”Diabetesmottagningen ville inte lyssna utan anmälde mig till socialen”

20.11.2014 22:30

9-åring uppmanas äta 500 gram rotfrukter per måltid för att hjärnan ska fungera

Diabetiker utsätts regelmässigt för vanvård i Sverige, på grund av ingrodda gamla dogmer om hur de måste äta. Diabetiker blir sjukare i onödan och inte sällan blir deras försök att förbättra sin hälsa motarbetade i sjukvården.

Det följande är bland de värsta exempel jag hört talas om. En mamma lyckades hjälpa sin 9-åriga son med typ 1-diabetes att bli friskare och må bättre genom att äta mindre kolhydrater. Resultatet av att mamman hjälpte sitt barn? Diabetesmottagningen på Karolinska anmälde henne till socialen!

När anmälan snabbt blev nedlagd – eftersom alla inblandande inklusive skolhälsovården såg hur mycket bättre barnet mådde än tidigare – så fortsätter diabetesmottagningen att sätta käppar i hjulet.

Nyligen skickade diabetesmottagningen brev till skolan om hur barnet bör äta minst ett halvt kilo rotsaker per måltid för att ”säkerställa tillräckligt med glukos till hjärnan”. Att barnet redan mår bättre än någonsin bryr de sig inte om.

Detta är en historia från Sverige 2014. En historia som lämpligt utredande program på TV borde gräva i:

Mejlet

Jag har en son på 9 ½ år som fick typ 1-diabetes för år tre sedan. Vi blev tidigt ordinerade av diabeteskliniken att äta stora mängder kolhydrater som ris, pasta och potatis. Då jag är uppvuxen i ett annat land och miljö hade jag ingen kännedom om hur man behandlade diabetes och gjorde som diabetesmottagningen rekommenderat.

Sonen fick [insulin]pump tidigt eftersom det fungerade jättedåligt med sprutor och han var väldigt instabil i sockret. Han har också en väldigt känslig tarm, vilket ledde till flera dagars förstoppningar pga av all potatis, ris och pasta, och blodsockrets berg- och dalbana fortsatte. Efter ca 1 ½ år med diabetes kontaktade jag socialstyrelsen och läste på om olika riktlinjer som används i både Sverige och andra länder om alternativ kost och tog därefter beslutet att ta bort alla kolhydratrika livsmedel och begränsa mig till 10 g kolhydrater per 100 g. Jag började också laga all mat hemma från grunden.

Jag insåg snabbt att han mådde oerhört mycket bättre med lite högre dos basinsulin (ca 15 E), inget måltidsinsulin och lagom lågkolhydratkost. Med tiden blev hans mage och tarm mycket bättre och han har inte haft förstoppning sedan kostomläggningen. Det är mycket sällan han blir hög över 13, och ännu mer sällsynt att han blir låg.

När jag berättade för diabetesmottagningen hur jag ändrat hans kost reagerade de som om jag hade begått ett brott. Jag försökte förklara att han får en lagom mängd långsamma kolhydrater, skonsamt både för hans mage, tarm och blodsocker. Han mår nu mycket bättre i både kropp och själ efter kostomläggningen, men diabetesmottagningen ville inte lyssna utan anmälde mig till socialen på grund av valet av kost till min son. Jag kände mig som en brottsling. Anmälan lades ned efter en mycket kort utredning där soc snabbt insåg att min son fick bra och genomtänkt kost, mådde utmärkt och var i goda händer.

Skolläkaren och skolsystern stöttade mig också i min åsikt om kosten och såg inget fel i vad han åt. Skolan skickade ett brev till diabetesmottagningen om att de förordade mitt kostval för att de tydligt såg att hans blodsockerkontroll blivit bättre, hans värden förbättrats och att han mådde jättebra. Sonens assistent har också berättat att detta är första gången hon träffar på en så stabil diabetiker. Hon upplever det som oerhört lättsamt då hans socker inte åker berg- och dalbana.

Diabetesmottagningen på Karolinska vill däremot inte ge upp åsikten att min son måste få i sig mer kolhydrater utan gör allt i sin makt för att påverka mig och skolan. Nyligen skickade dietisten via diabetessköterskan en rekommendation till skolan om att sonen bör äta minst 30 g kolhydrater till lunch för att ”säkerställa tillräckligt med glukos till hjärnans celler” (bild bifogas). Förutom att påståendet saknar vetenskaplig grund tycker jag nästan det är barnmisshandel att föreslå en 9-åring att äta ett halvt kilo morötter till lunch varje dag, och dessutom skulle det försämra hans stabila blodsocker.

Det som skrämmer mig mest är diabetesmottagningens attityd och bemötande mot mig, som äntligen tycker att jag fått bra kontroll på min sons diabetes. Jag har tydligt upplevt att jag inte har den rätten utan ska foga mig efter diabetesmottagningen, som tar för givet att det är de som bestämmer, tyvärr. Jag frågade dietisten efter källan till hennes rekommendation och den enda källan hon uppgav var Livsmedelsverket.

Min son känner sig nu efter 1 ½ år med lågkolhydratkost oerhört trygg med sin diabetes och upplever den som väldigt lätt att sköta. Jag håller nu också på att skriva en bok om diabetesbarn och kost i hopp om att fler kan ta del av våra erfarenheter.

Hälsningar Katrin, mamma till 9-åring med typ 1-diabetes

Mer om typ 1-diabetiker

”På det hela taget har jag fått ett helt nytt liv”

Hela familjen lever med Eskils diabetes

Carola Bakke

”Hon fick panik och sade att jag skulle dö…”

Positiva tidningsartiklar om LCHF och typ 1-diabetes

Ett år på LCHF med typ 1-diabetes

Diabetesläkaren sade halleluja!

Nytt liv med typ 1 diabetes och LCHF

Mer

Forskare: Lågkolhydratkost bör vara förstahandsval för diabetiker!

Snabbkurs i diabetes

Källa: http://www.kostdoktorn.se/diabetesmottagningen-ville-inte-lyssna-utan-anmalde-mig-till-socialen
19.11.2014