Oväntade fyndet – vikingarna åkallade Allah: ”Som en bön”

12.10.2017 21:22
NYHETER

När de mäktiga vikingarna begravdes, pryddes deras kläder av tecken som åkallade Islams gud, Allah, och den förste imamen Ali.

– Det är som någon sorts hedersbetygelse eller bön, ungefär som när man inom kristendomen hänger ett kors, säger Annika Larsson, forskare i textilarkeologi vid Uppsala universitet.

Namnen Allah och Ali är vävda i silver på band av siden. De är skrivna med geometriska, kufiska tecken, en av de äldsta arabiska skriftformerna.

På vikingatiden prydde dessa symboler muslimska gravmonument och mausoleer i framför allt Centralasien.

Men sidenbanden har hittats i vikingagravar – såväl i Birka och Gamla Uppsala som i Valsgärdes båtgravar.

 

Tidigare har man trott att symbolerna bara varit ett mönster. Att de faktiskt är ord upptäcktes nyligen, under arbetet med att återskapa textila mönster till utställningen Viking Couture på Enköpings museum.

Sidenbanden daterar till någonstans mellan år 850 och 950, när vikingarna gått från att bränna sina döda till att begrava dem obrända.

– Det är därför vi tycker att det är så intressant. Man får influenser från de här två religionerna – kristendom och islam – där man begravs hel. Skillnaden är att man som kristen begravs ganska spartanskt, men här har man ett överflöd av gåvor som ska med till paradiset, säger Annika Larsson.

 


Vikingagravar utanför Upsala

I koranen berättas om hur den som inträder i paradiset ska kläs i dräkter av siden, och smyckas med guld och pärlor.

– Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkat av islam och tanken om ett evigt liv i paradiset efter döden. Jag säger inte att de var muslimer, men de var lika påverkade av islam som av kristendom skulle jag säga, för handelsvägarna gick dit, säger Annika Larsson.

Att tecknen för vikingarna bara skulle ha varit ett vackert, exotiskt mönster, avfärdar Annika Larsson.

– Jag är säker på att deras kontakter varit så integrerade att man absolut visste vad det var. På samma sätt som man vetat vad ett kristet kors är, så har man vetat att det här står för Allah. De kände till det, säger hon.

”Tillverkade här”

Alla band liknar varandra, men är tillverkade enligt två olika metoder. Den ena typen verkar vara tillverkad någonstans i öst, medan den andra typen är utförd i en nordisk hantverkstradition.

– Det gör att vi tror att en del av banden är tillverkade här, säger Annika Larsson.

Symbolerna var inget man bar till vardags, utan är tydligt förknippade med gravriten.

– Det här är ceremoniella kläder. Ville man då till det eviga livet, till paradiset, så ingick det här i den symbolvärlden.

Influerade asatron

Asatron som dominerade i Norden under vikingatiden var inte en religion som vi tänker oss den idag, menar Annika Larsson, utan mer en folktro.

– De var varken muslimer eller kristna, de hade en egen kultursfär. Så jag tror inte det fanns några hinder för dem att påverkas från olika håll. Det gick fruktansvärt mycket handelsvägar österut. Vi har arabiska källor som berättar om rusiska begravningar, och de ser precis likadana ut som dem vi har här. Muslimer och ruser lever sida vid sida, på samma platser. Det finns inte ens chans att de inte hade kontakter.

Annika Larsson tycker att vikingarnas kontakter österut inte bara ska betraktas som snäva handels- och plundringståg. Det handlade också om ett utbyte av idéer.

– I dag är vi upptagna med vad som är svenskt, vi och dom, där vi är rädda för ”dom”. Den skillnaden fanns inte då. Då fanns acceptans, till och med beundran. Man brukar ju säga att imitation är den högsta formen av beundran. Det fientliga som manifesteras idag kanske var beundran på den tiden, säger Annika Larsson.

Föremålen berättar – om vikingarnas resor

Så gick vikingarnas resor
 
FOTO: DAVID NYMAN, TEXT: TOMAS BLOM
Så gick vikingarnas resor

 

 

 

 

 

Ämne: Oväntade fyndet – vikingarna åkallade Allah: ”Som en bön”

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar