Bilderbergarens tid är över

18.06.2016 15:15

Publicerad 12 juni 2016 kl 18.08

 

 
”Retirera aldrig. Förklara dig aldrig. Få jobbet gjort och låt dem gorma bäst de vill."

Donald Trump har tagit fasta på de klassiska visdomsord som Benjamin Jowett gav sina lärljungar i Balliol strax innan de skulle ta över styret i riket.

När Trump nu avvisar kraven på att be om ursäkt för sina kommentarer om den latinamerikanska aktivist och domare som ska avgöra grupptalan mot Trump University gör han instinktivt rätt.

 

Låt oss förutsätta att Trump – och det får vi utgå från – tror på vad han säger.

Varför ska han i så fall ber om ursäkt för att säga sanningen, ur sitt perspektiv?

Att göra det skulle vara att ge vika för en sorts utpressning, att retirera och erkänna ett misstag att han inte kan se att han har begått. Det skulle vara att kapitulera för påtryckningarna, att ljuga för att undgå att få stryk och att krypa och slingra sig inför den politiska korrekthetens egen inkvisition.

 

Trump hyllas idag eftersom han trotsar påbuden om politisk korrekthet. Och till såväl sina anhängare som sina fienders förvåning kommer han undan med det.

För etablissemanget är Trump således ett mycket större hot än Bernie Sanders, som helt enkelt vill driva sitt jaga höginkomsttagare-parti lite längre i riktning mot Robin Hood och hans anhängares ideal.

 

Men Trump, som blankt vägrar att be om ursäkt för sina kommentarer om mexikanska "våldtäktsmän" eller förbud mot muslimer, gör något mycket mer betydande.

 

Han slungar sitt ”Non serviam!” i ansiktet på etablissemanget. På så vis deklarerar han: "Jag förkastar din moraliska auktoritet. Du har ingen rätt att döma mig. Jag kommer att strunta i varje moralisk sanktioner du ålägger mig och jag kommer att komma undan med det. Och mina anhängare kommer att stå enade bakom mig."

Trump gör inte bara uppror mot den republikanska partieliten utan mot hela etablissemanget och dess anspråk på att få definiera vad som är rätt och fel, sant och falskt, acceptabelt och oacceptabelt i detta land.

 

Jämför Trump med Paul Ryan, som kröker rygg på det mest patetiska sätt.

Den republikanske gruppledaren säger bland annat att Trumps uttalanden om domaren Gonzalo Curiel är fientliga mot honom, förmodligen på grund av att domaren ifråga har mexikansk bakgrund. De utgör "skolboksexempel på rasistiska yttranden", enligt Ryan.

 

Men denna slutsats väcker färre frågor om Trumps ideologiska hemvist än om Ryans intellektuella skärpa.

 

Vi har sett en tidigare mexikansk president svära förbannelser över Trump. Vi har hört mexikansk-amerikanska journalister och politiker gå till fullständigt ursinniga attacker mot honom. Vi har sett spansktalande upprorsmakare bränna den amerikanska flaggan samtidigt som man stolt viftar med den mexikanska flaggan utanför Trumps kampanjmöten.

 

Vi får höra att Trump "provocerade" dessa människor till en sådan grad att de inte är helt ansvariga för sina handlingar.

 

Är då ett enkelt påpekande om att en mexikansk-amerikansk domare också skulle kunna påverkas ett "skolboksexemplel på rasistiska yttranden”?

Det mest deprimerande med hela denna episod är att åse hur det panikslagna republikanska partiet säger en massa dåliga saker om Trump i syfte att blidka den media som avskyr dem.

 

För att förstå hur mycket partiet har förändrats, tänk på följande.

Efter att ha säkrat sin nominering stod presidentkandidaten Barry Goldwater på golvet i senaten i juni 1964 och röstade nej till de nya medborgarrättslagarna. Senatorn ansåg att den federala regeringen försökte tillskansa sig makt från delstaterna och kunde inte tolerera detta, oavsett hur ädelt syftet kunde tänkas vara.

Säga vad man vill om honom, men Barry Goldwater skulle aldrig gå att återfinna bland de republikanska politiker som i sin vilja att vara bra förlorare överger Trump för att blidka en ilsken elit.

 

Dessa republikaner verkar tro att om eller när Trump faller så kommer hela den här olyckliga affären vara över, och de kan gå tillbaka till business as usual.

Men tyvärr, det finns ingen återvändo.

 

Det nationalistiska motståndet mot invasionen från tredje världen är liksom viljan att bevara USA:s unika karaktär under snabb tillväxt, och motsvarande stämningar råder i hela Europa. Människor börjar förstå att västvärldens hela framtid och öde står på spel.

Medan Trump trotsar politisk korrekthet här i USA kan man i Europa snart inte längre hålla reda på alla EU- och invandringskritiska partier. Tillsammans med separatister dyker sådana partier upp överallt från Atlanten till Uralbergen.

Man kan kalla det identitetspolitik, tribalism eller etnisk nationalism. Men detta är vad som tillsammans med islamismen har blivit världens mest livskraftiga politiska rörelser.

 

För tio år sedan blev man svartlistad överallt om man sade något om partier i stil med franska Nationella fronten utan att iaktta vederbörlig hånfullhet. Men idag befinner sig etablissemangen i Europa antingen på defensiven eller i öppen flykt.

Bilderbergarens tid är över.

 

För att återknyta till Jowett: När britterna hade säkrat sitt överläge som folk, och när de kände att inget hotade deras tro, kultur eller civilisation, då drog de ut i världen, erövrade den och gjorde om den till det bättre.

 

Men när de omfamnade den skuldbesatta form av liberalism som James Burnham kallade ”västvärldens självmordsideologi” rasade allt samman.

 

Riket kollapsade, etablissemanget började rabbla sina oändliga ursäkter för hur onda deras länder hade varit, och de stora kolonialmakterna i Europa ställde sina gränser på vid gavel mot tredje världen. De folk som dessa makter en gång hade koloniserat bjöds nu in för att ockupera och omforma sina europeiska moderländer istället.

 

Men plötsligt, och till stor chock för de etablissemang som nu vant sig vid sakers tillstånd, kom ett populistiskt motstånd – kalla det Trumpism – som verkar växa överallt.

 

PAT BUCHANAN

http://www.friatider.se/bilderbergarens-tid-r-ver

 

Pat Buchanan är konservativ författare och kolumnist. Han är en av USA:s mest kända politiska kommentatorer och deltar regelbundet i radio och tv. Han har varit politisk rådgivare till tre republikanska presidenter; Richard Nixon, Gerald Ford och Ronald Reagan.

 

Ämne: Bilderbergarens tid är över

Inga kommentarer hittades.

Ny kommentar