Förintels(ernas) minnesdag

04.02.2017 12:28

I backspegeln kan vi tydligt se att en rad förintelser utfördes under 1900-talet. Förintelser som vi inte bör glömma.  Så låt oss minnas!

Vi kan lämpligen börja med den förintelse som ägde rum  i nationalsocialismens Tyskland, och som är mest känd för oss under namnet Holocaust. Då kan vi börja med att fråga oss varför just den är mest känd och varför vi bör minnas just den.

 

Eftersom det är judar som drabbats i den förintelse som ägde rum under andra världskriget, så är det viktigt att förstå hur de själva betraktar  detta folkmord. Under de första tjugo åren efter andra världskriget  var publiciteten och aktiviteten låg vad beträffar Holocaust från judisk håll. Det var först i och med sexdagars kriget 1967 och Israels övergrepp och ockupation av betydande palestinska landområden, som Israel insåg att det skulle vara bra att stämpla Europa och främst Tyskland som delaktig i ändå värre illdåd än de man själva begick på hemmaplan. Man kunde på så sätt utnyttja förintelsen politiskt och dämpa den kritik som helt berättigat riktade sig mot sionismen.

 

I ett slag upptäckte man i samband med detta vilken tillgång förintelsen utgjorde som politisk och affärsmässig hävstång, samtidigt att ett klart fokuserat Holocaust kunde användas för att mörklägga de förintelser som man själva var upphov till. Det gäller tydligen att få framför allt unga människor i vår tid att få skuldkänslor över något som inträffade för 70 år sedan.  Frågan är hur en psykolog vill beteckna ett sådant förfarande?

Den judiske forskaren Norman Finkelstein har i sin bok, the Holocaust Industri, klart påvisat hur marknadsföringen kring Holocaust med Auschwitz som fixpunkt snart blev  en industri efter 1967. Den blev utgångspunkt för goda affärer där ett förväntat dåligt samvete hos icke-juden skulle ge ett övertag i affärsförhandlingar. Så t. ex. i affären med sex ubåtar utrustade för att kunna bära kärnvapen som Israel har kunnat köpa från Tyskland till bottenpris. Detta är inte unikt utan tillhör spelmönstret. Det här uttryckte den israeliske pressekreteraren vid ambassaden i Berlin, Adi Farjon, tydligt för ett par år sedan och som refererades i den israeliska tidningen, Haaretz.  Inför en grupp lojala journalister uttryckte han då: "We want Germany to have guilty feelings over the Holocaust so it can help Israel."

 

För att ytterligare exemplifiera detta mönster kan jag nämna den likaså judiske professorn Jeffrey Gurock som i sin bok "The Holocaust Averted" beskriver vad som vore troligt om judarna inte hade haft the Holocaust att falla tillbaka på. Han berättar då i en intervju för The Times of Israel, att om judarna inte kunnat hänvisa till förintelsen hade de behövt hålla en mycket låg profil. I stället har de , tack vare förintelsen, nått upp till en hög nivå av  egenmakt och inflytande över det amerikanska samhället och fått USA att stödja Israel.

 

Det är alltså detta som fokuserandet på Holocaust gäller och desto mer man kan få bl. a. svenska skolklasser att besöka och våndas över bevarade koncentrationsläger, desto hårdare kan man dra åt den strypsnara som klassar varje kritik av sionistiskt handlande som antisemitism. Men innan vi helt fråntas rätten att hävda vår ståndpunkt, så låt oss slå fast vad antisemitism är för något.

 

Antisemitism är olika former av verbala och fysiska aggressioner riktade mot semitiska individer och folk. Semitiska folk är de närbesläktade folkgrupper som bebor Mellanöstern och talar semitiska språk  t. ex.palestinier, libaneser och syrier. De som visat och utövat mest förakt och våld mot dessa semiter är de khazarien-judar, som till stor del utgör Israels befolkning. De utgör en antisemitisk kärntrupp.  Detta är antisemitism - antisemitism är ingenting annat.

 

Jag nämnde att vi inte får glömma de olika förintelserna. Detta bör sägas eftersom starka krafter har arbetat dag och natt för att vi ska glömma t. ex. Gulag-arkipelagens dödsmaskin  som arbetade för högtryck främst under 1930-talet. Enligt den rysk-judiske professorn Yuri Slezkine verksam vid Berkely universitetet hade det djävulska som inträffade i Sovjet en klart etnisk slagsida. Slezkines farföräldrar var själva delaktiga i det som hände på 30-talet. Enligt honom var det judar som såg till att så att många som möjligt drabbades av denna förintelse-terror - siffror på 20 - 25 miljoner offer nämns ofta. De judar som med kraft genomförde detta folkmord kallar Slezkine ," Stalin willingly Executers". Slezkine berättar att det var etniska judar som bossade över Gulag. Den ökända säkerhetspolisen beskriver han som " en av de mest judiska av alla sovjetiska institutioner".  Han berättar om detta i sin bok , The Jewish Century" som  år 2005 fick priset, National Jewish Book Award.

 

Materialet taget från en-rightpedia.info

Det vore också fel att som det svenska etablisemanget vända sig bort ifrån det folkmord som genomfördes i Ukraina vid tiden för Hitlers maktövertagande. En av Sovjet framtvingad hungersnöd kostade mellan sju och tio miljoner människor livet. Hungersnöden administrerades under ledning av juden Lazar Kaganowich.  Enligt Pavel Sudoplatov som var Sovjets spionchef under hela 30-talet, så var samtliga topptjänstemän inom alla departementen judar vid den här tiden. Han har beskrivit detta i sin bok, Direktoratet.

Här är det kanske dags att lyssna till författaren Alexander Solzhenitsyn:

"Bolsjevism committed the greatest human slaughter of all time. The fact that most of the world is ignorant and uncaring about this enormous crime is proof that the global media is in the hands of its perpetrators."

 

Planch av Deniszenko Leonyid Dmitrovics

Om man då som ansvarig för undervisningen i historia bortser från den av judar redovisade affärsaspekten på Holocaust. Samtidigt som man bortser från och förminskar de långt mer omfattande förintelser vilka somliga judar själva förorsakat och aktivt tagit del i, bör man nog fråga sig om man inte låtit sig luras av ett rasist-spöke som envist hävdar, att en judes liv är värt mer än tio icke-judars. Detta gäller särskilt om icke-juden är ryss. Den rasismen, riktad mot ryssar, mot slaver, lever kvar från den judiska statskuppen i Ryssland och kan mycket väl förklara vår tids russiofoba politik.

"Sekret!

 

Till representanterna för samtliga avdelningar av Israeliernas Internationella Förbund; Ryssland är slaget till marken. Ryssland vrider sig i dödskamp under vår häl. Men glöm inte för ett ögonblick att vi måste vara försiktiga. Den heliga omsorgen om vår trygghet tillåter inte att vi hyser vare sig medlidande eller barmhärtighet. Äntligen har vi fått skåda det ryska folkets nöd och tårar. Genom att beröva detta folk dess egendom, dess guld, har vi förvandlat det till ett folk av ömkliga slavar. Var försiktiga och förtegna! Vi får inte ha medömkan med vår fiende. Vi bör röja undan det ryska folkets bästa och ledande element, så att det kuvade Ryssland inte kan få någon ledare. På så sätt tillintetgör vi varje möjlighet till motstånd mot vår makt."

Centralkommiten för Petersburgska avd. av Israeliternas Internationella Förbund.   Der Ruf, 6 febr. 1920  Originalet skrivet på Yiddisch.

Hans Myrebro

 

Ämne: Förintels(ernas) minnesdag

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar