”Det svenska hatet” skildrar en samhällsomvälvning

22.06.2017 21:48

Bildresultat för kent ekeroth

https://www.svt.se/kultur/bok/det-svenska-hatet-sa-mycket-storre-an-antalet-sidor?cmpid=del%3Apd%3Any%3A20170622%3Adet-svenska-hatet-sa-mycket-storre-an-antalet-sidor%3Anyh

 

Författaren och journalisten Gellert Tamas skriver om hat och extremism i vår tid. Efter böckerna ”Lasermannen” och ”Dom apatiska”, är han aktuell med den fristående fortsättningen betitlad ”Det svenska hatet”. Kulturnyheternas Per Andersson har läst den.

Hösten 2006, när Sverigedemokraterna chockade med 22 procent kommunalvalet i Landskrona, hade den nykläckte ekonomistudenten Kent Ekeroth lyckats få en praktikantplats på svenska ambassaden i Israel.

Efter knappt två månader fick han sparken. Svenska medier hade börjat ställa frågor kring hans blogg, där Ekeroth jämfört invandring med HIV-smitta.

Ambassadören angav som skäl till uppsägningen att Ekeroth var ”aktivt verksam i en rörelse som samtliga svenska riksdagspartier anser är odemokratisk och främlingsfientlig”.

2006. Det är bara tio år sedan.

Nu är han riksdagsman. Trots att han skämt ut sig som hat- och hotfull och lögnaktig i järnrörsfilmen 2010. Kent Ekeroth är en av sitt partis mest framträdande opinonsbildare.

När Sverigedemokraterna under den internationella flyktingkrisen 2015 drev sin högintensiva kampanj mot flyktingmottagandet höll Ekeroth det centrala talet – det som tänjde på gränsen, flyttade fram positionerna.

I den sydskånska hamnstaden Trelleborg, vid själva den gräns som i den sverigedemokratiska världsbilden hotas av en fientlig muslimsk invasion, sa han till de församlade demonstranterna att Sverige nu stod inför slutet som svensk nation:

”Ni måste gå ut på gator och torg, ni måste gå man ur huse. Varje dag, varje dag, och visa dem att vi inte accepterar det här längre. [...] Vi ska visa dem att nu är det dags. Nu smäller det!”

Detta samtidigt som han alltså är riksdagman, och hans partikamrat Björn Söder är riksdagens andre vice talman.
 

Bara tio år tidigare fick en ung Kenth Ekeroth sparken av UD när han blev påkommen som Sverigedemokrat.

Det är denna förskjutning av offentlighetens ramar och politikens centrum som författaren och journalisten Gellert Tamas tar sig för att skildra och granska i sin nya bok ”Det svenska hatet”.

Det är en stor bok – stor till omfånget, till ansatsen, till detaljrikedomen, till allvaret och till känslan, men framförallt om man ser till författarens vilja att skriva någonting helt centralt i vår tid.

En stor förändring har skett i själva den samhälleliga vävnaden, i världen och i Sverige. Gellert Tamas ålägger sig själv att skriva dess historia, hitta dess källor och drivande aktörer.

Det är en nästan övermaga ambition men Gellert Tamas lyckas med den. Med lugn auktoritet, med klarhet i tanken och med en journalistisk öppenhet som gör att även en läsare som inte håller med om hans grundvärdering nog skulle kunna läsa boken med behållning.

(Helt parentetiskt är det för mig fullständigt obegripligt att denna bok inte är nominerad till Augustpriset.)

Tamas har valt att beskriva förändringen som hatets uppmarsch som en helt central politisk kraft, i världen och i Sverige. I den processen hänger 11 september och Ekeroths Trelleborgstal samman, som cellklumpar i samma kompost. Tillsammans på den sida som säger att rätt svar på osäkerhet och prövning är hat och våld.

Texten är utformad som en historiebok, en krönika över de senaste ungefär trettio åren, från det sena åttiotalet då BSS bytte namn till SD och deras demonstrationståg var fulla av heilande skinheads till den nutid då partiet genom någon politikens trollkonst lyckas kombinera det breda riksdagsmandatet med hetsande stridstal i flyktinghamnen Trelleborg.

Vid behov görs utblickar bakåt och åt sidorna: det islamistiska hatet spåras bakåt genom krigen i Afghanistan och Bosnien och Afghanistan igen; det så att säga vita hatet spåras bakåt genom sina förbryllande transformationer mellan journalisthat, feministhat, muslimhat, judehat ända till den gamla nazismens rotverk.

Till huvudperson i sin bok har Gellert Tamas utsett Kent Ekeroth. Ledande SD-politiker och en psykologisk gåta eftersom han själv är son till en utomeuropeisk invandrare och barnbarn till en polsk judinna som med knapp nöd lyckades undkomma Auschwitz till fots.

Det är en ofrivillig huvudperson, Ekeroth har avböjt att intervjuas av Tamas men när han i efterhand läst manus har han inte haft några invändningar. Greppet att låta texten återkommande skifta perspektiv mellan närbild på Kent Ekeroth och panoramabild över Sverige, Europa, världen är ju det lite galna risktagandet som Gellert Tamas gör som författare. Det är det draget, den fixeringen vid personen Kent Ekeroth (som förblir gåtfull – in i huvudet på en annan kan man ju aldrig komma) som ger ”Det svenska hatet” en nerv och en rymd, ett omfång, som är bra mycket större än de drygt femhundra sidor den är tryckt på.

 

Ämne: ”Det svenska hatet” skildrar en samhällsomvälvning

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar