KÄND PRIVATSPANARE MÖRDAD?

04.01.2015 17:20

Den kände privatspanaren Ingvar Heimer i kretsen kring Fritz G Pettersson, som arbetade med mordet på Olof Palme, har avlidit under mystiska omständigheter.

 

NU FÅR VI DEMOKRATI

I LÅDA MED 46 BÖCKER

 

Efter två års tänkande har demokratiutredningens betänkande blivit klart. Vilket tyvärr inte alls innebär att man har klarat ut mordet på Olof Palme.

 

SVAR TILL LEOPOLD

 

Privatspanaren Anders Leopold i Malmö har uppmanat besökarna på sin hemsida att ställa frågor till mig om Palmemordet och sedan begärt mina svar . De kommer här.

 

POLIS UTREDER INTE MISSTÄNKT

MORD 
PÅ PRIVATSPANARE

 

Onsdagen den 27 januari 2000 talade jag i telefon med Ingvar Heimer sista gången. Jag sa att jag skulle gå till invigningen av FÖRINTELSEN på Kulturhuset i Stockholm och Ingvar Heimer sa att han också tänkte sig dit. Han bör ha lämnat sin bostad på Myrstuguvägen i förstaden Vårby vid 14:30-tiden och sprungit till Tunnelbanestationen i Vårby gård. Men han kom inte med tåget. Han hittades livlös på perrongen kl 15 med ett djupt sår i bakhuvudet. Han fördes i ambulans till Huddinge sjukhus och därifrån till Karolinska sjukhuset där han avled den 9 februari utan att ha återfått medvetandet. Ärendet är bokfört som olycksfall. Polisen har inte gjort några ansträngningar att efterlysa vittnen. Ingvar Heimer hade börjat lägga ut en hemsida om Palmemordet, som ställde Lisbet Palmes och Mårten Palmes versioner av vad som hänt på mordnatten i en mycket tvivelaktig dager.

 

Ingvar Heimer blev 57 år. Han hörde till de mest energiska i den grupp som Fritz G Pettersson samlat omkring sig och missade aldrig hans möten. Han var också den som var mest påläst när det gällde att kartlägga vad som hände på mordplatsen. Han gick i sin undersökning många gånger längre än en journalist gör, helt obekymrad om människors integritet. Det gjorde att han också fick fram en detaljkunskap som kunde ha varit till hjälp för en polisutredning om mordet, om det funnits någon sådan. Men han blev uppenbarligen utnyttjad av det som vi kan kalla för maffian, och det förefaller som om man därför till slut ansåg det nödvändigt att röja honom ur vägen.

 

Ett exempel är när han satte sig i förbindelse med Mårten Palmes tidigare sambo Ingrid K och även hennes nye man. Han hade funnit att Mårten Palmes berättelse om vad han hade haft för sig på mordnatten, efter det att han skilts från föräldrarna vid biografen Grand, omöjligen kunde stämma. Efter en tid fick han en reprimand för detta av - Rikspolisstyrelsen. Han tog sig också för att besöka Sabbatsbergs sjukhus, där han fick tag i den sjuksköterska som tagit hand om Lisbet Palme. Han blev utkastad från sjukhuset. Han hade ju inte ens presskort. Men han fick fram att Lisbet Palme omöjligen kunde ha ringt sina söner före midnatt, som Mårten påstått. Mårten hade också lämnat sina uppgifter under ed i rättegången mot Christer Pettersson. Ingvar Heimers uppgifter var naturligtvis mycket besvärande för både Mårten och Lisbet.

 

Den 13 januari hade jag ett längre telefonsamtal med Ingvar Heimer. Han berättade då om ett möte som han varit på Ekmanska malmgården i Tantorlunden. Sammankallande var civilingenjören Göran Lundén. Vid ett möte på vilohemmet Maria Regina i Nacka hade Göran Lundén åtagit sig att axla Petterssons mantel, och gruppen tog namnet DOP, vilket betyder DEN OBEROENDE PALMEUTREDNINGEN. Man förberedde ett möte på ABF inför 14-årsdagen av mordet på Olof Palme. Eftersom Fritz G Pettersson, som varit privatspanarnas ledare, ligger döende i cancer skulle man ordna mötet också för att hedra honom. Man hade hyrt Kata-salen på ABF till den 26 februari och talare skulle vara Sven Anér, f d journalist, Ulf Nilsson, f d " världsreporter" på Expressen, fd poliskommissarien Gösta Söderström, polisiär insatschef på mordplatsen och hans son Henry, civilekonom. Heimer ville också ha med 84-årige arbetarförfattaren Ernst Lindholm, som lagt ut en bok om mordet på nätet, men han kunde inte komma på grund av rörelsehinder.

Efter ytterligare ett möte utkristalliserade sig följande talarlista:

  1. Ulf Nilsson: "Vem var Olof Palme?"
  2. Göran Lundén: "Varsel om mord och mordhändelser."
  3. Sven Anér: "Mörkläggning och pressens tystnad."
  4. Gösta Söderström: "Utredningen av mordutredningen."
  5. Henry Söderström: "Ansats till lösning."

Efter dessa fem anföranden hade man tänkt sig en paneldiskussion och frågor från mötesdeltagarna. Ingvar Heimer blev också erbjuden att tala men avböjde. Han förde i stället mitt namn på tal, men det motsatte sig Lundén. Jag hade ju tidigare blivit portförbjuden på Fritz möten för att jag talat om Olof Palmes vapenhandel och om misstankarna mot Lisbet Palme.

 

Ingvar Heimers bråda död torde ha undanröjt förutsättningarna för vidare möten kring den brottsliga brottsutredningen och rollspelet på Sveavägen. Till på måndag har Publicistklubben i Stockholm utlyst ett möte på Norra Brunn om "Nya medier, inga regler". Man hade kanske tänkt diskutera pornografi, nynazister, judar, feminister och scientologer. Med Ingvar Heimers hemsida kom den fjärde hemsidan på nätet som handlar om mordet på Palme och rättsstatens sammanbrott. Kan massmedia tiga längre?

 

HEMSIDAN SOM MORDMOTIV

 

Ingvar Heimer låg i startgroparna med sin hemsida vid sin död. Han var ingen skribent. Han hade jobbat som indrivare på Intrum Justitia men kom tydligen i onåd där på grund av sitt Palmeengagemang och var arbetslös sedan flera år. Han var frånskild och hade en dotter. Både hans fru och hans syster har uttalat att de anser att han blivit mördad. Ingvar hade uppenbarligen kommit i händerna på det som vi kan kalla för maffian och som ville att han skulle göra allt för att påverka min person att sluta med det här jobbet. Mina läsare har kanske märkt att det ännu inte lyckats. Det misstänkta mordet på Ingvar Heimer måste bli en vändpunkt. Törnrosasömnen får inte pågå längre. Nu måste politiker, journalister, författare, jurister, studenter, kvinnor, arbetare, unga och gamla, alla, vakna! Den insikten måste komma att Sverige behärskas av en maffia med internationella förgreningar. Vi måste börja med att ta itu med mordet!

 

http://home.bip.net/palmemordet

 

Ovanstående är adressen till Ingvar Heimers hemsida. Han hann bara med åtta sidor innan han blev nedslagen i Tunnelbanan. Huvudrubrik var MÖTESSCENARIOT och därunder samlade han fyra rubriker, nämligen

  1. VAD HÄNDE PÅ SABBATSBERG?
  2. SVEAVÄGENS BORTGLÖMDA VITTNEN
  3. VAD GJORDE LISBETH?
  4. VAD GJORDE MÅRTEN?
  5.  

Genom åren hade vi fortlöpande diskussioner om vad som egentligen hade hänt. Han återkom ofta till det som han kallade för "mötersscenariot", vilket går ganska väl att passa in i min version av händelseförloppet. Det väsentliga är att Ingvar Heimer ansåg det styrkt av vittnesmål att paret Palme strax innan de kom fram till mordplatsen, vid en annonspelare på Sveavägen sammanträffade med någon som de hade avtalat möte med. De tre gick sedan tillsammans fram till platsen där mordet skedde.

 

Sedan går våra berättelser isär, men om man säger att den de träffade var äldste sonen Joakim och att han var klädd i en halvlång, mörk rock och en stickad mössa, så stämmer det. Alla tre gick fram mot gatukorsningen och det verkade som om de samtalade med varandra.

 

Ingvar Heimer analyserar fem vittnesmål men gör det på ett sätt som jag inte kan hänga med på. Han utgår ifrån att varje utsaga är sann och att man kan dra slutsatser t o m om antal sekunder som vittnena anger för skeenden. Men på en punkt är vi överens: Lisbet Palmes olika versioner av hur det gått till vid mordet kan inte vara riktiga, ty de är motsägelsefulla hela tiden. Min slutsats är att hon ljuger. (Se kapitlet "Hennes egna ord" i min bok DÖ I RÄTTAN TID). Heimer avslutar sitt första kapitel så här: Var det så att man i förväg stämt träff med någon? Eftersom fru Palme är i sin fulla rätt att undanhålla oss denna information kommer Palmemordet med all säkerhet att förbli en olöst gåta. Ni som läst denna artikel har i alla fall fått en ny infallsvinkel och med tanke på hur man gjort allt för att döljda dessa fakta är det väl inget som talar för att våra fem vittnen tillsammans kan få oss att tvivla på fru Palmes samlade vittnesmål, som ju från dag till dag varit motsägelsefulla.

 

Ingvar Heimer konstaterar att det inte finns något bevis för att Lisbet Palme blivit skadad. Polismannen Lars Christiansson skrev i en rapport att Lisbet Palme hade en 3 mm djup rispa på ryggen, men av sjuksköterskorna Lena Österman och Ingeborg Sund har Heimer fått veta att skadan såg ut som efter ett piskrapp eller en brännskada. Lisbet Palme vägrade dock att visa skadan för någon läkare. Sköterskorna sa att Christiansson över huvud taget inte träffat Lisbet på sjukhuset. Han avled senare i samband med en joggingrunda.

 

Ögonvittnens berättelser i media de närmaste dygnen spolades när Hans Holmér den 2 mars kom med en officiell version, som uteslutande byggde på vad Lisbet Palme själv sagt.

 

"Vad är det nu som är problemet? Jo det är så att fem vittnen från Sveavägen oberoende av varandra vittnar om att det inte alls var ett överfall, utan tvärt om förekom en kontakt mellan statsministerparet och den blivande gärningsmannen. Då stegrar sig kanske många läsare och tänker att hur i hela världen skulle fru Palme ha kunnat underlåta att berätta om en sådan kontakt? Trots allt kanske det inte är så märkligt, eftersom skandalen skulle bli större om Olof lurats ner till ett möte en sen fredagskväll. Så för Olof Palmes skull, partiets och statens skull blir det "locket på", och detta får man hjälp med av länspolismästare Hans Holmér som självsvåldigt tar över utredningen klockan 10.50 den 1 mars 1986. En helt orimlig lösning då denne Holmér inte hade någon som helst erfarenhet av att leda mordspaning."

 

Eftersom Ingvar Heimer var helt ointresserad av politik vågade han inte dra den slutsatsen att det ingick i spelet att regeringen anförtrott Hans Holmér ansvaret för icke-utredningen. Mordet skulle aldrig klaras upp.

 

Jourhavande läkaren meddelade att Palme var död 6 minuter efter midnatt den 1 mars. Sjuksystern Lena Österman såg hur ensam Lisbet Palme var och föreslog att hon skulle kontakta sina söner. De går in i ett rum och där ber Lisbet Palme Lena Österman slå numren till Joakim och Mårten. Huruvida Lisbet Palme verkligen talade med dem vet inte Lena Österman eftersom hon höll sig diskret i bakgrunden. Det är nu det blir intressant. Detta stämmer nämligen inte ett ögonblick med vad Mårten uppgivit vid förhören. Huruvida det stämmer med vad Joakim sagt vet vi inte, eftersom något förhörsprotokoll med honom inte föreligger i utredningen!

 

MÅRTENS BERÄTTELSE

 

"Enligt Mårtens vittnesmål i tingsrätten i juni 1989 skall han och fästmön Ingrid efter bion ha gått norrut mot Ingrids lägenhet på Vanadisvägen. När man kommit in i lägenheten och satt på te så ringer plötsligt Lisbet Palme och säger att de blivit beskjutna, varvid Mårten och Ingrid rusar ned på gatan, får tag på en taxi och beger sig till, hör och häpna, Olofs och Lisbets lägenhet i Gamla stan!"

 

Jag fortsätter att referera sista kapitlet av Ingvar Heimers hemsida, som verkligen blev hans sista i bokstavlig bemärkelse:

"Eftersom man inte hade lägenhetsnycklar så blev man tvungna att väcka grannen Janken Myrdal med fru. Dessa hade blomvattningsnycklar sedan tidigare. Inte nog med detta. Mårten bad också Janken att hålla tyst om detta möte till media. Ankomsten till Västerlånggatan är kring midnatt och först efter att ha varit i lägenheten i cirka tio minuter så får man kl 00.18 skjuts av polisen Lars Berntsson.

(Befälet Stig Rysén stannar kvar för bevakning vid port 31.)"

 

Vad Ingvar Heimer inte nämner men som han har berättat för mig att han fick veta av Janken Myrdal, son till Jan Myrdal, var att Mårten och Ingrid ville höra på radion vid nyhetssändningen kl 12 om de sa något om en skottväxling på stan. Någonting som Mårten alltså skulle ha fått höra talas om i telefon från sin mor Lisbet kl 23.40, då hon nätt och jämnt hunnit fram till sjukhuset och bevisligen inte ringt Mårten, och ännu mindre till hans flickvän. Det framgår klart av Lisbet Palmes och Mårten Palmes berättelser att båda ljuger som en häst travar. Ingvar Heimer fick betala med sitt liv för den sanningen.

 

Så här slutade Ingvar Heimer sin sista hemsida:

"Vidare säger Mårten att det fanns en polisbil vid Västerlånggatan, och att man vid ankomsten till Västerlångatan direkt åkt till Sabbatsberg. Alltså var han inte inne hos Janken Myrdal med fru. Varför ljuger Mårten? Vad är det han måste dölja? Jag kan inte lista ut det, men hoppas få hjälp från de proffsiga poliserna i Palmegruppen."

Enligt min uppfattning var det sedan många år tillbaka i detalj förberedda rollspelet så upplagt att Olof Palme skulle låta sig likvideras av sin egen familj medan polisens experter av olika slag såg till att allting klaffade. Detta skulle vara en lysande final på en statsmannabana som Olof Palme byggt upp i fantasins värld. Han hade modet att göra sig själv till ett konstverk, som det heter i Andrej Tarkovskijs film OFFRET.

 

 

TÄNK ATT DET ÄR HÄR
 

- BETÄNKANDET !
 

"MORDET INTE VÅR SAK"

 

På tisdagen den 15 februari blev det dags för förre kulturministern Bengt Göransson att hålla presskonferens på Rosenbad i Stockholm med anledning av att han denna dag överlämnade en bokhylla med 46 volymer till demokratiministern Brita Leijon, dotter till den avsatta justitieministern Anna-Greta Leijon, känd från Ebbe Carlsson-ligans dagar på det gamla åttiotalet, då Olof Palme enligt Lisbet Palme offrade sig för en bättre värld. EN UTHÅLLIG DEMOKRATI ! är titeln och det anspelar troligen på att regeringen sitter kvar i evighet på det ouppklarade mordets mandat. Mordet på Olof Palme har liksom aldrig hänt. För säkerhets skull frågade jag på presskonferensen på Rosenbad om det inte var en komplikation för demokratin att rättsapparaten inte fungerade efter mordet. Bengt Göransson tyckte att det inte var utredningens sak att utreda Palmemordet, och det hade han ju rätt i. När jag hängde på med en fråga till om diverse rättsfall som styckmordet eller bombmannen eller andra justitiemord så sa han att det inte var utredningens sak att syssla med olika rättsfall. Nu är det bara att hoppas att svenska folket glömmer, och framför allt undviker att klicka på min hemsida.

 

Betänkandet har en underrubrik som lyder POLITIK FÖR FOLKSTYRELSE PÅ 2000-TALET (SOU 2000:1). Vilket betyder Statens Offentliga Utredningar nr 1 detta år.

Att det inte ett ögonblick berör epoken Palme, som det ju är en reaktion emot, måste betyda att staten anser det vara i sin ordning att mordet på Olof Palme inte klaras upp. Det i sin tur tolkar jag så att staten tar på sig skulden.

MORDET PÅ STATSMINISTER OLOF PALME DEN 28 FEBRUARI 1986 ÄR ETT NATIONALMONUMENT, SOM RIKETS LEDNING HAR VARIT MED OM ATT UPPFÖRA. STATEN HAR HELT ENKELT BETRAKTAT DET SOM EN ACCEPTABEL LÖSNING PÅ ETT SVÅRT POLITISKT PROBLEM ATT OLOF PALME LÄT SIG LIKVIDERAS AV SIN EGEN FAMILJ UNDER ÖVERINSEENDE AV POLISENS INSATSSTYRKOR. DET SKULLE SE UT SOM ETT ATTENTAT OCH DET SKULLE ALDRIG KLARAS UPP. DEMOKRATIUTREDNINGENS ORDFÖRANDE BENGT GÖRANSSON SATT SJÄLV I DEN REGERING SOM BAR DET TUNGA ANSVARET. HAN VAR KULTURMINISTER.

 

Palme är död och begraven. Tre statliga utredningar har granskat polisens mordutredning utan att finna något fel i att polisen inte fann någon mördare. Annars fann de fullt av fel. Tre justitieministrar har fått träda tillbaka efter att ha begått brott. Ett antal personer har blivit mördade. Ett antal personer har begått självmord. Ett antal personer har hamnat på sinnessjukhus. Ett antal äktenskap har spruckit. Och ett mindre antal personer har gjort karriär och blivit mycket rika. (Denna file skrev jag innan jag nåtts av budet om Ingvar Heimers död. Som ju kullkastar allting) Det bör noteras att alla politiska partierna är representerade i Demokratiutredningen. Från början ingick också moderaternas Per Unckel, men så fick han jobbet som ordförande i KU, Riksdagens Konstitutionsutskott och hoppade av. Det bör också noteras att Per Unkckel i samband med Ahleniusaffären i DN undslapp sig att Caesars hustru kunde misstänkas, vilket innebar att han insinuerade att det nu stod klart att Lisbet Palme kunde misstänkas för det dödande skottet på Sveavägen.

 

Per Unckel var lunchgäst hos radiochefen Owe Joanson dagen efter mordet på Palme, tillsammans med Jan Myrdal. Jan Myrdal ringde sin son Janken och blev informerad om det som Ingvar Heimer nu fjorton år senare tagit fram på sin hemsida.

 

DET ÄR HÖG TID ATT LYFTA AV ALLA LOCK, LÄGGA ALLA PAPPER PÅ BORDET OCH ÅTER GÖRA KONUNGARIKET SVERIGE TILL EN DEMOKRATISK OCH FUNGERANDE RÄTTSSTAT.

 

Källa: http://ribe.biz/nationalmordet.nu/0101.html


SENASTE NYTT 18.2.2000

 

Ämne: KÄND PRIVATSPANARE MÖRDAD?

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar