KRÖNIKA: Därför hade mordet på Jo Cox en särskild bottenlös jävlighet

18.06.2016 16:24

Joe Cox

 

Mordet på den brittiska Labourpolitikern Jo Cox får en att tappa andan.

Alla mord är vedervärdiga, politiska mord riktade mot demokratins processer är om möjligt ännu värre. Men det finns en dimension till i det här fallet.

En socialdemokratisk politiker och småbarnsmamma i 40-årsåldern mördas mitt på dagen i en helt vanlig, stillsam offentlig miljö under de sista dagarna inför en EU-folkomröstning.

Storbritannien är i chock, och som svensk är det oundvikligt att man slås av de kusliga parallellerna till vad som inträffade här för tretton år sedan: mordet på Anna Lindh.

 

Då: en onsdagseftermiddag i en klädbutik.

Nu: en vanlig torsdag utanför ett bibliotek.

 

Många har nog tydliga minnen av vad de gjorde den septemberdagen när dödsbudet kom. Själv stod jag och föreläste på Socialhögskolan i Lund.

En student stack in huvudet genom dörren till salen och sa helt kort: "Hon dog".

Jag blev förstummad, var tvungen att sätta mig och dölja ansiktet i händerna, generad och perplex över att tappa fattningen sådär inför studenterna.

Jag var 29 år och brukade vara mallig över att vara en utstuderat klartänkt cyniker. Men det här klubbade mig ögonblickligen.

För första gången hade jag drabbats av kollektiv sorg.

 

Tragedier som mordet på Jo Cox eller mordet på Anna Lindh representerar någonting mycket mer än den enskilda konkreta händelsen – de blir något som drabbar ett helt samhälle, inte bara det enskilda offret.

Den politiska dimensionen är förstås uppenbar och kommer att bli omdiskuterad. De brukar kallas för angrepp på demokratin, och allvaret kan inte nog betonas.

 

Men i all ärlighet tror jag att det som verkligen ger dessa mord en extra dimension av särskilt bottenlös jävlighet handlar om någonting annat.

Det är inte bara mord på politiker utan också mord på helt vanliga småbarnsmammor.

Strax bakom den offentliga politiska rollen ser man hur våldet slår rakt in i familjelivet.

Den stora världen överlappar den lilla, den riktiga världen där det som är värdefullt i livet äger rum.

Hela familjer huggs i stycken.

Det är en hänsynslöshet som är svår att greppa.

 

I gränsytorna vi upptäcker oss själva, vad som förenar och håller oss samman, vilka värden våra samhällen egentligen vilar på och vad vi inte är.

Valkampanjerna ställdes in i efter mordet på Anna Lindh, nu sker samma sak i Storbritannien.

Vi må vara anhängare eller motståndare, vi må vara höger eller vänster.

 

Men först och främst är vi något annat: anständiga människor, fridsamma, toleranta och fria medborgare som otvunget vill kunna diskutera våra samhällsfrågor samtidigt som vi lever våra vardagsliv utan rädsla.

 

Vi läser böcker för ungarna och badar på lördag.

Då träffar morden oss som knytnävsslag rakt i veka livet.

De är iskalla påminnelser om vad som kan bli fallet.

Hela tillvarons väggar är gjorda av porslin.

 

 


 

Ämne: KRÖNIKA: Därför hade mordet på Jo Cox en särskild bottenlös jävlighet

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar