EU:s nya regler för bankkriser dödar

18.12.2015 22:24

Självmordet av en 68-årig italiensk pensionär i staden Civitavecchia, sedan han förlorat alla sina besparingar genom sin banks skuldreduktion (även kallad bail.in och Cypernmodellen), har skakat det italienska folket. Det har satt strålkastarljus på brutaliteten i EU:s nya regler för bankkriser, vilka träder i kraft i alla medlemsländer den 1 januari 2016. Pensionärens bank var en av fyra mindre italienska banker som hamnat i kris och "rekonstruerades" av regeringen den 22 november 2015. Mer än 100.000 bankkunder förlorade sina besparingar. Italienarnas upprördhet steg till kokpunkten, när det kom fram att medan vanliga bankunder förlorade sina livs besparingar fick stora långivare och aktieägare förvarning och kunde avveckla sina positioner, vilka i några fall uppgick till miljonbelopp.

Från den 1 januari 2016 är alla EU:s medlemsländer tvungna att börja tillämpa de nya reglerna för bankrekonstruktion, inbegripande skuldreduktion ("bail-in"), för banker som hamnar i kris. Skuldreduktion är den byråkratiska termen för stöld av bankkundernas tillgångar. Men som fallet visar med rekonstruktionen av de fyra små italienska bankerna, som bara delvis tog de kundtillgångar som EU-reglementet tillåter, är detta ett tveeggat svärd. Denna bankräddningsmetod kan stjälpa banksystemet mer än hjälpa det. Det var också vad LaRoucherörelsen och många andra sa, när ECB och EU-kommissionen kom med föreslaget till bankrekonstruktion. Vi varnade för att det skulle slå tillbaka och skapa större instabilitet, eftersom det skulle sprida panik bland bankkunderna som skulle rusa till banker vid minsta kristeckken och ta ut sina pengar.

I fallet med de fyra mindre italienska bankerna Banca Etruria, Banca Marche, Carichieti (Sparbanken Chieti) and Carife (Sparbanken Ferrara ) genomfördes bankrekonsruktionen med ett regeringsbeslut. Denna brådska visar att regeringen försökte få det avklarat före 1 januari för att undvika tvingas använda EU:s nya skuldreduktionsreglemente. Regeringen kunde därför genomdriva en partiell skuldreduktion. Bankkontoinsättningarna rördes inte, men aktier och obligationer i bankerna beslagtogs. Ca 100.000 ägare av oprioriterade obligationer (subordinate bonds) med hög risk, men också hög avkastning förlorade alla sina pengar upp till 750,000 euro. De fyra bankerna kommer att likvideras och delas upp på fyra överbryggningsbanker och en bad bank (en "ryggsäck" för dåliga lån). Bankräddningen (bail-in) går på 3,5 miljarder euro, vilket kommer att betalas av en bankstödsfond, som är en insättningsgarantifond ägd av banksysemet.

Men, insättningsgarantifonden har inte tillräckligt med pengar. Därför skall tre storbanker, Unicredit, Intesa and UBI, ställa upp med pengar mot att regeringen ger de tre bankerna skattelättnader på samanlagt två miljarder euro. Detta har avslöjats av konsumentorganisationen Adusbef och betyder att det är skattebetalarna och bankkunderna som betalar notan.

Placerna i de oprioriterade obligationerna var inte ordentligt informerade och insåg inte att deras värdepapper skulle jämställas med bankaktierna och därför inbegripas i skuldreduktionen. När det sedan framkom de större fiskarna gick fria, så vände sig ilskan inte bara mot bankerna utan också mot regeringen som leds av premiärminister Matteo Renzi. Han blev ännu mer trängd eftersom det dessutom blev känt att både hans minister Elena Maria Boschi och hans egen familj har nära band till ledningen för en av de fyra krisbankerna.

Regeringen har nu tvingats stödja tillsättningen av en parlamentarisk utredning, som är välkommen om den får en oberoende ordförande. Det som behövs är en orädd ordförande likt Ferdinand Pecora, den italienskättade advokaten från New York som ledde den berömda amerikanska Senatskommittén 1933 och avslöjade de mäktigaste bankerna på Wall Street och banade vägen för Franklin Roosevelt finansreformer och återuppbyggnadsprogram New Deal. På samma sätt skulle den italienska utredningen kunna avslöja hur bankerna lurat sina kunder, men också hur de fyra krisbankerna gjorts om till kasinon och gått i konkurs. En sådan undersökning skulle kunna återinföra regler för en god banksed och garantier för insättarna genom en bankdelningslag. Denna fråga ligger redan på bordet där LaRoucherörelsen i många år fört kampanjen för bankdelning och direkt och indirekt påverkat parlamentet så att det där nu finns sex (!) olika motioner för att införa bankdelning.

Bland initiativtagarna till dessa motioner har både Marco Zanni and Alessandro Di Battista från Femstjärnerörelsen uttalat sig de senaste dagarna för att bankdelningen nu måste genomföras för att skydda bankkunderna! Zanni som är medlem av Europaparlamentet, sa där den 9 december, att förslaget för att införa "en modern Glass-Stagall-lag med en ren och tvingande uppdelning av bankerna mellan traditionell låneverksamhet och spekulativ investmentbankverksamhet" behövs nu för att "undvika en ny systemkris".

Alessandro Di Battista, ledamot i italienska parlamentet, återlanserade bankdelningsfrågan i en TV-intervju den 10 december: 
- Låt oss en gång för alltid, sa han, skilja affärsbanker från investmentbanker, så att en medborgarere kan veta, att när han sätter in pengar i en bank, att banken inte är inblandad i spekulationsverksamheter, inte spelar på aktiemarknaden, utan bara ger ut lån och bedriver normal bankverksamhet.

Källa: http://www.larouche.se/nyheter/2015/12/16/eu-s-nya-regler-for-bankkriser-dodar

Ämne: EU:s nya regler för bankkriser dödar

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar