Dödsdömd man botas av C-vitamin

20.03.2016 20:02

 

 

Alan Smith ligger i koma när han flygs in till sjukhus. Hans lungor har kollapsat på grund av svininfluensa. Läkarna dömer honom till döden och vill koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna när det visat sig att han även lider av leukemi – men han räddas till livet av C-vitamin, tack vare de anhörigas kamp.

 

Text: Anna Jönsson / Se filmen 3NEWS !

 

 

Alan Smith kommer in på Aucklands sjukhus, Nya Zeeland, den 1 juli 2009. Hans tillstånd är mycket allvarligt. Han ligger i koma och lider av white-out pneumonia; komplikationer efter svininfluensa som slagit ut hans lungor helt. Han måste kopplas till livsuppehållande maskiner. Alan blir sämre och när familjen tror att det inte kan bli värre får de beskedet att läkargruppen är enig om att Alan ska kopplas ifrån maskinerna och tillåtas att dö, eftersom man funnit att han även lider av leukemi.

 

Man gör bedömningen att leukemin hade varit behandlingsbar om den var enda sjukdomen, men med den allvarliga lungsjukdomen i botten skulle Alans liv inte kunna räddas. Döden är oundviklig.

 

Familjen föreslår då att man kunde prova höga doser C-vitamin i injektionsform istället. Tipset hade de fått från en alternativ klinik, men får nej av sjukhusledningen med motiveringen att det är mot beprövad erfarenhet.

 

På ett möte tisdagen den 21 juli bestäms det att Alan ska kopplas ifrån tre dagar senare. Familjen ber än en gång att man ska prova C-vitamin först. Alla läkare i teamet säger nej, utom en som anser att man kan prova. Man beslutar då att ge C-vitamin fram till fredagen och märks ingen skillnad vid det laget släcks maskinerna och därmed även Alans liv.

 

Alan får 25 gram C-vitamin på tisdagsnatten och sedan 25 gram även på onsdagsmorgonen. Senare på eftermiddagen gör man en lungröntgen som visar att lungorna – som förut varit så vätskefyllda att de inte ens syntes på röntgen – börjat återhämta sig. En stor förbättring! Stora delar av lungorna tecknar sig nu tydligt.

 

Läkarna anser dock att förbättringen beror på att man vänt patienten på mage, vilket man gjorde ungefär samtidigt som man började med C-vitaminterapin. En av sönerna kan inte låta bli att undra varför man i så fall inte valt att pröva det, innan man bestämde sig för att koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna.

 

Mindre än en vecka efter den påbörjade C-vitaminbehandlingen kan Alan kopplas ifrån maskinerna – han kan andas själv igen!

 

Plötsligt försämras Alans hälsa hastigt och familjen upptäcker då att C-vitaminbehandlingen har avbrutits. Anledningen är att en ny läkare som är helt emot C-vitamin har tagit vid. Läkaren sitter med korslagda armar och rullar med ögonen upp i taket och upprepar ”nej, jag sätter inte in det igen”.

 

Familjen blir mycket upprörd och efter tre dagar sätter läkarna åter in C-vitamin, men då i en förhållandevis låg dos på endast ett gram C-vitamin två gånger om dagen. Tillfrisknandet börjar gå framåt igen men väldigt långsamt jämfört med högdosterapin.

 

Sönerna säger:

Vi är inte medicinska experter men man måste vara dum om man inte kan se att administrationen av vitamin C direkt reflekterades i fars hälsotillstånd; när han fick högre doser blev han snabbt bättre, när han inte fick C-vitamin blev han sämre och på låga doser blev han långsamt bättre.

 

Så småningom flyttas Alan, fortfarande i koma, till ett sjukhus närmare sitt hem. Här säger läkaren att man inte vet vad C-vitamin är och att man vägrar att ge det. Familjen vänder sig då till en advokat och ser ingen annan utväg än att ta ärendet till domstol om det så krävs. Advokaten varnar sjukhuset vilket resulterar i fortsatt terapi med C-vitamin. Familjen vill att Alan skall ha en dos på 50 gram men sjukhuset går bara med på att ge några få gram, och tillfrisknandet går långsamt.

 

Efter nio veckors koma vaknar Alan slutligen upp och hans fru börjar då ge höga doser av C-vitamin i oral form och tillfrisknandet går snabbare igen. Alan får veta att det tar tre månaders rehabilitering för att lära sig gå igen, och läkarna blir förstummade när det visar sig att han kan gå därifrån efter bara 15 dagar.

 

 

Alan tillfrisknade alltså mot alla odds, och om ni undrar vad som hände med leukemin – så försvann den också. Finns inte ett spår!

 

TV-inslaget i 60 minutes i Nya Zeeland har rönt stor uppmärksamhet runt om i världen. I Sverige är det däremot helt tyst, så när som på tidningen 2000-talets Vetenskap som skrev en artikel år 2010. Bo Zackrisson skriver efter att flera svårt sjuka människor förvägrats C-vitamin och dött: ”För hälso- och sjukvården är det självklart tryggare att låta patienterna dö med vetenskapliga metoder, än att låta dem bli friska med påstått ovetenskapliga metoder”.

 

Har han rätt? Tja, du kan ju efterfråga C-vitamininjektioner i högdos nästa gång du kommer in på sjukhus med cancer eller komplikationer efter infektionssjukdom eller vaccin, och tillsammans med läkare själv finna ut om det har effekt.

 

Aucklands sjukhuskommitté i klinisk praktik, Clinical Practice Committee (CPC), gick efter TV-inslaget ut med att man inte hittat några bevis för att högdosbehandling med C-vitamin vare sig är säkert eller effektivt. Alan Smith säger att han inte bryr sig om vad etablissemanget säger. ”Jag är ett levande bevis – med deras metod hade jag varit död”.

 

Text: Anna Jönsson

 

Källa till ovan citerat

http://www.thenhf.se/dodsdomd-man-botas-av-c-vitamin/

Ämne: Dödsdömd man botas av C-vitamin

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar