En person skriver på FB om sitt arbete på ett asylboende:

01.01.2016 23:36
"Hej! 
 
Tänkte berätta för er hur det egentligen ser ut på ett asylboende. Börjar med en liten bakgrund av mig själv. 
 
Jag är ung och valde att efter gymnasiet inte börja plugga vidare på universitet eller högskola direkt. Jag ville se hur 
 
det var i det verkliga arbetslivet och få en inblick i hur det är att jobba och förhoppningsvis tjäna några kronor 
 
innan jag börjar studera för att utbilda mig till något jag vill. 
 
 
 
Började att först jobba på ett lager. Helt ok jobb, men absolut inget jag strävade efter. Har alltid velat jobba med 
 
människor och såg därför att många privata asylboenden söker personal. Jag tänkte att jag ger det en chans. Jag vill 
 
utbilda mig till något där man arbetar med människor och såg därför att denna annons som boendepersonal på ett 
 
asylboende skulle vara något intressant och kanske ge mig en bredare inblick på vad jag ska söka till senare i mitt 
 
liv. 
 
 
 
Gick på intervju på detta privatägda asylboende. Träffa en äldre kvinna som förklarade den rådande situationen 
 
och att migrationsverket ser och bedömer att en stor mängd flyktingar kommer att söka sig till Sverige, främst från 
 
Eritrea, Somalia, Syrien och Afghanistan. 
 
Dessa behöver främst tak över huvudet i väntan på att deras asylprocess utreds. 
 
 
 
Arbetsuppgifterna skulle bestå av att hjälpa dessa flyktingar på plats med bland annat mat, rådgivning, skjutsa dom 
 
till centrum, matbutiker och aktiviteter. Arbetstiderna var oregelbundna, med andra ord jobbade man i skift. 
 
Den här kvinnan som intervjuade mig ringde upp mig en vecka senare och sa att jag får jobbet. Det är en 
 
provanställning på sex månader och därefter möjlighet till heltid. 
 
 
 
 
Började en måndag. Det var väldigt mycket att ta in. Människor var i svår situation. Många kollade på mig när jag 
 
kom på min första dag. Ingen pratade med mig utan jag fick själv ta initiativ till att försöka få en diskussion med 
 
dessa människor. Väldigt få pratade engelska, och de som gjorde det var svåra att förstå. 
 
Under min första vecka kände jag mig ganska utmattad. Jag fick stå i köket och servera dessa människor med mat. 
 
När dom ville åka in till stan var jag tvungen att åka dit med dom. På kvällarna fick jag be dom att vara tysta och 
 
hålla koll på sina barn då det skreks och stördes sent på kvällen. 
 
 
 
Jobbade i nästan fyra månader och blev allt mer irriterad. Dessa människor var ju i lidande men ändå behandlades 
 
de som kungar på våran anläggning. De fick i princip allt de pekade på. Jag började bli mer och mer irriterad. Jag 
 
kände att jag började behandlas som skit och slav. 
 
 
 
Några exempel är att när vi hade lunch eller middag. Dessa människor sätter sig vid sina matbord. Det är vi i 
 
personalen som serverar dom med mat, dryck och salt/peppar. De gapade när de ville ha något, reste sig aldrig för 
 
att hämta något själva. Efter att de hade ätit upp sin mat valde dom att bara resa sig och gå därifrån. Lämna sin 
 
bricka kvar på matbordet som de hade grisat ner. Jag fick plocka upp efter dom. 
 
 
 
Jag fick diska deras disk. Jag fick se till att DOM var nöjda. Ibland händer det att det blir ett stort tryck under lunch, 
 
många ska ha mat samtidigt så det blir ett visst dröjande innan alla får mat. Detta var dock totalt oacceptabelt 
 
bland dessa människor. Jag blev kallad för rasist, hora, idiot, "fucking sweden guy" med mera. 
 
Började tappa hoppet. Jag sliter 9 timmar varje dag för att hjälpa dessa människor, men det går inte längre. En kväll 
 
hade jag jobbat 8 timmar, hade en timme kvar av mitt pass. Ett gäng Somalier ville åka in till stan. Jag förklarade 
 
med hjälp av en tolk att jag snart slutar mitt pass och att de får vänta till nästa personal kommer så kan dom åka in 
 
till stan. 
 
 
 
Dessa fyra somalier började då att knuffa mig, kalla mig både det ena och det andra. Jag anmälde givetvis detta till 
 
min chef som säger "dessa människor har det svårt, det kan ha hänt att det var ett missförstånd, tänk inte på det 
 
mer och försök att gå vidare". 
 
 
 
Fine, tänkte jag. 
 
 
 
Jag började mer och mer inse att dessa människor aldrig kommer integreras i Sveriges samhälle. 
 
Saker som jag inte fattar att dessa människor gör är bland annat; 
 
- Kissar/bajsar överallt förutom i toaletten. 
 
- Skriker, stökar och bråkar under dygnets alla timmar 
 
- Ställer krav och behandlar oss personal som slavar 
 
- Ber man dom att göra något eller att ta det lugnt så är man "fucking sweden guy" 
 
- Dom snor från varandra, vare sig det är kläder, hygienartiklar eller tidningar. 
 
- Dom snor mat/frukt/dryck och äter det på sitt rum - vilket inte var acceptabelt hos oss. Man äter i matsalen. 
 
- Kvinnorna är totalt underlägsna - de får inte säga nått eller göra nått utan mannens tillstånd 
 
- Barnen är äckliga, de bajsar på sig (trots att de är sju, åtta , nio år gamla) 
 
- Föräldrarna bryr sig inte utan låter bajset torka in på ungarna 
 
- Det luktar verkligen SKIT i deras rum och i de olika vardagsrum/matsal som vi hade. 
 
 
 
Efter sex månader av detta jobb kastade jag in handduken. 
 
Jag tänker inte slava för dessa somalier och araber. 
 
Situationer de är i är sorgliga. Men deras kultur skiljer sig så OTROLIGT mycket från våran egen. Det är inte konstigt 
 
att SD växer. Man börjar inse att 90% av dessa är totalt inkompetenta. 
 
Jag är inte rasist, men jag röstar på SD för att dagens invandring och framförallt integration inte fungerar. Något 
 
måste ske. 
 
 
 
Ni kan fråga en som har jobbat på ett asylboende om hur det är! 
 
 
(Måste vara anonym)
 
 

Kommentar till utskick, från en kompis...

 

Den här redogörelsen i bilagan är helt korrekt och stämmer med ett otal andra berättelser, bland annat från vår kommun. Asylantboenden har blivit en megahit och en kassako för en rik flora av girigbukar som snor stora pengar från skattebetalarna utan att på ett professionellt sätt göra det dom rimligen borde.
Ofta är ”personalen” helt oerfaren vad gäller kontakten med andra, fjärran nationalilteter och har ofta aldrig själva varit i de berörda länderna eller ens på film sett de miljöer, (psykiska och fysiska) som asylanterna kommer ifrån.

En stor del av strömmen som kommer in i Sverige har lockats av sagorna om pepparkakslandet i Norden, där man får allt givet av de enfaldige och lättlurade invånarna som styrs av lika verklighetsfrämmande politiska ledare. Även det stora antal som kommer från slumområden känner sig viktiga och vågar hunsa européer och kräva uppassning genom kommandon och glåpord. Ett antal utomeuropeiska ”kulturer” har dessutom den bisarra föreställningen att man visar förakt för människor utom den egna klanen eller etniciteten genom att som referenten beskriver göra sina behov lite varstans UTOM på toaletterna.

Den TYDLIGA information om vad som gäller i Sverige borde inpräntas från första dagen till de nyanlända. I sina ursprungsländer har de ofta vanligen väntat i köer i alla möjliga sammanhang och aldrig blivit uppassade. Att personalen till och med städar deras rum och diskar efter dem tolkas som en underkastelse från de enfaldiga svenskarna och gör att dessa kravmaskiner, då de får sina permanenta uppehållstillstånd fortsätter att pressa svenska tjänstemän till fortsatta eftergifter som ibland är rena lagbrott och naturligtvis fortsätter att urholka de skattemedel som istället borde användas för att utveckla Sverige.

 

Jag har jobbat med och för invandrare i ett par årtionden och har sett både änglar och demoner, inte minst bristerna inom kommunala mottagningssystem och SFI-undervisning. I min egen yrkesutbildning har jag redan första dagen klarat ut vilka regler som gäller och varit konsekvent när det gäller att se till att reglerna efterlevs för allas bästa och att verksamheten ska leda till de förväntade resultaten.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Ämne: En person skriver på FB om sitt arbete på ett asylboende:

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar