Frimureriet

28.05.2014 23:20

 

Jean Mamy var frimurare under 8 år — en upplevelse som fick honom till att regissera filmen Forces Occultes.


Filmen som han framställde bringar klarhet i vad frimureriet handlar om i praktiken — och varför det är ett hot mot mänskligheten.Efter att i förra veckan läst Elof Erikssonsläsvärda skrift Jag anklagar!, blev jag intresserad av att ta reda på mer gällande frimureriet. Veckans film heter Forces Occultesoch är regisserad av Jean Mamy som var en frimurare mellan 1931 — 1939.

Frimureriet kan kort beskrivas som en kampmetodik som grundar sig på att använda sig av dolda agendor. Frimureriet är internationellt till sin karaktär och hierarkiskt organiserat.

Vissa kristna bekämpar frimurare i Sverige
Under 1980-talet var frimureriet aktuellt i och med att kristna krafter under turbulenta omständigheter försökte avslöja frimureriet.

I en artikel skriven ur detta kristna perspektiv återfinns följande stycke:

Frimurarna var på väg att avslöjas när en mur rasade ner på deras högkvarter i Stockholm under ett vägarbete 1985 och en arbetare, märkligt nog en medlem i Kjells Sjöbergs församling, tog kort på en massa inmurade dödsskallar. Inte ett tiotal eller ett hundratal utan flera tusen. Det blev förstås uppståndelse och folk undrade var likdelarna kom ifrån. Bilderna publicerades i Aftonbladet på helsida med stora rubriker. Frimurarna kunde inte förklara varför man hade tagit flera tusen människoskallar och murat in dem i väggarna i sitt högkvarter.

Göran Skytte, då skribent på Aftonbladet, fick fram ett medlemsregister och publicerade namnen på de svenska frimurarna  där det fanns höga militärer, politiker, mer än 500 statspräster, jurister, domare, polismästare, tulltjänstemän med mera.

Frimurarna diskuterades i hela Sverige och tidningarna skrev om dem i alla delar av landet. Insändare mot frimurarna från vanliga människor fanns med i varenda tidning och flera personer som hade hoppat av ställde upp på intervjuer och talade om vilka hemska eder man hade tvingat dem till att svära.

Frimurarnas högkvarter i Stockholm. Det var alltså i dessa väggar som det fanns/finns (?) tusentals inmurade dödskallar.

Exempel på frimuraraktivitet i Sverige, 2013
Under rubriken ”Många frimurare i rättsväsendet” publicerade tidningen Inblick.se den 19 november 2013 en intressant artikel.

I artikeln står bland annat:

Totalt finns det 674 frimurare inom det svenska rättsväsendet: poliser, åklagare, rådmän och advokater. Det innebär att omkring fem procent av Sveriges frimurare kan hittas här.

I mitten av oktober kontaktades Inblick av ett antal poliser i Uppsala som varnade för att polismyndigheten i länet styrdes av frimurare där man tillsätter andra frimurare som höga chefer. Bakgrunden var att sex av länets polischefer är med i Svenska Frimurare Orden.

Veckan efter berättade polisen Roy Riksvold i norska Hönefoss hur han stött på tre olika rättsfall som inte fått någon lösning, där det fanns frimurare på båda sidor om lagen. Upptäckten fick honom att slå larm i media.

– Det är uppenbart att uppgifterna har manipulerats i dessa exempel, sade han och varnade för att ordensbröder skyddar varandra.

Värt att notera är att frimurare inte nödvändigtvis behöver återfinns i logernas egna offentliga register över sina medlemmar.

 

 

 

 

Hitler angriper frimureriet, bland annat, i ett tal som hölls den 19 juni 1940.

Hitlers syn på frimureriet
Redan från början var den nationalsocialistiska rörelsen medveten om klyftan mellan sig själv och alla strömningar och grupper av frimurare. I Min kamp, förklarade Adolf Hitler problemet med frimureriet:

För att stärka sin politiska ställning försöker han nedbryta de rasmässiga och statsborgerliga skrankor, som i början hämma honom vid varje steg. Med all den för honom utmärkande segheten kämpar han fördenskull för religiös tolerans och finner i frimureriet, som helt är i hans händer, ett utomordentligt verktyg för att förfäkta och genomtrumfa sina idéer. Regeringskretsarna liksom de politiska och ekonomiska ledare inom borgarklassen råka genom frimurartecknen i hans garn, utan att de ens behöva ha en aning därom.

Den antagligen mest korrekta granskningen av frimureriet kom att framställas av Tredje rikets skyddsgrupp, Schutzstaffel (SS). Dessa framställde en lättläst skrift kallad Frimureriet: Ideologi, Organisation och Policy som kan ses som en introduktion i ämnet.

Skriften går att läsa här och kan med viss bakgrundskunskap vara mycket intressant.

Det står bland annat:

Frimureriet är en ideologisk form av fientlighet mot nationalsocialismen, vars betydelse, i den historiska utvecklingen under de senaste två århundradena, måste anses jämförbara med effekterna av andra överstatliga organisationer, politiska kyrkor, världsjudendomen och marxismen. I sin nuvarande form måste det ses som liberala borgerligas framryckningstrupper för världsjudenheten.

[...]

Med hjälp av sina internationella förbindelser och förvecklingar, störfrimureriet de utrikespolitiska relationerna mellan alla folk, och driver, genom statliga ledare, hemlig utrikes- och världspolitik som undgår kontrollen av dem i regeringen.

Jean Mamys film Forces Occultes
För att förklara hur frimureriet rekryterar individer och hur detta nätverk agerar i praktiken framställdes 1943 filmen Forces Occultes. Regissören hette Jean Mamy men arbetade under sitt alias Paul Riche då filmen framställdes. Mamy understödde alltså Vichy-Frankrike och arbetade som journalist, regissör och filmförfattare fram tills krigsslutet.

Filmen inkluderar bland annat en noggrann skildring av rekryters initieringsritual.

Det var i den franska logen Grand Orient de France som Mamy varit aktiv under 8 år. På insidan av detta ”diskreta brödraskap” såg han hur konspirationen flödade — frimurarna försökte bland annat att starta krig mot Tyskland. Filmen ger en nyttig inblick i frimureriets politiska funktion och korrumperande verkan.

Forces Occultes påvisar även paralleller mellan dagens moraliskt bankrutta Västvärld och hur det såg ut i Europas länder på 30-talet. Även den nationella publikationen Dailystormer.com tipsade om Forces Occultes en artikel med rubriken ”Must Watch: Anti-Masonic National Socialist Propaganda Film (1943).

Mamy blev avrättad den 29 mars 1949, i den franska fästningen Montrouge. Även filmens manusförfattare Jean Marquès-Rivière dömdes till döden i sin frånvaro.

Se filmen Forces Occultes här:

 

 

 

 

https://www.nordfront.se/frimureriet.smr

Källa: http://verklighet.bloggo.nu/Frimureriet/