Historielöshet och obildning hos politiker är ett dödligt hot

25.12.2015 21:45
 

I litteraturen kan man hitta flera spår under de senaste tusen åren av pest och massvält som sannolikt utlösts av vulkanutbrott. I mitten av 1300-talet hade New Zealändska Rangitoto ett utbrott. Det utbrottet sammanföll med det pestutbrott i Europa som kallas Digerdöden och inledningen av en femhundraårig köldperiod. Under den här perioden hade peruanska Huaynaputina ett utbrott år 1600. Den stora ryska missväxten och svälten under åren 1601 till 1603 anses ha berott på det utbrottet. Den omfattande svälten i norra Europa åren 1740 till 1741 kan även ha orsakats av liknande vulkanutbrott någonstans på jorden.

Det senaste riktigt stora utbrottet var vulkanen Tambora år 1815. Utbrottet orsakade tsunamis och stora materiella skador och det hade betydande effekter på jordens klimat. Året efter Tambora kallades året utan sommar med missväxt och svält över hela jorden i sitt kölvatten. Under tiden efter utbrottet dukade nästan en tredjedel av Europas befolkning under av svält, pest och sociala oroligheter. År 1883 hade Krakatau sitt senaste utbrott som sänkte den genomsnittliga globala temperaturen med 1,2 grader C. Vädret beskrevs som kaotiskt i fem år efter det utbrottet.

Så sent som 1991 hade vulkanen Pina Tubo ett utbrott som var en tiondel av Tamboras, men som ändå hade en klart påvisbar effekt på det globala klimatet och miljön. Den globala temperaturen sjönk tillfälligt 0,5 grader C. Som jämförelse kan man ta den uppvärmning som mänskliga utsläpp av växthusgaser anses ha orsakat under 1900-talet, som varit i samma storleksordning.

Vi kan mot denna bakgrund bara ana vad ett utbrott i nivå med Tamboras i dagens tätbefolkade värld, skulle föra med sig. Sannolikheten för ett utbrott från någon av jordens stora vulkaner är tillräckligt stor för att på fullt allvar tas med i planeringen för ett hållbart samhälle. Någon sådan beredskap finns inte idag.

Solaktiviteten leder ibland till att solen då och då får extremt kraftiga eruptioner som orsakar magnetstormar på jorden när de partiklar solen kastar ut träffar jorden. En av de kraftigast kända inträffade 1859 och har gett denna typ av eruptioner namnet Carrington Event efter den engelske astronomen Richard C. Carrington. Magnetstormen medförde omfattande skadeeffekter med utslagna kraftnät och telegrafförbindelser. En liknande eruption idag skulle få betydligt allvarligare konsekvenser med tanke på samhällets totala beroende av elektrifierade och elektroniska system. Bl.a. skulle vår elförsörjning och en stor del av de satelliter som vi är starkt beroende av, kunna slås ut. Risken för kraftiga solstormar måste följaktligen ingå som ett viktigt underlag för hållbarhetsarbetet. Det gör de inte idag.

Sedan fyrtiotalet till slutet av förra århundradet har solen haft sin högsta solfläcksaktivitet på tusen år vilket enligt många astrofysiker kan ha bidragit till den relativt snabba uppvärmningen mot slutet av 1900-talet. Uppvärmningen förstärktes sannolikt ytterligare av en ökning av atmosfärens koldioxidhalt med 0,01 procentenheter under samma period. Senast solen hade en så hög aktivitet som under slutet av 1900-talet var under den medeltida värmeperioden mellan år 1000 till år 1300 då det var varmare än nu.

Historiskt har forskarna kunnat iaktta ett nära samband mellan solens aktivitet och jordens temperatur. Maunder minimumperioden mellan år 1645 till 1715, då Themsen frös under vintrarna och vikingarnas koloni på Grönland dukade under, karakteriserades av extremt låg solaktivitet. Den epoken utmärkte sig även med långa perioder av missväxt och hungersnöd.

Med det observerade sambandet mellan solaktivitet och klimat bör vi således räkna med att den nu avtagande solaktiviteten kan orsaka en ny liten istid. Enligt forskare vid universitet i Reading finns det en betydande risk för en sådan utveckling som en följd av nuvarande solminimum. Variationerna i solaktiviteten måste följaktligen ingå som ett viktigt underlag för hållbarhetsarbetet. Det gör de inte idag.

Nästan hela västvärldens politiska etablissemang hävdar att fortsatt stigande halter av växthusgaser, kommer att leda till en katastrofal uppvärmning av jordens klimat. Dagens hållbarhetsarbete i Europa omfattar av detta skäl mycket stora investeringar för att minska utsläpp av växthusgaser.

Eftersom övriga världen inte vidtagit eller planerar motsvarande åtgärder fortsätter utsläppen av växthusgaser att öka globalt i oförminskad takt. Några av världens största länder satsar massivt på fortsatt utbyggnad av kolkraft. De länderna har inga avsikter att minska sin fossilanvändning under överskådlig tid. En beredskap för hur vi skall möta detta borde ingå i hållbarhetsarbetet. Det gör de inte idag.

Vi vet att om solens strålar avskärmas av vulkanaska, om vår infrastruktur slutar fungera, om vi går in i en period med svår kyla eller om larmen om skenande global uppvärmning slår in, då kommer livsmedelsförsörjningen i hela världen att i stort sett avstanna. Forskningen har visat att den svält och undernäring som då inträffar kommer att kunna ta död på stora delar av vår befolkning. Det har hänt förr och vårt ytterst sårbara moderna samhälle utgör inget skydd.

Det finns tunga historiska orsaker bakom att nordliga breddgrader som våra, alltid varit glest befolkade. Detta förstår inte historielösa och lågt bildade politiska makthavare i dagens Sverige. De lägger ner hundratals miljarder skattekronor på åtgärder för att minska våra redan extremt låga koldioxidutsläpp, men vi saknar all beredskap för den högst sannolika situation under detta århundrade, kanske redan nästa år, där vi inte klarar livsmedelsförsörjningen. 

 

Källa: http://antropocene.se/2015/december/

Ämne: Historielöshet och obildning hos politiker är ett dödligt hot

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar