På raka spåret mot kris

10.10.2015 19:59

Decemberöverenskommelsen höll inte. Handslaget mellan S–MP-regeringen och Alliansen blev för svårt att förklara och försvara. KD-ledaren Ebba Busch Thor hade dessutom ingen lust. När hennes riksting väl hade sagt nej blev situationen ohållbar även inom Moderaterna.

Konstruktionen föll ihop som ett korthus i fredags. Men vad är det motståndarna firar? Partierna borde sitta i krismöte.

 

Uppbrottet från överenskommelsen behöver visserligen inte utlösa omedelbart politiskt kaos eller leda till nyval. Eftersom partierna i Alliansen inte har skrivit ihop någon gemensam budgetmotion kan det finnas möjligheter för statsminister Stefan Löfven att sitta kvar ett tag. Men det hänger på att de borgerliga agerar återhållsamt i riksdagens finansutskott och visar regeringens ekonomiska politik nåd.

Kan de förväntas göra det? Nej. Kristdemokraternas hastiga sväng riskerar att ge en snöbollseffekt. Trycket inom Allianspartierna lär öka. Nu finns förväntan att de ska löpa linan ut och sabotera den rödgröna politiken. Frågan blir aktuell i samma stund som riksdagen börjar behandla nästa års budget, vilket sker snart.

 

Stefan Löfven kommer att bli varse den nya dynamiken. Utan Decemberöverenskommelsen hänger ett damoklessvärd över hans huvud. Löfven kan försöka hanka sig fram, med hotet att Alliansen ska grusa hans planer ständigt närvarande. Kommer han att finna sig i en sådan situation?

Det var löftet om vapenvila i finansutskottet som fick Stefan Löfven att ställa in extravalet. Hans sätt att tänka har visat sig vara fyrkantigt. När väl linjen har slagits fast har han ingen lust att avvika från den. Ännu mindre tycks hans förmåga att improvisera och söka en ny väg. Det kan mycket väl leda fram till slutsatsen att extraval är det enda alternativet.

De borgerliga har underminerat grunden för regeringen, och partierna erbjuder inget handfast alternativ. Vem ska egentligen leda landet? Och hur? Det vore inte ologiskt om Stefan Löfven passade frågan vidare till väljarna. Även om det inte skulle lösa någonting.

 

Ett annat handlingsalternativ är att statsministern lämnar in sin avskedsansökan och låter riksdagens talman sondera terrängen för en ny regering utifrån befintliga styrkeförhållanden. I det läget är riksdagen tillbaka på ruta ett. Samma politiska låsningar gäller som för ett år sedan.

En del önsketänkande kristdemokrater och moderater ser framför sig att Alliansen kan återta makten. Men hur stark skulle en sådan regering bli? De rödgröna har fler mandat, och just nu inga uppenbara skäl att visa god vilja. Att räkna med Sverigedemokraterna som passivt underlag vore samtidigt både vanskligt och fel. Jimmie Åkesson kommer inte att låta sig användas som dörrmatta, och ett regelrätt samarbete med honom är omöjligt.

Redan förra hösten borde Stefan Löfven ha bildat en ren S-regering och försökt agera som vågmästare. Han kunde ha lutat sig ömsom mot Miljöpartiet och Vänstern och ömsom mot Alliansen. Kanske hade det varit enklare att styra då; alldeles säkert hade det bättre speglat valresultatet. Utfallet hade blivit en politik närmare mitten.

Fortfarande är en ren S-regering ett gångbart alternativ. Men det ställer höga krav på både Socialdemokraterna och de andra partierna. Stefan Löfven kommer att behöva en hyfsat stabil grund för regeringen och någon form av fast budgetsamarbete. Flexibilitet och kompromissvilja krävs av flera partier.

Flyktingkrisen gör dessutom sakpolitiken svår och farofylld. Men desto större är behovet av en fungerande och handlingskraftig regering. Att låta den hanka sig fram och riskera att hamna i upprepade kriser skulle göra Sverige sårbart.

Annorlunda uttryckt måste partierna visa ledarskap. Dessvärre råder inget betryggande överskott på den varan. KD-ledaren Ebba Busch Thor rabblar nu ultimatum, fastän hon själv har försatt sig i en position som gör det svårt att ställa några krav.

Anna Kinberg Batra och övriga kolleger i Alliansen fortsätter att stå fast vid vad de har sagt sedan förra hösten. Hela ansvaret skjuts över på Stefan Löfven, medan beskyllningarna från Socialdemokraterna haglade mot de borgerliga efter fredagens besked att Decemberöverenskommelsen har fallit.

Omvärlden anropar partiledarna. Sverige befinner sig på raka spåret mot en politisk kris.