Europa slår tillbaka med Ljus och Nallebjörnar

01.06.2017 19:08

av 

 


  • Europa har fortfarande inte insett att den terror som slagit till mot dess metropoler har varit krigshandlingar, och inte misstag som begåtts av några få störda personer som har misstolkat den islamska religionen.

  • Vi är tydligen inte redo att överge våra masochistiska insatsregler som ger företräde åt fiendens folk framför vårt egna.

  • Det verkar som att den islamistiska terrorismen enligt Europa inte är verklig, utan bara ett tillfälligt avbrott i rutinen. Vi kämpar mot den globala uppvärmningen, malaria och hunger i Afrika. Men är vi inte redo att kämpa för vår egen civilisation? Har vi redan gett upp?

Denna långa och ledsamma lista är den islamistiska terrorismens mänskliga skörd på europeisk mark:

Madrid: 191. London: 58. Amsterdam: 1. Paris: 148. Bryssel: 36. Köpenhamn: 2. Nice: 86. Stockholm: 5. Berlin: 12. Manchester: 22. Och denna lista innehåller inte de hundratals européer som slaktats utomlands, på Bali, i Sousse, i Dakka, Jerusalem, Sharm el Sheikh och Istanbul.

Men efter 567 terroroffer förstår Europa fortfarande inte. Bara under den första halvan av 2017 har det förekommit försök till terrorattacker i Europa var nionde dag i snitt. Trots denna islamistiska offensiv slår Europa tillbaka med nallebjörnar, ljus, blommor, nattvak, hashtaggar på Twitter och serieteckningar.

 

Ljus och blommor som lämnats kvar efter ett nattvak den 23e maj, 2017 i Manchester, England, som hållits efter en självmordsbombning av en islamistisk terrorist som mördade 22 konsertbesökare kvällen innan. (Bild av Leon Neal/Getty Images)

 

Efter den elfte september och 2 996 offer beslutade sig USA under George W. Bush att slå tillbaka. USA och några tappra europeiska allierade, såsom Storbritannien, Italien och Spanien visade sig vara "den starkare hästen". Islamistiska krigare kastades omkull på defensiven: Jihadistiska rekryter hoppade av och dussintals terrorplaner avbröts. Men detta varade inte länge. Europa gick snabbt tillbaka till sin egen hemmafront, medan islamisterna förflyttade kriget till europeisk mark: Madrid, London, Theo van Gogh...

Sedan dess har situationen bara blivit värre: en enkel beräkning visar att vi gick från en attack vartannat år till en attack var nionde dag. Ta bara det senaste halvåret: Berlin, London, Stockholm, Paris och nu Manchester.

Europa har fortfarande inte insett att den terror som slagit till mot dess metropoler har varit krigshandlingar, och inte misstag som begåtts av några få störda personer som har misstolkat den islamiska religionen. Idag finns det fler brittiska muslimer i ISIS led än i de brittiska väpnade styrkorna. Enligt Alexandre Mendel, författare av boken Jihadist France, finns det fler våldsamma salafister i Frankrike än vad det finns regelrätta soldater i det svenska försvaret.

Tretton år efter attacken mot Madrids tågtrafik läser Europas ledare från samma manus: de gömmer de smärtsamma bilderna för att inte skrämma någon och för att dölja att de islamistiska angriparna är initierade och "tillverkade i Europa", de upprepar att "islam är en fredlig religion"; fångar inom våra friheter; de ser på när de tas bort en efter en medan vi uttrycker att "vi kommer inte ändra vår livsstil"; och när de utrotar det fundamentala i vår civilisation – yttrandefrihet, tankefrihet, rörelsefrihet, religionsfrihet – hela grunden för den judisk-kristna västvärlden.

Det radikala islam är det största hotet mot Europa sedan nazismen och den sovjetiska kommunismen. Men vi ifrågasätter ännu inte några av de politiska eller ideologiska grundpelare som har lett till den nuvarande katastrofen, såsom multikulturalism och massinvandring. Stora terrorförhindrande åtgärder, det enda som skulle kunna bekämpa terroristernas planer och moral, har aldrig vidtagits. Dessa skulle innebära att stänga ned moskéer, deportering av radikala imamer, bannlysning av utländsk finansiering av moskéer, nedstängning av giftiga icke-statliga organisationer, uttömning av socialbidrag som finansierar Europas jihadister, avståndstagande från jihadister och förhindrande av utländska krigare från att återvända hem från krigsfronten.

Vi behandlar krig och folkmord som om de bara är misstag som begåtts av våra säkerhetstjänster.

Vi avfärdar det radikala islam som några få rubbade människors "mentala sjukdom". Under tiden öppnas två nya salafistiska moskéer varje vecka i Frankrike, medan det radikala islam predikas i över 2 300 franska moskéer. Tusentals europeiska muslimer har åkt för att utföra jihad i Syrien och Irak, och fundamentalister tar över kontrollen av moskéer och islamiska centrum. I Bryssel är alla moskéer styrda av salafister, som sprider det radikala islam till de muslimska massorna.

Den sorgliga sanningen är att Europa aldrig har haft den politiska viljan att utkämpa ett riktigt krig mot ISIS och de andra jihadistgrupperna. Annars hade ar-Raqqah och Mosul redan neutraliserats. Istället har islamister tagit över Molenbeek i Belgien, de franska förorterna och stora delar av Storbritannien. Vi borde nu fira Mosuls frigöring och de kristnas återkomst till sina hem; istället sörjer vi 22 personer som mördats och 64 som skadats av en islamistisk självmordsbombare i Manchester och 29 kristna som dödats i Egypten bara denna vecka.

En seriös krigsföring skulle kräva omfattande bombningar för att utplåna så många islamister som möjligt. Men vi är tydligen inte redo att överge våra masochistiska insatsregler som ger företräde åt fiendens folk framför vårt egna. Europa har heller aldrig krävt att dess muslimska samfund ska förkasta jihadismen och islamistisk sharialag. Tystnaden är det som hjälper islamister att tysta ned modiga muslimska oliktänkande. Under tiden blir Europas arméer mindre och mindre för varje dag som går, som om vi redan anser att det är kört.

Efter varje attack återvinner Europas ledare samma tomma slagord: "Fortsätt framåt"; "Vi är starkare", "Fortsätt som vanligt". Den muslimska borgmästaren i London, Sadiq Khan, säger åt oss att vi måste vänja oss vid det dagliga blodbadet! Han säger att han tror att terrorhotet är "en del av livet i en storstad" och att stora städer runt om i världen "måste vara förberedda på sådana saker". Menar han på allvar att vi ska vänja oss vid massakern av våra egna barn på Manchester Arena? Islamistisk terror har nu blivit en del av landskapet i så många stora europeiska städer: Paris, Köpenhamn, Nice, Toulouse, Berlin...

Istället för att koncentrera sig på jihad och det radikala islam fortsätter Europas ledare att tala om det "ryska hotet". Det hade verkligen varit ett misstag att försumma den ryska expansionismen. Men var det Vladimir Putins trupper som attackerade Westminister? Sprängde ryska agenter sig själva i luften och tog barns liv på en konsert i Manchester? Utförde en före detta sovjetisk spion en massaker mot svenska fotgängare i Stockholm? För Europas ledare verkar det vara en välkommen distraktion från de riktiga fienderna att tala om Putin.

Den franska författaren Philippe Muray skrev i sin bok, Dear Jihadists:

"Kära jihadister! Skaka av vrede inför mannen i bermudashorts! Frukta rädslan i konsumenterna, resenärerna, turisterna, semesterfirarna som reser sig upp i sina husvagnar! Föreställ er själva som oss när vi vältrar oss i den fröjd och lyx som har försvagat oss."

Det verkar som att islamistisk terrorism enligt Europa inte är verklig, utan ett tillfälligt avbrott i rutinen. Vi kämpar mot global uppvärmning, malaria och hunger i Afrika, och för en global värld med jämställdhet. Men är vi inte redo att kämpa för vår civilisation? Eller har vi redan gett upp?

Giulio Meotti, Kulturredaktör på Il Foglio, är en italiensk journalist och författare.

 

Ämne: Europa slår tillbaka med Ljus och Nallebjörnar

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar