompis. Ens moral, värderingar, uppfattningar, ens personlighet kommer fram.
Sen börjar psykopaten: allt vad denna människa bär i sig, sätter han fingret på - kritiserar - . Vi har alla någon form av behagligt självbedrägeri vi behöver. Ett sätt att uthärda våra jag. Där klämmer han hårdast. Klär av oss bedrägeriet och visar det ruttna vi försökt dölja.
Värsta kritiken riktas sen mot något man inte rår för: nation, klassen man föddes in i, hudfärg, kön, begåvning, kunskapsnivå.
(Aktuellt ex i Sverige: angreppen på vita medelålders män.) (Under 68-rörelsen riktades angreppen på medelklassen, "förtryckarna".) Varje tid har sin favorit, vad gäller angrepp på oskyldiga.
Medan ens ego kritiseras, får man ständigt svårare att försvara det inför sig själv. Den inre trygghet man skapat åt sig, splittras och man börjar ifrågasätta varje hållning man har. Man känner sitt inre som ett gungfly, en åker som blivit kvicklera -  alla fasta punkter man hade inom sig, visar sig vara fusk. Man är inte den man trodde. OK att en del måste ändras, men man har inte gett upp ännu: I självförsvar säger man: Jag rår inte för hur jag blev född.

Steg 2: SKULDEN.
"Men du rår för hur du missbrukar de privilegier du föddes med! Du är orsaken till att jag hamnat i den sits där jag är nu."
Hur? Paniken börjar -- nu är jag rädd - snart knäcks koden in i mitt inre - min rätt att leva. Vi hade ju bil, då andra knappast ägde cykel. Jag tänkte inte på att jag var privilegierad. Man tog allt som en självklarhet. Vad blir straffet? Jag ljög lite, fuskade - kände mig för mer. Hur kan jag betala tillbaka på min skuld? Vad jag skäms över att bara erbjuda en middag, jag köper mig fri. Jag borde låta honom stanna.
"Hör du vad du säger? Du slänger ut en lodis i svarta natten. Utan stålar!- Du har fått privilegier - genom generationer. Det var du som ärvde rätten "att vara begåvad". Du ärvde kulturen. Du blev rik på brotten mot mina svarta bröder. Du är en skam för marken du trår på. Din släkt har utgjutit min släkts blod, du är nu husägare."
"Nej, jag bara hyr!"
Det hör han inte. "Du och dina kommer först i vårdkön. Mina får stå längst bak."
"Men så är det inte."
"Du förnekar all skuld. Är du felfri, kanske? Har jag träffat Monstrens Härskare, den Felfria människan?"
"Nej, jag har många fel!"
"Du hycklar välgörare och öser hinkar med isvatten över dig för att bidra till ALS-forskning.(Ice-bucket Challenge) - Men se här bilden på en fattig från öknen: se som den tigger om vatten! Skäms för ditt slöseri!"
Och det funkar. Många skäms nu för att det regnar mycket i regnrika länder. - Vattnet borde ju fallit i öknen. Varje droppe i kranen får du skuldkänsla för.

Aktuellt idag: konsumtion, bilresor, flygresor, din inkomst eller brist på sådan, dina "avtryck på miljön", din brist på "miljö-återbetalning" din "intolerans, strukturella rasism, hudfärg, värdegrund". DIN SKULD för slavhandel på 1600-talet, för räls lagda i Kongo under slavliknande förhållanden på 1800-talet, för goters folkvandring söderut 300 år före Kristus - en kolonisering utförd av vita. I en annan tid kunde du varit skyldig till att ha stulit kunskaper ur Kunskapens träd - alltså ätit äpplen i Paradiset. Och om du då var Eva, är du skyldig till att människan nu är dödlig - alltså en syndare.

Så ihärdiga är överfallen på din förmåga att känna naturliga mänskliga skuldkänslor. Och du kan inte hejda skammen, du har ju redan sagt A : börjat ifrågasätta dig själv och insett din ofullkomlighet.

Genom attackmängden och skuldmängden börjar du fundera på hur du skall sona, bara så skulden inte gör så ont. Formar han munnen till ett B-ord nu, far knivar av skräck genom dig - Borgare - Din Synd Måste Sonas.
Straffet skulle kännas som en lindring. - Men då är jag masochist. En hycklare - vilket straff skall jag då be om?

(Idag används svenska flaggan på samma skuldbeläggande sätt och alla som ser blå-gult jagar paniskt "nazisten" inom sig. Nation - nationell - se munnen som med sadistisk strafforgasm väser Nationell över dig. Fy. Hata dig själv. Hata dig för du är svensk. Du skall bli lika rutten som ditt land. Ge avkall på det! Ta straffet! Bli fri!) Tiderna ändras, metoderna står fast. (Vad Sverige gjort för fel? Var inte med i 2 världskriget, men sålde stål till nazisterna.) Men - det var inte DIN skuld! Du rår inte för ekonomisk politik i landet flera år innan du föddes i det.
MAKT ÖVER TANKEN, Mind Control, är raffinerade sätt att utöva maktmissbruk och skapa självödeläggande lydighet i människan.
Den totala makten får man genom att manipulera "tankegodset" som en professionell psykopat uttryckte det. På så sätt kan en manlig person  "nyskapa en människa".
Metoden kallas Brainwashing Process, efter psykiatern Robert Jay Lifton, som studerade detta fenomen hos amerikanska soldater som varit krigsfångar i Korea under Koreakriget på tidigt -50-tal.
Boken utkom 1962 och begreppet Hjärntvätt blev allmänt känt.
http://changingminds.org/techniques/conversion/lifton_brainwashing.htm

Hjärntvätt är nog äldsta metoden i världen, vad gäller att skaffa sig kontroll över andra. Det innebär maktmissbruk i en grad så processen är rankat bland värsta tortyrmetoderna enligt FN. Hjärntvätt är ett totalitärt övergrepp och strider mot alla mänskliga rättigheter.

Allt man är, ens jag, ens identitet, skall bytas ut. "Enklaste vore ju att byta ut hjärnan," som psykopaten sa. "Men det innebär döden, och då har man ingen kropp som kan valsa kring med den nya människan inuti. Så man tvättar hellre rent där inne bland de små grå och sen ställer man in  ny möblering."
Detta sa han, som om det vore en gåva till "den där med damm i vrårna i skallen."


Hjärntvätt kan användas på ett helt folk, genom att ersätta gamla föreställningar med nya, som detta folk aldrig skulle accepterat då hjärntvätten började.
I hjärntvätt ingår strikt självcensur. Att tänka annorlunda än vad makten befaller, känns i ens inre som farligt.
Hjärntvätt används i sekter, i privatlivet, i tortyrkammaren, i politik; inom professionella grenar av sjukvård, fast då är metoden förbjuden.
Hjärntvätt och KBT = Kognitiv Beteende Terapi, bygger på samma grundval. Ett beteende skall bytas ut  mot ett annat, genom att patienten ändrar sin uppfattning  av sig själv och sitt sätt att agera. När patientens självuppfattning ändrats, kan terapeuten implantera det beteende (eller ideologi) som hon/han menar passar bättre. En sådan terapi känns alltid betungande, vilket är själva larmsignalen.

VI LEVER DAGLIGEN MED MANIPULERINGAR. Varje kontakt med världen, innebär en manipulering. Att uppnå makt, innebär att man måste manipulera andra i den riktning man önskar. Detta sker gärna genom löften om belöning. Ex: de troende får komma till himmelen, de lydiga får lönepåslag, väljarna förespeglas infriade vallöften.

Utan manipuleringar kan vi inte leva tillsammans. Till och med uppfostran av ett barn, bygger på manipuleringsteknik. Ris, ros, samt upplärning till nya stadier av insikt.

De friska manipuleringarna kallas umgängesform och strategi. Har vi rätten och kunskapen att tänka kritiskt, utan att bestraffas för det, och vet att vi kan välja bort om vi önskar, lever vi i en normaltillvaro, med manipuleringar vi genomskådar om vi vill.

LEDER MANIPULERINGARNA TILL SKULDKÄNSLOR, SKAM, RÄDSLA, och avsky för den man är - eller en gång var, och även leder till förluster i ditt liv, har hjärntvättmaskinen drabbat dig.

Du kan stå barskrapad, men ändå hylla den som lurade dig. Du kan känna dig belönad, genom att bli rosad, när du egentligen förstört framtiden för de du älskar. Du kan känna att du blivit en bättre människa, då du fått syndernas förlåtelse, även om du inte förstår hur du syndat.
Tills du står där : vad hände - här har ju nåt fint helt gått sönder -- och jag bär på skuld och en börda jag inte kan lägga av -
Du har kanske fått ros för du gett bort arvet du gnetat ihop till barnen - "skänk pengarna till en som kommer förbi - alla behöver- bli en god människa -" Vad gjorde jag?

PSYKOPATEN ÄR EN FÖRSTÖRELSEMASKIN.
När den jobbat klart, presenterar den ruinerna och ber dig tacka för dem. Du har ju blivit en bättre människa, den psykopaten skapade.
Börjar du ana att nåt fult hänt, är det bara att beklaga - säger psykopaten. Och får sitt sista lilla roliga:
Där sitter den bombade idioten som jag lurade. Haha. Nu ser den att tåget gått. Kommer aldrig sluta grämas. Och lössen jag bar med i väskan och släppte fria i Den Goda Människans hem, blir den inte av med. Haha. Så förnedrad. Kul att pina nån så här på slutklämmen. Nu sticker jag, hittar nytt forum. Det gamla var förbrukat. Man blir ju uttråkad när folk bara glor dumt och inte krigar emot. Uthärdar inte dessa mähä.

FÖRAKTET - är enda äkta känslan en psykopat har för sin omgivning. Med förakt får den ingen kärlek. Kärlek är den "makt" vi normala binder ihop oss med.
Psykopaten använder istället manipulering - hjärntvätt, mest effektiva metoden att få hel kontroll och makt över en annan.
Syftet är en tryggad tillvaro för psykopaten, mer eller mindre öppet parasiterande. - Och lite kul - ett kreativt nöje -.

I inledningsfasen vill psykopaten alltid presentera ett lockande projekt, t x personlig befrielse, hans kärlek, ett rikare inre, ett jag du skulle trivas bättre med än det du har. Han/hon kan även lova bättre ekonomi, bättre samhälle, bättre villkor för alla som följer i hans spår.
Jag skall förändra dig, säger han. -Till det bättre. Du kan bli som jag - få av min glans - min utstrålning -- vill du ha min frisyr? Se så kraftfull jag blir i den - du kan få komma att likna mig - bli dynamisk!

Hitler lovade tyska folket detta. De tog med jubel emot. Och lovades än större lycka, än större inre känsla av att göra rätt, genom att gå ut i angreppskrig för vidgat territorium. Och större makt åt härskaren.
Kommunismen lovade folket lycka, genom att få folket att ange och utrota alla som var emot projektet.

DE ANVÄNDE HJÄRNTVÄTT. Hjärntvätt har alltid som mål att knäcka offret och göra det till lydig slav, en genomkorrumperad människa som gett upp hela sin moral. Och fått den nya, en avbild av psykopatens ideal implementerad. Väldigt vanligt är att sådana psykopatoffer med vrede beskylls vara de verklige psykopaterna, medan psykopaten spelar snäll och anger sitt offer. Som således får "sitt straff" genom att piskas av någon som offret fått ge upp - kanske de egna älskade barnen.

Steg 3: ATT FÖRRÅDA SIG SJÄLV.
(Detta steg, kan lika gärna handla om att i panik för sin skuld, förråda sitt eget folk, land, eftersläkt.)

Steg 3 innehåller budskap, hans, budskap om tankar som är tvingande, som du måste lära utantill, repetera som mantra om lydnad.
Vilket budskap ?-- Efterhand vågar man inte upprepa budskapet inom sig. Det tillhör budskapsbäraren, är en hemlig kod till ett hemligt sällskap - bestående av honom. Han har tagit sig gudalik status. Han använder ord, som du sen inte vågar säga. De innehåller tvånget som du inte får lov att veta om. Våga inte opponera mot makten.
Ordet kan vara MAKT -- något du är förbjuden att veta att han utöver. - Orden kan vara vilka som - det beror på tidens mode. - Terrormode om man vill.
(Tx idag: nåt av det som kallas politiskt korrekt eller inkorrekt.)
(Under 68-rörelsen var det fult att säga arbetare, för då kunde man ha klassförakt. (Erkänna att arbetare fanns.) (Idag är det hudfärger som blivit förbjudna att säga, och orden däromkring bör inte skrivas, då de ingår i tankecensuren.) De förbjudna orden, speglar maktens fördomar. För att förnedra dig, förbjuder han dig ha hans egna fördomar. Han bombarderar dig med påståendet om att Du bär Hans fel, tills han känner att du har tagit dem på dig och han är helig och fri. - Om han har fördomar mot människor med mörkt hår o a - vill han efterhand förbjuda dig säga eller tänka ordet "mörk". - Det kallas projicering och ingår i psykopatens inre självförsvar. För vilket han väljer att tyrannisera andra.

FÖR ATT UPPNÅ OINSKRÄNKTA MAKTEN, bygger han upp din isolering. Du får inte röra dig fritt inom dig själv. Han börjar reglera ditt umgänge - och får dig att själv genomföra isoleringsprocessen.
Denna lockas du till, för vilan från skulden en dag, genom psykopatens lust att mysa.
"Snacka skit om dina vänner!" JA! Vad skönt - nu är jag oskyldig en dag - eller timme -- haha - en annan är lika skyldig som jag -- som han frossar i mina pricksäkra berättelser!
Sen talar psykopaten om ditt svek för dem, på ett sätt så de börjar gå sönder. De ser i förfäran på dig - som gjort detta mot dem - de stirrar i panik på mannen som kör ångvält över deras ömma tår. Du måste jaga bort alla annars förstör han de du älskar.
"Försvinn!" säger du. I deras ögon lyser en förtvivlad fråga: skall inte du försvara oss? - Du pekar med hela handen, stumt, tills de lämnat. (Jag behöver överleva själv. Jag tål inte flera angrepp. Behåller jag er, sliter han sönder mig tills jag gett bort er åt vargarna. Jag tål inte se tortyr. Lämna. Jag har inte kraften att försvara ens mig själv.)
Jag borde inte snackat skit. Jag lät mig förföras. Usel moral. Har förrått mig själv och min medmänsklighet. Detta gör ont resten av livet. - Lagom straff för förrädaren.

Du är nu korrumperad, din skuldbörda har ytterligare höjts, du är ensam med din torterare och väljer enklaste vägen: att ge efter. Du vet han vill omskapa dig till en  ny person. Vilken har han inte avslöjat men han har i fördolda ordalag förespeglat en förbättring av ditt jag, så smärtprocessen kan upphöra.

Vid denna punkt, tänkte en om sin hjärntvättare: Han hatar borgare och maoister. Men det han gör med mig, är just Maos Lilla Röda: plockar mig på hjärngods, idkar sen kritik och självkritik, i syftet att kunna föda, något män annars inte förmår.

Steg 4: BRYTPUNKTEN.
Du orkar egentligen inte mer. Du är rädd för dina egna tankar. De har fått skräckreflex. - Är min tanke olaglig? Är den emot hans vilja? Har jag lärt budskapet rätt?
Vid denna  denna punkt av rädsla, kan vad som helst utlösa ett sammanbrott. Du är i egna ögon värdelös. Du har förrått allt du trott på, allt du vet är rätt. Du är korrumperad, rättslös, hatad av dina närmsta, hjälplös och utmattad. Attackerna på dig är som glödande el-chockar oavbrutet. Det finns ingen vila. Du kan aldrig ana från vilket håll angreppet kommer. Omöjligt att bygga självförsvar. Han ligger hästlängden före, du ilar efter för att försvara det han slagit sönder, men då är han på nästa ställe och krossar ditt hjärta där.
Mister du en nära anhörig nu? En du skulle besökt? Och din Hjärntvättare har tagit dina resepengar och din närstående dör två dagar innan  du fått ihop nytt till resan? T X.
Då utlöses sammanbrottet. Brytpunkten. Ditt jag har mist alla väggar, alla försvarsmekanismer. Allt är förbrukat. Din torterares aldrig sinande överfall har knäckt ditt jag.
Då skriker du, så väggarna rämnar. Du går omkull på golvet i konvulsiviska ryckningar. Du vrålar mot taket, vrålar mot himmelen. Ingen tröst finns. Du är helt och hållet ensam. Ingen i världen vill trösta en som du. Du har skänkt bort hela din heder och jagat i väg alla du älskade. Du vrålar dygnslångt, skriker mot döden.
Du är i upplösningsfasen. Du är skyldig. En älskad person är borta. Kan aldrig mer ta din hand och säga "kära dotter". Du var inte där då han dog. Du förnekade honom. Du skulle ha varit där vid hans dödsbädd, med varma ögon. Nu går jag under. Skriker det torterade jaget ut. För alltid.

Steg 5: DEN MILDRANDE TRÖSTEN. (Leniancy)
Och din hjärntvättare kommer hem. Har förbrukat alla pengar. Du ser i spegeln - dina ögon är tomma. Som porslin. Döda i blicken. En zombie. En annan person. Tyst som döden. Ingen personlig sorg får plats i et psykopathem. Så du håller klaffen. Orkar inte en fist-fucking rakt in i denna grymma saknad och smärta.
Han  säger: "Fy fan, vilka svin på socialen, som inte gav dig till biljetten så du kunde rest iväg och hälsat på din far innan han dog."
Det är som om han rycker upp dig ur brunnen. En lenande hand ger dig medvetandet tillbaka. Det känns som om ni plötsligt hör samman. "Skriv hatbrev till kvisslan på socialen. Dra till med en rallarsväng."
Hon är räddad tillbaka till livet. Han har hittat en riktning för hennes överlevnad: Hata alla utom din torterare.
(Om du suttit i tortyrstolen på 3-gradens förhör, hade han gett dig fem minuter, en röka, en kopp kaffe och du hade känt oändlig tacksamhet och tagit honom till din vän för livet. Så funkar trösten i den yttersta minuten, precis som i stunden ovan.)
Mannen som tagit dina pengar, ser att du fått sammanbrott. Så vill han inte ha dig. Ett vrak är till ingen nytta. Ett dött offer är värdelöst för den som gillar sprida smärta. Han använder sina antenner och sin begåvning: Är på ditt parti, så han får behålla sitt offer vid levande livet. Han visar dig den fiende du kan koncentrera dig på : Kvisslan på socialen som förnedrade dig då du tiggde om en resepeng.
Ni är ett par. Du och din torterare håller samman.
Han lär dig hur du skall hata alla i din omgivning, uppmuntrar dina aggressioner, så du känner dig som en igelkott, med taggarna ute. Ditt hat till andra, har blivit ett inre försvar. Du överlever ditt hat till din torterare, genom att rikta det utåt, så som han vill. Vilket isolerar dig helt från omvärlden.

Han upprättar dig genom att ge dig rätten till vrede - mot alla andra - och spelar samtidigt ut dig, så du blir fotsoldat i hans liv, som är att kriga. -- Och ditt jag överlever tortyren av att gå under. Du förintades inte av dödens outsägliga smärta. Du tackar honom. Han är din sammansvurne, står på ditt parti. Som Lifton säger: I en stund av sånt mörker, är själva trösten av att bli par med sin torterare orsak till djupaste tacksamhet. En annan form av att Skada sen Rädda, fast extrem. Du överlevde. Livet vill bara detta: Överleva till varje pris. Tacka din torterare, din räddningsman. (Som stjälpte dig överbord, nära att drunkna.)
Och plötsligt känner du livsglädje, som en eld av överstadighet, eufori. Du skall i begravning. Du överlevde. Vilka skratt, vilka skämt vid det kaffebordet. Helt okristligt.

Steg 6: INRE TVÅNGET ATT BEKÄNNA.
Efter räddningens njutning, bryter orkanen loss.
"Bekänna! Du älskade den mannen! Annars hade du inte åkt i begravning. Fy fan, svinaktigt. Du är morbid. Fick du kyssa liket? Nazist under kriget, va? Hur många drog han ut naglarna på? Och mor din? Vad fick hon för att fläka upp sig för Gestapo? Bekänna! Bekänna!"
Det var inte sån --
"Så - hur var det? Jag lyssnar. Du Heliga Jungfrun! Florence Nightingale! Du som kommer med soppa till en bakfull och spelar Felfri!" Pang.
Jag måste bekänna. Jag ser ju vilka fel han har. Det blir ingen balans när jag inte bekänner mina. "Jag känner mig bättre när jag är snäll."
"Ditt svin. Helgonet."
"Jag gillar göra goda gärningar." Och hon kryper för honom, borde kyssa hans hand.
"Din hycklare. Din masochist. Det är såna som du som utlöser atomkriget."
 Ja -- jag vet. All godheten är lögn. Det enda jag längtar efter, är ju att du skall lämna. Jag älskar dig inte. Kan inte älska. Är iskall som Prinsessan på Glasberget.
"Jag kan inte älska ens mina föräldrar."
"Tack att du bekände. Du kan få ångra nu."
"Jag vill så gärna att du klappar mig över håret."
"Vill du?" Och han stryker med en ömhet som aldrig tidigare funnits.
Hon överlevde. Och hennes barn har klarat sig. Låt mig visa dem iskyla, så han inte fattar hur högt jag älskar dem. Låt mig förråda dem, så de överlever. Låt mig bekänna det jag kan uthärda, så han inte dödar mina barn.
Och låt mig känna denna lilla vila av ömhet - bara en gång om året. - Det säger hon. Då är djupaste bekännelsen där : en öppen kanal rakt ner i människans svåraste smärtlokal.

Steg 7: KANALISERINGEN AV SKULD.
"Du, sluta drägla efter "mild hand som stryker ditt hår" - jag ska jobba. Blir rent sinnessjuk av dina tiggande koögon."
Och hon begriper vad hon gjort.
Han vrålar, krossar möbler.
"Tror du jag är en knull-robot? VA? Du är som en unken filt av tiggande ögon. Vad kräver du? Ska jag ta livet av mig?"
Psykopater kan inte älska. Kan ej känna kärlek. De äcklas av kärleken, ser den som humbug.
Och kanaliserar hela sitt hat mot just kärleken och pinar den tills offret skriker.
Kärleken är den skyldige parten. Livet, värmen, i en normal, äkta människa är dennas största skuld. "Du har stulit mitt inre!" vrålar han.
Och menar det. Allt gott han ser kring sig, anser han är stulit ut ur honom. Med våld skall han tvinga offret ner i smutsen, så det fryser inuti. Sen skall han plocka ut värmen, "det lilla ljuset" "dioden" sätta in den vid transplantation i sig själv och bli den levande människan. Och lämna det tömda vraket bakom sig - en zombie.
En form för Dracula-förvandling. Och hon skal bli "den tomma kulissen" som han en gång sagt han känner sig som.
När detta börjat, är undergången nära.
Angreppen ökar. Var enda dold vrå av henne, är under beskjutning. Han krossar stenkistan hon gömt sin ömhet i, och hon är ett enda vrål av smärta. Hon lämnar huset, gömmer sig ute, tårarna rinner. Hon är svart inuti. Livet är på väg bort.
Ingenting är helt inom henne. Hon darrar, kan inte tänka, inte arbeta, vågar inte försvara sina barn, sig själv. Stoppar hon hans dödsmarsch nu, krossas de alla - han far fram som en ångvält. Hon måste hitta en strategi - för överlevnad.

"Ge mig arbetsro." Låt mig skapa detta onda rakt ut ur  mig. Låt mig leta - jag var ju en gång nån - vem -?
"Arbetsro?Vi lånar på huset och reser upp pengarna! Jag storknar av att sitta här inne."
Han är som en sjukdom, runt henne, runt henne, som ett bi. Hugger från vänster, från höger, uppifrån, skriker rakt in i hennes näsa. Drar henne i håret, lyfter handen hon håller arbetet i.
"Du lilla Jungfrun med mödomsbältet på, när skall du bli människa? När skall du lära den medkänsla andra får av att kräla i smutsen? Där på botten, finns samhörighet. Där finns de levande, varma, rika människorna. I soptunnorna finns de.
Bland tiggarna och slöddret. När skall du bli en riktig människa? När skall du bjuda hem en torterad flykting? - Iiihhhh - inte jag - inte fina lilla jag - han har ju löss i väskan -- du - hur grym kan du vara? När står du med skjutjärnet utanför Migrationsdomstolen och prickar lössen han har i väskan? NÄR? Du intoleranta nazih--a!""
Offret har mist greppet, ligger som splitter i tusen kras.
Nu skriker han: "Du stjäl  mina tankar! Du har tömt mig på tankegods, gjort mig inkapabel - jag får inget gjort, för du har stulit nyckeln till min hjärna! Du dammsuger skallen på alla hederliga människor. Och stjäl deras idéer och kallar dem dina!"
 

Han anklagar henne nu för det han gjort. Hon ser sina arbeten, ser att de har fått touch av samvaron, har fått hans hårda sätt att genomskåda. Hon har fått nycklar till hans världsbild och använder dem. 
 
Hans livssyn är att de uppe förtrycker de nere och alla uppe är lögnare, hycklare. Alla som tror på något gott, är hycklare. Själ finns inte, det är en lyx rika lipsillar kostar på sig. Medelklassen är värst. För den kläms mellan överklassen som de suktar efter att få tillhöra och de arbetande massorna som är skaparna av kulturen. Han kallar klassen "kryptofascister". (Din jävla nazze - har hon tänkt.)
 
Detta är ett -68-vänstersätt att klassindela enligt  skalan: kapital är ont, mord på kapitalister är gott. (Detta synsätt är nu förlegat, då ideologin är på väg bort.) (Nu delas gott-ont in efter skalan för- eller emot invandring från 3 världen.)Som man ser: standardisering. 68-varianten gav upphov till mycket ondskefull förföljelse och övergrepp på tanken = Hjärntvätt. Alla standardiseringar av rigid karaktär som de ovan, missbruks för skuldbeläggning och övergrepp, som indoktrinering och hjärntvätt och makt över tanken.

Steg 8: OMSKOLNING. ORGANISERAD SKÄNDNING.
"Du som kommit från toppen, skall ner. Sen kan jag älska dig. Ner från din medelklasspaviljong med drinkar och balkänningar."
Psykopaten är ingen nyskapare. Han/hon återbrukar andras metoder, väljer skuldbeläggning enligt rådande ideologiska modet. Målet är det samma: att förnedra offret tills det krälar i gyttjan. Nu håller han fram ett halmstrå, ett hon länge fått hint om: genom att ändra sin yttre sociala tillhörighet - alltså upphäva den hon föddes till, kan hon bli älskad, samt få fred från skuldorkanerna.
Han har sen början anklagat henne för att vara vit, kvinna, hetero, från bildad medelklass, begåvad, och tillhöra en nation.
Allt detta får hon chansen att avsäga sig, och bli fri genom att lämna sitt förflutna. Hon lockas att flytta från sitt hemland, till ett nytt språk. Hon skall få en ny, bättre identitet, ett jag som lyser av skönhet - ett smycke.
"Du skall få kärlek," säger han. "Människan är slav under sitt kärleksbehov. Utan kärlek dör hon. Blir sjuk. Går in i väggen. Får depressioner, tar sitt liv."

Han kallar Förvandlingen att "lägga bort sin medelklassnatur".
Han missuppfattar nämligen.
Han har levd på medelklasskvinnors kärlek ett helt liv.
Och kan som psykopat inte förstå att värme finns i alla klasser.
Han vet inte vad inre värme är. Han tror det är ett lustspel medelklassen pyntar sig med. "Själ" som han kallar det.
"Du skall bli en fri kvinna, när du brutit bojorna från din unkna födelse."
Bli fri - handlar om att ge från sig allt och alla - varenda som kunde räddat offret i sista ögonblicken. Nu står offer och förövare i en ful stad i bitande kyla.
"Bli fri," säger hjärntvättaren. "Gå till den mannen som står där under gatlyktan och säg du älskar honom, för han är ful, lidande, en alla sparkar på. Krama om honom, kyss hans bruna tänder, vis att du är honom underlägsen. Ta honom hem. Låt honom lusa ner dig. Kryp för honom. Förnedra dig. Då har du betalat din skuld till mig, som föddes i dy. Du blir en fri kvinna."
Mannen under lyktan kliar sig i håret, mellan benen, i ögonbrynen, knäcker löss.
Hon står stel och skräckslagen.
Hon ser vägen han pekat ut. Ner på botten. Ner längre, djupare, smutsigare än hennes man nån sin varit.
Det är en självmordsfärd ner i pölen. Hennes nya liv som helgjuten kvinna, med ny identitet -den smutsige, är hans Portrait of Dorian Gray - den förkvaklade, perversa, fula ondskan - planterat in i henne. Vilket gör psykopaten vacker, levande, kärleksfull. För nu är han henne och börjar gilla färgerna som hon klär sig i, börjar träna på hennes leende och trippa som henne - bara för att göra sig till. Så hon skäms över sig själv.
Där står hon.
Låt henne gå till botten.

När den färden pågår, är han nöjd. Hon lever i vit ångest. Rasar i vikt. Kan inte äta, inte sova.
Så är det, när den Nya Människan fötts ur Psykopatens Hjärntvättmaskin. Hon står i begrepp att gå under. Han är ointresserad.

PROGRESS OCH HARMONI.
Tvätten är över, byket förvandlat. Han kramar om henne. "Vi har det bra samman. Kom, låt oss ta en biff på restaurangen! Om du inte vill ha, äter jag din portion också. Nu är det vi två, för all evighet. Jag har längtat så efter att vara snäll mot dig."

SLUTBEKÄNNELSEN OCH DEN NYFÖDDA.
I denna sista fas, söker offret tröst och får den. Han lyssnar halvvägs till hennes sista, djupaste hemligheter. Hon har ingen annan än honom. De har delat ett liv, är här i det främmande, lite bohemer i slummen. Bär tillsammans in nån soffa från en container, går på stan, han leker med en lock av hennes hår. De är lite nyförälskade. Han upphöjer henne genom chevalereskt beteende, till exempel då hon skall ha  nya skor på hans rekommendation. Han gör sig till för expediterna, upptäcker att pengar saknas - "Men skor skall du ha, min drottning. Nu går jag på mina ben en halv mil för att hämta pengar."
"Vilken man," suckar expediterna och är blanka av lycka i skinande ögon, så vacker och ståtlig han är och sånt älskande hjärta.

HÄR SLUTAR LIFTON SIN VÄGLEDNING GENOM PSYKOPATÄKTENSKAPET - DET HJÄRNTVÄTTANDE.
Sju år är rätt vanligt för samliv med en psykopat. Efter denna tid, är offren utmattade, har nedsatt funktionsförmåga, har ingen verklig känsla för vilka de är. Psykopaten brukar också känna att han går på tomgång. När det rosenröda harmoniska inträffat, blir livet kärleksfullt, något som han ser som låtsas. Man far kring lite med spratt, men det är inte längre krig. Så han börjar jaga nästa.

OFFRET SOM FÅTT NYTT JAG:
Jag har överlevd den mardrömmen till man, tänker hon. Jag är världens minsta Tarzan. Undrar hur jag skall tricksa bort honom, så jag kan lämna.
I många fall, blir offret hängande vid förövaren som en tiggare han sparkar hit och dit, medan han kontrollerar offrets hjärna så den inte kan användas till något. Så offret inte sticker upp och blir något större än han.
 
LILLA SJÖJUNGFRUN, en bild ur en serie om Mind Control.

Oavsett hur offret gör, vill hjärntvätten vara svår att skölja bort. Hjärnan har programmerats om. Det har tagit lång tid. Att ändra ett tankemönster, väcker stort motstånd, man är fäst vid den tankevärld man vant sig vid. När alla tankebanor dessutom är höljda i syndrom av skräck och skam, är det svårt för offret att börja städa i byket, för att få fram de verkliga trådarna i väven. Hjärntvättaren använder ju förvanskningsmetoder, så varje ny tanke man får, egentligen är höljd i dunkel. Och de grova angreppen på människans innersta livsnerv, är så smärtsamma, så man har svårt att våga sig ner på djupet.

När det vackraste människan har, smutsas till - då är det inte enkelt att ta upp det igen. Man kan behöva goda upplevelser, känna sig trygg i kärlek, innan man klarar putsa bort skammen från livets juvel: kärleksförmågan.

Jag har beställt en bok från Amazon, Brainwashing, av neuroscientist o physiologist Kathleen Taylor. Hon har studerat den fysiska påverkan hjärnan utsätts för vid hjärntvätt. Den boken är jag spänd på. Min höstlektyr, blir neuroner, synapser, nervsignalernas stigar - pathways - i hjärnan. Vid hjärntvätt, har hon upptäckt att stigarna blir rigida -- signalerna hittar inte nya vägar på sätt som annars är naturligt.

Så då blir hjärntvätt en fysisk förändring.
http://en.wikipedia.org/wiki/Brainwashing:_The_Science_of_Thought_Control

HAR HAN (HON) EN HELT SÄRDELES LOGIK: "Jag får straffreduktion om jag dödar er i fyllan."
Läs det en gång till.
Jag får straffreduktion om jag dödar er i fyllan.
Läs flera gånger.
Detta är sanningen om psykopaten "som ångrar sin gärning." Straffreduktion räckte ju inte till att bli friad --
När han lipar i rätten, är det enbart krokodiler. Tårar gör lagen mjuk. Och numera är han gynnad. Vår tid är Psykopaternas Blomstringstid.
Brottslingen måste ju haft "taskig barndom". Än mer straffreduktion. Egentligen borde offren ersätta honom då de funnits i närheten och därför gjort honom så förtvivlad att han "miste kontrollen över sin inre desperation."
Ja - sånt här grötsnack lullar man in psykopaterna i. "Släpp fångarna loss det är vår."
Alla som känt psykopater - eller känner dem, har orsak att se framemot vintern.

"Men han måste ju älska mig?" frågade en förtvivlad här om dan. Hon verkade helt förvildad. Som frågade hon: "Är det inte kärlek - när han äter upp mitt liv - och jag lever i rädsla? Är det så att jag inbillar mig att den som vill äga mig vill det av kärlek?"
En psykopat kan inte älska. Den delen av hjärnan är av cement. Att sakna empati, nåt alla vet är psykopatdiagnos, innebär att alla varma känslor Inte Finns.
Brist På Empati är en massbeskrivning på AVSAKNAD AV ALL VÄRME.
Kärlek är värme, tillgivenhet, mjukt, fint, varmt. Tål mycket, kräver litet. Gläds inifrån av ömhet, i det fördolda, med ett leende när man skådar den man tycker om. - Mycket mer än en glimt behövs inte för den där lilla kicken som får dagen att ticka.
En enstaka tröst i veckan räcker, om det handlar om inre värme.
Hur enahanda vardag som helst, hur trista små ömhetsbetyg - de räcker på nåt sätt. Man lever på lite vardaglig grå trygghet, kallad värme.

FLERA TON "TILLGIVENHET" BEHÖVS FÖR ATT UTHÄRDA PSYKOPATENS ISKYLA. Och ju mer man ger, ju mer blir "kärleken" borta.
"Jag vill egentligen inte slå dig - " säger han och tycker det är kärleksfullt. Det är så fullt av älskog till hans kvinna, så hon sällan fått så stort fång rosor  -- detta att han egentligen inte vill slå ihjäl eller döda henne.

"Tack för att du inte vill döda mig," säger hon. Då har hon kommit långt på sin väg som offer. Minsta lilla tillgivenhet - som till exempel att han faktiskt inte önskar livet av henne, känns som djup värme och kärlek.
Det är lite tortyrkammare över denna kärleksform.
Men hon vårdar den ömt.
Han säger: "Om jag dödar dig, blir jag mördare. Då kommer jag i fängelse. Jag tål inte vara inspärrad. Du måste älska mig så högt så du ser till att jag inte dödar dig."
Och hon strålar av lycka -- hon är älskad -- han vill döda henne, men han litar helt på hennes kärlek -- att hon är så varm, så god, så omtänksam, så hon räddar sin man från att bli mördare.
HÄR RÄDDAR HON VID ETT MIRAKEL SINA ÖGON, SOM HAN TÄNKT STICKA ut med den sönderslagna flaskan.
Minuten innan räddade hon honom från att kväva henne - han vräkte ner henne på henne på soffan, - efter håret - la en kudde ovanpå hennes ansikte, täppte till mun och näsa så hon inte fick luft. Vid avsvimningsögonblicket hittade hennes naglar hans arm och klöste. Då blev han arg, och glömde trycka till -- På så sätt fick hon luft och räddade livet. "Du kunde ha gjort mig till mördare!" sa han - helt paff. "Du kunde ha fått mig inspärrad på livstid."

SÅ SER DEN GEDIGNA PSYKOPAT-LOGIKEN UT, NÄR DEN ÄR VÅLDSAM.

"Har du en drink - jag behöver en utlösare. Fy fan - jag kunde blivit inspärrad. Ge mig pengarna. Jag vill inte vara här. Du gör mig ju till mördare - med dina digra jävla koögon. Vad fan tänker du med. Du är galen. Du gillar stryk. Du har förvandlat en hederlig arbetargrabb till våldsman. Fy fan vilket svin du är."
Med detta har han rätten till hennes lön och hela hushållskassan, tar rubbet, på med skorna. "Fy fan, här kan man inte vara. Du förvandlar mig för helvete till en våldsman. Du är sjuk i huvudet."

PSYKOPATLOGIK.

Kvinnan då? Hon är helt karusell i skallen. Alla begrepp är upp-ner-vända.
Hon inser sin skuld. Hennes ögon är trogna, fulla av tillit.
HANS ORD EKAR I HENNE. Snurrebassen - hjärntvättmaskinen - kör centrifugeringsprogram.
Alla begrepp är rätt när de är fel, och vissa är faktiskt rätta, men dragna in i psykopatens upp-ner-vända-världen-sammanhang  blir alla en självlysande cirkus av motsägelser och gränsen mellan rätt och fel som en labyrint där alla stigar ändras oavbrutet.

OAVSETT RÄTT ELLER FEL: OFFRET FÅR SKULDEN.
"Du är snäll. Du tror gott om alla. Du borde dränkas, så inte hela världen blir som du. De naiva dumsnälla är världens farligaste, de släpper det onda fram. Fy fan - vad du är ödeläggande! Jag är skitskraj för dig. Du kan ju döda hela världen. Fy fan - om du får en atombomb i handen -. "
Karusellen går på högvarv. Hon behöver kräkas, för hon fick en lusing på hakan, just på dödspunkten som inte ger blåmärken, men som kan bryta skallbenet, så det går rakt in i hjärnan och man dör på minuten. -Är detta hjärnskakning, tänker hon och blir svart i huvudet. Vad är det jag gör för fel? Är jag så bombat dum som en ko, så jag inte förstår att livet kräver mer av en än att bara vara snäll, göra så gott man kan, tro på det goda? Måste jag lära mig tro på ondskan? Är det lösningen? Blir jag en bättre människa då?

DEN SOM VARIT I DETTA DILEMMA OCH KOMMIT UR, kan intyga: På en punkt har psykopaten rätt: De naiva, godtrogna, de barmhärtiga samariterna är livsfarliga. De släpper faktiskt Det Onda fram. De bär upp det onda. Ser inte dess förklädnad, precis som psykopatoffret ovan.
Här har ni mig.
Nu har jag gjort en god gärning.
Behöver vila ut. Hela givmildheten var ju egentligen till ingen nytta. En slant här - en där - gör ingen förändring.
Jag kryper till sängs. Kom med vatten. Denna bakfyllan tar en vecka. Nu stannar jag här. Ni bjöd ju in mig. Och här blir jag kvar."

HUSBONDE. LANDSFADER. ELLER DIKTATOR, tänkte jag. Såg att ungarna tänkte det samma. Vi vågade inget säga.
Allt var förbrukat.
Det var bara smärtan kvar.
Och jag såg hans blick fara - läsa våra förstenade ansikten.
Han njöt.
Jag tänkte: Så njuter sadisten.
Så skrapar sadisten ner i värkande sår. Så de aldrig skall läka.
Det handlar ju om att få nåt att hända i hans liv.
Allt liv kommer utifrån.

DETTA ÄR EN SANN BERÄTTELSE OM EN PSYKOPAT OCH HANS OFFER.

Såren läker aldrig.
Jag visste han hade diagnos. Ond som fan. Kan inte få igång glädjen inuti. Kan enbart uppleva andras känslor. Måste pina, så folk skriker. För annat tror han inte på.
Han är ju hjärtlös.
Så när han ger med hjärtat, är det ditt han ger. Och när du står där med det skurit ur bröstet, känner du:
Så ont detta gör.
Då har det äntligen hänt nåt i psykopatens liv.

Och barnen du har betalar. Och barnbarnen. Och du. Och de som kommer därefter.
HAN ÄR GENERALEN SOM BYGGER - LUFTSLOTT -- DRÖMMAR. Och sen visar han priset. Den stora förstörelsen.
VÄLKOMNA TILL HARMAGEDDON.
Merparten av psykopaterna har inte diagnos.
De går ju inte till psykiatrin och säger: Berätta för mig vilken ond typ jag är, så jag kan varna min omgivning. - Det vore ju meningslöst.
Vilka nöjen skulle jag ha, hur skulle jag få makt om folk visste jag var psykopat?
De skulle ju springa för livet.
Enda vettiga reaktion, så att säga.
Nej, ge mig de oskuldsfulla. Man ska ju ha lite roligt på jorden.
 
 

 

HÄR KOMMER TROLLKONSTNÄREN.JAG. (Psykopaten). Med ett fat fullt av frukter som du skall äta i dig. Så du blir som jag.
Men först skall jag tömma dig på hjärngodset du har nu, så jag kan ta det och bli som du.
Det är jag som är Döden. Nu skall jag bli Livet och du skall bli mig. För du har tagit något från mig. Du går runt och ser glad ut. -- Jag har försökt få till ditt flin framför spegeln. Du får rynkor vid ögonen - såhär -- och psykopaten försöker göra sitt leende varmt och glatt inifrån.

Det kan han inte. Den yttre synbara värmen i en människa kommer ur själen. -- En sån har inte psykopaten. Han har en klump stelnad cement, där andra har inre skönhet.

Så den inre skönheten vill han ha. Han försöker med alla medel att ta den ur andra, för att operera in den i sig själv.

Detta är ett av många sjuka begär i psykopaten.
Han vill också känna livsglädje.
Hur gör folk? Där ger en dam en slant till en tiggare också ser hon lite gladare ut efteråt. Va f-- är fel i skallen på vanligt folk? Hon borde ju sparkat den jäveln och skrikit - du - du har två femmor i bägaren redan! Ge MIG dem! Det är JAG som har rätten att bli glad! Varför i h-- går folk runt och gör sig glada och varann glada?

Hur i h- kan man slå den där fåniga glädjen ur fejsen på alla lyckliga dårar?
Ser de inte att livet är krig?
Inte tårtkalas?

LIVSGLÄDJE ÄR DEN MEST EFTERTRAKTADE SKATT MAN KAN HA. Psykopaten är svart inuti av avundsjuka. Han vill ha detta lustiga. Operera det ut ur skallen på folk. Ta det. Operera det in i sig själv.
Eller få den där glädjen bort från jordens yta.

Detta är den mest fruktansvärda delen av livet med en psykopat. Antigen vill han döda din glädje, eller stjäla den in i sig själv. Föda dig, så du blir som han och återföda sig själv så han blir som du.
För detta börjar han tvätta i din hjärna, för att få kontroll.
Få bort ditt jag, som han inte förstår.
Ge dig sitt eget, så han kan förstå dig och bli som du. GLAD.

Som min topp-psykopat en gång sa: Jag skulle vilja försöka lobotomera dig - och göra en hjärntransplantation. Och se om jag kan få upp det där flinet som är så typiskt för dig.
DET "FLINET" HAR MAN I SITT HJÄRTA.
Flinet - Livsglädjen - handlar om att ha inre värme. Förmågan att frigöra den kicken inom oss. Kalla det gärna en endorfinmotor vi går på. -- Denna förmåga saknar psykopaten. Och vad jag erfarit, är detta just diagnosens kärna.

Vi normala har en liten värmepanna inom oss. Vi gör en enkel liten god gärning nån liten stund, sen suger vi på den karamellen och går med lätta steg, glada i hågen, har gjort oss själva lyckliga genom kanske något så enkelt som att klappa grannens katt när hon ser på, för då blir den gamla lycklig. Och jag som avskyr katter blir också lycklig, för så är det: Gör man en annan glad, blir man glad.

JAG GJORDE DETTA EN GÅNG. När psykopaten såg på. Han härmade "klapp-klapp". "Jag blev inte glad. Vad är det med dig? Hur kan du lura dig själv att bli lycklig på det där sättet? "Klapp-klapp" - ingen blir väl lycklig av sånt? Är du helt idiot? Du är en hycklare. Torka bort flinet. Du - ni - ni driver alla med skådespel. Lurendrejeri. Du är falsk så det stinker om dig! "
Oj - tänker man då. Är jag falsk? Är jag en så dålig människa? - SPELADE JAG? Ja - det gjorde jag - jag tycker ju inte om katter. Är jag en ihålig själlös pappfigur som spelar älva på ängen i en förfalskad drömvärld?
(Ser ni? Hans replik tog. Fick henne att ifrågasätta sig själv, sitt jag, hela plattformen hon levt på i alla sina år. Den som har kallats: Så roligt att möta dig, du som man blir så glad av.)
- Jag är bottenfalsk. Jag stinker. Jag måste ändra mig. Jag måste lära av honom, så jag slutar leva som en bedragare.

Detta är en viktig del i programmet: Tvätta Hjärnan på offret, så det mister sin inre trygghet och ser sig själv som en narr, en hycklare, en spridare av falskhet och ondska. En lögnare och värdelös.
Pågår detta länge och dagligen vill man till slut helt ifrågasätta alla sina värderingar .
Tills sist har man mist kollen på sitt jag.
Och sen kan det ta år att leta upp det igen.
Det heter Hjärntvätt. Liftons Brainwashing Process.
http://changingminds.org/techniques/conversion/lifton_brainwashing.htm
Här en länk till systemet, från organisationen Changing Minds. -- Just så ohyggligt som det låter. Just detta är det psykopaten gör med dig.
Hela proceduren är totalt meningslös.
Psykopaten blir inte gladare.
Det enda han uppnår, är att förstöra.
Det är ett av de tydligaste tecken på psykopati: Stora mål, hög energi, resultatet : total förstörelse.
Det finns massor med klara exempel - tx Hitlers ståtliga samhällsbygge, som slutade med ett land i ruiner.

FÖR ATT FÅ KONTROLL ÖVER MÄNNISKAN, använder psykopaten Hjärntvätt, för att ändra ditt inre gods.
I början kanske du märker det. Men efterhand tappar du greppet om vad som pågår. Det är oerhört smärtsamt. Det är att stötas ut ur sitt Jag, ut ur Livets Glädje - ut ur Edens Lustgård.

Psykopatens avsikt är att skaffa sig upphetsning, känsla av att skapa - skapa om dig - i hans bild. För nöjet. För sensationen. Han förmår nämligen inte ha roligt på normalmänskligt sätt.
Inne i honom är det tråkigt, grått och trist. Ingen inre glädje. Ingen förmåga att tända en inre värme. Inga rosa moln att sväva på. Ingen lycka som skiner. Bara kyla och vrede och begär att få äga det andra har.

I HJÄRNAN, I FRÄMRE PANNLOBEN, finns centret för själ och själens enorma gåva att skapa inre rikedom.
LÄNGST FRAMME I "DE SMÅ GRÅ" - finns dessa mysteriösa nervceller.
SÅ HÄR SER EN HELT VANLIG NERVCELL UT. Vi har miljarder av dem. Alla står i kontakt med varandra och med det omfattande systemet av signalsubstanser. Alla cellerna har receptorer för signalsubstanser, som är kemiska ämnen.

HÄR MÖTS NERVENS ELEKTRISKA SIGNAL, med substansens kemiska signal. Detta pågår hela livet många miljarder gånger om dagen. Häftigt, va?
I ett sånt möte med rätt signal i själens kammare i främre pannloben, frigör vi livsglädje, inre värme. Endorfinkickar, dopamin, en massa ämnen mer. Ingen vet säkert hur det går till. Men mätningar har gjorts i de elektriska strömmarna i normala hjärnor och jämfört med psykopathjärnan.

OCH NÄR DET SKULLE GÅTT EN IMPULS IN I SJÄLEN - så man kunde bli glad inifrån, för egen motor - värmt sig på sin lilla privata värmepanna av medkänsla med andra -- Då är det tvärstopp i psykopatens hjärna.
Signalerna går inte i den rätta banan. De viker av in i ingenting. Det sker ingen glädjeimpuls i psykopaten, när han gör en god gärning.
Man menar - och anser sig veta att psykopati är en hjärnskada. Kanske en felmutation. Att det är en medfödd utvecklingsstörning, är det flesta eniga om. Även om de lärda kivas. Och psykopaterna kivas än mer. För i egna ögon är de fullkomliga, då deras hjärta aldrig kan bli sårat.
De har nämligen inget.
Deras själ kan aldrig "snyfta och lipa och tycka sig storartad" - som de brukar håna. - För de har ingen.

ATT LEVA UTAN SJÄL, UTAN INRE VÄRME, är rätt mycket av en ökenvandring. Så psykopaterna jagar med ljus och lykta efter de varmaste, mest levande, mest medkännande, mest ömsinta och fulla av nåd. De vackraste själarna jagar psykopaten.
För att operera ut den ur den hjärtevarma och sätta in den i sig själv.
Detta är ett riktigt vampyr-beteende och den hjärtevarma kommer inte ur experimentet utan stora, smärtsamma sår.
Och kan sen vandra kring i livet och söka : vem var jag - var tog det vägen, det jag hade - som jag inte hade satt namn på -- hur blev det borta? Vad hände?
Psykopatoffret kan snurra kring och leta efter sin själ i åratal. Kanske hela livet. För det psykopaten gör, kallas hjärntvätt.
Han vaskar bort ditt jag, för att ta det själv och ersätta det med sitt eget. Sin isnande kyla. Sin samvetslöshet. Sin stora ondska.
"Jag skall göra dig ond, ond, ond." Och till sist tror du på det. Och sen vet man sällan hur man tvättar den tron ut ur sitt hår.
Man kan. Det är bara att hitta nyckeln.
DU HAR KVAR DITT JAG INOM DIG, oftast helt oskadat. Men du har förlorat hela ditt inre system för att se hur bra du är. Det har psykopaten tagit från dig. Bara för att jävlas.
Får du hjälp att komma i håg hur psykopaten gjorde, hjälp att putsa fram dina fina egenskaper så du kan se dem, då läks såren. Och du kan bli en fri människa igen.
 
 
 

"MIN ÄLSKADE! NU SKALL VI PÅ BAL - OCH HÄLSA PÅ MIN VÄN KRONPRINSEN!"

Va! Hans dam stannar mitt på golvet - totalt förbluffad. "Känner du de kungliga?" "Jaja-men! Yachtklubben väntar, nu på lördag!"
Hans dam är helt stum. De har känt varann en knapp vecka och nu är hon hans utkorade - hon trodde inte hon var så värdefull! Har han yacht! Hon anade inte --
"Men vad skall jag ha på mig?"
"En klänning - elegant. Du som är mitt smycke - vi sticker i väg och handlar. Nu direkt!"
"Jag måste få nån att se efter barnen! Jag ringer min väninna -- åhh -- jag måste sjunga!"
Och hon babblar i telefonen och berättar och yacht har han och nu skall de till modehuset -- nu med det samma!

OCH VILKEN KLÄNNING HON FICK! Så elegant har hon aldrig varit förut. Hon dansar på golvet framför spegeln. Han hade glömt ta med plånboken, men hon hade så det räckte på sitt konto. Hon har fått en klänning av sin älskade!
Och han har sett på henne med ögon beslöjade av kärlek och ätit hennes roastbeef och vin därtill och salladen - hon har dragit över på sitt konto, för här skall firas.
HON SITTER TIMMAR VID TELEFON, RINGER ALLA HON KÄNNER. "Kronprinsen hälsade på mig, och frågade om jag var i släkt med en vän till honom. Ja, det är jag. Och nu kommer han ihåg mitt namn.  Och nästa gång bjuder jag upp honom! Ja - det gör jag! Som jag dansade. Och dansade. Och dansade. Och jag såg yachten. Ute i hamnen. Vi skall på utflykt, men först måste båten putsas och rensas. Men det kan jag göra. Sen säljer han den nog, för han har sett en han hellre vill ha!"

Jo, hon tillbringar timmar i båten, medan han sköter sina affärer. Putsat och klart. Oj, där kommer han med köpare! Och pengarna i handen! - Turen får vi ta med nästa båt, när han köpt den.

Och nu kommer han med gåvor.
Sen upptäcker hon räkningar i postlådan. På hennes namn. Från gåvobutiken. Två saker. Hon fick väl bara en. Och sen kommer ny räkning.
"Missförstånd!" säger han. "Detta var ju helt fel! Hur kan de ha skickat räkningen till dig? Du har väl inte betalat? Detta är bedrägeri. Jag har redan betalat allt."
Jo hon har betalat. Det var ju inkasso - i hennes namn.
Och hon har fått skulder - med räntor och amorteringar.
"Jag skall ordna detta. Jag åker ner och tar en riktig omgång med dem. Jag är ju fast kund."

Och han kommer tillbaka med en bukett rosor och luktar sprit, men det är ju inte onaturligt. Och sen fick han ju med pengar för att betala in för skorna hon fått.

Och för skorna kommer ny räkning, inkasso. "Men du fick ju pengar för att betala!"
"Det var mina pengar!" säger han. "Du gav dem ju till mig."
"För du skulle betala min räkning! För gåvan du köpte till mig."
"Men du skall väl inte betala för gåvor jag köper till dig?"
"Men pengarna då?"
Han ser helt oförstående ut. "Det var mina pengar. Du gav dem till mig. Har du glömt det? Du kan inte ge en gåva och sen ta tillbaks den! Så gör aldrig jag. Jag är en hederlig människa!"

Hon ser på honom. Helt förbluffad. Logiken stämmer i och för sig. Och hon har ju tagit allt detta fina nya för givet. Och så får man egentligen inte behandla folk.
Det klappar samman bitar av bygget i skallen på henne, för nu kysser han. Och där ser hon polisen i dörren. Och nu hämtar de hennes älskade.
För att ha sålt en yacht. Den var ju hans!
De för honom till polishuset. Och han som har cellskräck - åh vad skall hon göra -- . Han förnekar varje brott. Han har aldrig gjort något brottsligt. Han är en hederlig människa. Ljuger aldrig, svär aldrig.
Och plötsligt står en rasande dam utanför.
"Du har roffat åt dig min man! Och stulit min båt! Se, ditt namn står på kontraktet! Var är pengarna?"

För yachten. Detta är inte min namnteckning, tänker damen. Hur gör jag nu? Så han inte hamnar i hissen? Jag älskar honom. Jag fattar väl att han inte stod ut med den ragatan.

SÅ KAN DET GÅ. Om damen klarar slita sig från tårarna, så inser hon ju att hon är lurad. Och det gör så ont. Hon har lurade skor på fötterna, lurad balklänning i garderoben, rosor som luktar ruttet, och ett längtande hjärta. Fast det var inte henne han ville ha. Det var barnet. Och hon har varit en inbilsk narr och nigit för kronprinsen. För allt hon vet, var han av papp. -- En skådespelare -- som jag gjort bort mig. Hur var det han sa? - Du skall väl inte betala för gåvor jag gett dig -- också gav jag honom rätt. För det är ju rätt. Hur kunde han tro att pengarna var hans? -Jo, för jag gav honom dem i handen. Vad har hänt? Vem är jag? Vem var han?

(Manipulativ personlighet kallas hans. Och Samvetslös. Och mytoman. Och lite mer. Delar av helheten som utgör psykopatdiagnosen.)

Och damen gråter. Så värdelös var hon. Och visste det hela tiden och orkade inte stoppa karusellen.
Han såg hur ensam jag var.
Och mitt söta barn.
Vi som skulle giftas.
Jag som ratats och ratats. Så lycklig jag var. Och nu vet hela släkten. Och alla mina vänner. Nu har jag förlorat min heder.
Smärta är skörden av sommarens dans på prinsbal med en magnifik psykopat. (Han har många flera sidor, men de dyker upp vid senare tillfälle.)

Det är strängt taget det mest intressanta med psykopaterna.
Själva är de ganska själlösa individ som alltid har tråkigt och av den orsak behöver plåga sin omgivning.

OFFREN DÄREMOT, är vanligen känsliga människor, med stort hjärta, och omsorg om denne person som det alltid är synd om.
Offren utnyttjas till långt över de gränser människan har. Offrets medkänsla tänjs - och tänjs - och tänjs.
Vid varje tänjning, utöver normal mänsklig förmåga, klagar psykopaten. "Du älskar mig inte. Du älskar dina barn mer än mig. Din familj mer än mig. Du älskar ditt arbete mer än mig. Du älskar din hobby mer än mig. Du har inga känslor. Du är som ett isberg - som en glaciär. Ditt hjärta är djupfryst. Och du kommer att överge mig när jag inte längre kan höja din känsla av att vara medkännande, välgörande -- och bättre människa än jag. Du behöver någon att sätta dig på, förtrycka, förnedra genom att tycka synd om."

DETTA HÖR PSYKOPATEN SOM MORGONBÖN TILL FRUKOSTKAFFET. Som kvällsbön när dagen har avslöjat alla offrets tillkortakommanden.

FÖRST ÄR DET SYND OM PSYKOPATEN FÖR ALLA HAR TRAMPAT DEN PÅ TÅRNA. Förstört dess liv, dess barndom, dess utveckling av sitt geni, och aldrig visat den medkänsla.

Sen är det synd om psykopaten, för att den får medkänsla, för medkänsla innebär att någon tror psykopaten är en underlägsen person som man repressivt tolererar där uppe ifrån i sin upphöjda helighet som diakon och välgörenhetstant.
Så man håller tillbaka sin medömkan, med magont och nerverna fladdrande kors/tvärs, för nu är man i en dubbel situation där man enbart gjort fel och alla sätt att göra rätt är också fel.

"Du ville ha mig, för jag var en landstrykare/ barnhemsunge / konkursad spekulant / just kommen ur fängelse / utslängd av frun / förnedrad alkoholist/ geni/ hyperkänslig/ - vilket innebär att alla behöver förnedra en då, ingen tål en människa som har skärpa över det normala och tankar som ingen förstår/ en missad karriär/ tio sura tår i röven/ hatad av alla/ o s v.  Du behövde någon att tycka synd om."

Men jag tycker inte synd om, jag respekterar dig!

Du kommer att överge mig, för jag är bara en barnhemsunge.

NEJ!

Bevisa det!
Hur bevisar man framtiden? ----Denna press sätter psykopaten på sitt offer. Att den skall bevisa framtiden, genom att livslångt stå till tjänst, med hjärtat i halsen, för inga av bevisen gäller i dag. De gäller enbart i framtiden.

Så är livet på ett gungfly. Man kämpar i uppförsbacke, krafsar med naglarna efter framtiden, så han skall få se den och ge henne fast grund att stå på, så hon kan älska och uppoffra sig nu, i stunden. Av all kraft. Istället för att göra om sig till ett framtidsbevis - lång som evighetens resårband.